Slow Horses 2022-

När jag först hörde titeln ”Slow Horses” undrade jag om Netflix gjort ännu en udda serie, denna gången med fokus på förverkade kapplöpningshästar. Det visade sig dock väldigt fort att jag inte kunde haft mer fel: de slöa hästarna i detta fall är agenter från brittiska MI5 och de är allt annat än förverkade. Det till trots har de placerats på en speciell avdelning dit agenter skickas när de gjort ett så ödesdigert misstag att de inte kan fortsätta arbeta med känslig information men inte heller sparkas - Slough House. Chef för Slough House är Jackson Lamb, briljant spelad av Gary Oldman, som är en äkta föredetting. Då en superagent, nu ett kedjerökande halvtidsfyllo som svär som om han hade tourettes. 

 

Till Lamb och Slough House skickas den unge och hungrige River som under en bombövning gjorde bort sig nog för att hans skicklighet skulle stämplas som slarvighet. När en ung pakistanier kidnappas av ett gäng uttalade högerextremister ser River sin chans för revansch medan Lamb ser det ingen annan ser: vad som egentligen pågår innanför MI5:s skottsäkra dörrar. En polerad yta visar sig täcka en avgrund fylld med hemligheter där ett liv offras med en blinkning för att upprätthålla fasaden. Kan de slöa hästarna vinna loppet mot såväl tiden som korruptionen eller är de näst att skickas till slakt?

 

Jag ska erkänna att jag generellt inte är något fan av spionserier. Jag tycker de är så himla klyschiga: en tvålfager man i kostym jagar terrorister med samma fysiska kapacitet som om han vore Captain America. Därmed var mina förhoppningar på "Slow Horses" inte särskilt höga och jag laddade till och med upp med extra kaffe för att inte somna framför de första avsnitten.

 

Oh boy, fick jag äta upp mina ord. Vi kan säga såhär: kaffet kokades helt i onödan. Redan ett avsnitt in var jag fast i Slough House-världen och följde varenda steg karaktärerna tog med spänning. Det var länge sedan jag såg en serie som fick mig att titta på den i en sittning men "Slow Horses" gjorde just det. Det var liksom omöjligt att inte trycka play på nästa avsnitt. 

 

Vad gjorde att dessa starka känslor för "Slow Horses" infann sig då? Jo, kombinationen av mörk och ruskig London-miljö och uppbyggnaden av spänning som gick i precis lagom takt tillsammans med en dialog lika skarp som humoristisk. 

 

Gary Oldman stjäl varenda scen han deltar i med sin rappa käft och sitt förkroppsligande av en man som inte längre orkar bry sig om regler eller moral. Resterande ensemble gör mig inte besviken någonstans men Gary Oldman är seriens starkaste lysande stjärna och ser man inte det är det nog dags för en tid hos optikern.

 

"Slow Horses" har som tema att allting inte är vad det verkar vara, och det stämmer in på själva bilden av serien med. Den kan lätt avfärdas som något man sett tio gånger tidigare, som en trist brittisk deckare utan större spänning eller djup. Men ser man förbi det yttre, precis som i seriens handling, finner man en exceptionellt välgjord thriller med såväl humor som känsla. "Slow Horses" galopperar fram och tittarens svar om vad som kommer härnäst krossas under hovarna i varannan scen. Det är en rafflande upplevelse till serie och jag rekommenderar alla som behöver lite spänning eller ett gott skratt i den gråa vardagen att trycka play på avsnitt ett så fort som möjligt. Ni lär inte ångra er.

 

▸ Streama "Slow Horses" - prova på Apple TV+ gratis