Small Axe 2020

Är det en fågel? Ett flygplan? En tv-serie? En femdelad filmsvit? Turerna kring hur Steve McQueens senaste alster “Small Axe” ska kategoriseras har varit nästan lika omtalad som innehållet självt. Regissören själv kallar det för fem fristående filmer, men distributören Amazon har marknadsfört den både som tv-serie och filmkvintett. Los Angeles filmkritikerförbund utsåg till och med hela antologin till Bästa film när de sammanfattade filmåret 2020. 

 

Oavsett hur man definierar “Small Axe” så består den av fem olika berättelser som alla på ett eller annat sätt tar avstamp i Storbritanniens västindiska befolkning i London runt 1970- och 80-talet. De fem fristående delarna, vars speltid varierar från strax över timmen till över två timmar, behandlar både riktiga händelser och fiktiva historier – hela tiden med ett varmt hjärta för den västindiska gemenskapen och ett hårt öga mot samhällets segregering.  

 

I “Mangrove” skildras den sanna berättelsen kring den rättegång som kallades “The Mangrove Nine”, där nio personer arresterades under en demonstration mot det rasistiskt riktade polisvåldet i de västindiska kvarteren av Notting Hill i London 1970. I centrum står restaurangägaren Frank Crichlow (fenomenalt spelad av Shaun Parkes) som plötsligt ser sig själv som en ofrivillig centralgestalt i den tumultartade och uppmärksammade rättegången. Förutom att skapa ett spännande kammarspel i rättssalen så är McQueen i sitt esse när han skildrar gemenskapen i de västindiska området. Musiken känns i varje slag, doften av maten nästan sipprar genom rutan, och kärleken till kulturen märks av ända ut i fingerspetsarna. 

 

Det sistnämnda är kanske allra mest talande för den andra delen i serien, “Lovers Rock”, som utspelar sig under en magisk afton där en hemmafest blir skådeplats för romanser, kulturkrockar, modeögonblick och ljuvlig musik. Här lyckas McQueen framför allt fånga den yngre generationens vardag, eller snarare helgdag, under den här tidsperioden – fyllt av drömmar, ung kärlek och samhällsoro. Framför allt är det en sällan skådad “mood piece” där svettiga dansgolv, dunkel belysning och romantisk reggae ligger som konstant ljudmatta. 

 

Allvarligare blir det i “Red, White and Blue” där John Boyega gestaltar Leroy Logan, en ung man som, efter att ha sett sin pappa bli misshandlad av den lokala polisen, bestämmer sig för att själv ansluta till poliskåren för att bekämpa den systematiska rasismen från insidan. Boyega är fullkomligt elektrisk och levererar sin karriärs kanske hittills främsta prestation i ett starkt laddat drama där McQueen inte tar några som helst fångar.  

 

På samma tema, men från andra sidan gallret, skildras berättelsen om författaren Alex Wheatle i avsnittet med samma namn. Efter en uppväxt på barnhem och fosterfamiljer blir han en fisk ur vattnet när han flyttar till stadsdelen Brixton. Men snart hittar han en känsla av gemenskap och en kärlek till musiken, tills han hamnar i fängelse under Brixtonupploppet 1981 och tvingas se över sin situation. “Alex Wheatle” är inte bara en fascinerande inblick i de händelser som kom att forma den numera framstående författaren, utan också en berättelse om att utforska sina rötter och sätta det i en kontemporär kontext. 

 

Den avslutande delen i McQueens samhällssaga, “Education”, fokuserar på segregationen inom det brittiska skolsystemet och berättelsen om tolvåriga Kingsley som flyttas till en skola för elever med speciella behov. Något som blir startskottet på ett uppdagande av en inofficiell segregationspolicy som stoppat många rasifierade barn från att få tillgång till den utbildning de förtjänar. 

 

Även om vissa delar är svagare än andra så är lägstanivån i “Small Axe” otroligt hög och det som Steve McQueen lyckats skapa här är inget annat än en enorm bedrift. Det märks att det varit ett hjärteprojekt för den Oscarsvinnande regissören, för här märks lika väl den otroliga kärlek för den västindiska gemenskapen och kulturen liksom det brinnande hatet mot de strukturella oenigheter som tragiskt nog genomsyrat denna del av den brittiska befolkningen.  

 

McQueens passion, sakkunnighet och tekniska briljans märks ut i minsta detalj. Såväl foto som den kontemporära musiken skapar visuell upplevelse som inte går att vika sig för, och ihop med de starka teman och berättelser som McQueen lyfter fram är detta inget mindre än ett storverk. Hade McQueen bara släppt en av dessa filmer under året hade han varit i diskussion för årets regibragd. Med samtliga inslag i “Small Axe” finns det inget snack om saken.