Spartacus 2010-2013

Starz snålade verkligen inte med R-Rated stämpeln då de for fram med den här serien och att de mer ofta än sällan gick över gränsen brydde de sig inte mycket om. Det här är åren 73-71 f.Kr., det här är "Spartacus".

Som ni alla säkert redan förstått lägger serien sin fokus på den historiske tillika thrakiske gladiatorn Spartacus, som väl ändå får räknas som den mest kände gladiatorn och upprorsmakaren någonsin. Själva serien drar igång med att Spartacus, som känner sig lurad och förråd av romarna, leder ett uppror mot Claudius Gaber. Ett misslyckat uppror som sedan skulle visa sig stå honom väldigt dyrt. Spartacus får nämligen se sin by bränd till grunden, sin fru dömas till slaveri och sig själv till att dö den ack så brutala döden i roms blodiga samt hänsynslösa gladiatorarenor. Fängslad från topp till tå av bojor och kedjor fraktas han sedermera till Capua i Italien, som på den tiden var ett stort centrum för gladiatorträning. Väl där visar han sig vara något alldeles extra vad det gäller att slå folk i småbitar - han dräper nämligen de fyra gladiatorerna som utsetts att avrätta honom som om det vore en solig dag i parken. Redan där blir han en stor sensation och en given favorit hos den blodtörstiga publiken, vilket i sin tur leder till att Senator Albinius pendlar hans straff från döden till slaveri.

Ni som kan er gladiatorhistoria vet på ett ungefär hur hela det här fortlöper. Jag väljer dock att hålla inne med resten av detaljerna, det blir så mycket roligare att upptäcka på egen hand. Vare sig ni kan historien eller inte ska jag väl tillägga, det finns faktiskt även många små sidospår här att avnjuta. Förutom en del av dessa små sidohistorier håller dock serien sig ändå rätt väl med denna legend. Vi får många historiska händelser serverade under seriens gång där även horder av välkända karaktärer dyker upp och vill man frodas i små detaljer har det givits skapligt med utrymme för sådana med. Trots detta är dock "Spartacus" en serie som verkligen har lagt mycket av sin fokus på ren och skär underhållning. Underhållningsvåld skulle nog många vilja påstå och har påstått det också, men jag menar, detta kretsar faktiskt kring gladiatorer och de är väl ändå underhållningsvåldets urfäder, hallå?

Går man igång på brutala gladiatorarenor där kroppsdelar och lemmar flyger både till höger och vänster, ifall man inte känner sig stött av rätt vågade sexscener, grovt språk och inte förväntar sig några timslånga dialoger, ja då är detta verkligen en serie för er. Själv gav jag faktiskt först upp serien redan efter två avsnitt då jag fann den så fruktansvärt B-aktig och stel. Som en slags billig "300"-kopia helt enkelt för likheterna är onekligen många, från den generöst använda CGI:n till själva utförandet av både svärdfighter och andra blodiga hemskheter. Jag fick dock, tack och lov, rådet att plocka upp serien igen och ge den en andra chans. Som den växte! Efter ungefär hälften av att den första säsongen var konsumerad satt jag bara där med ett leende på läpparna. Tankarna var många, men främst var tanken "Att de bara vågar, seriöst, på TV?".

Starz tänjde nämligen rätt rejält på alla gränser, serien är brutalare än de flesta filmer i den här genren och kritiken på dess innehåll lät sig självklart inte vänta. Till att börja med stämplades serien "TV-MA", vilket man kan säga är TV-världens motsvarighet till filmens R-Rated, detta händer inte ofta. Det skulle dock inte sluta där - då "Spartacus" sedan såldes och visades på andra kanaler klipptes den ned å det grövsta. De blodigaste scenerna och mycket av sexscenerna förkortades rätt radikalt, vissa avlägsnades till och med totalt. Ni som alltså redan har sett den här serien och har så gjort på en annan TV-kanal (exempelvis Sveriges 6:an) än på kabelkanalen Starz, alternativt att ni köpt själva serieboxen, råder jag att genast se om den. Ty "Spartacus" skall avnjutas i sitt sanna, blodiga och vågade jag, inte som någon sönderklippt Bronsonfilm från 80-talet.

"Spartacus" är alltså blodigt, men finns det något mer av värde att hämta ur den då? Självklart, förutom den hyggligt korrekta historieskildringen och dess detaljer som jag pratade om här ovan bjuder serien på ett förvånansvärt bra skådespeleri. Ett skådespeleri som stadigt växer ju längre in i serien man kommer. Det är förresten inte endast skådespelarna som med tiden växer in i sina roller, det gör även själva looken på serien, djupet i handlingen och mänskligheten i karaktärerna som blir alltmer betydande ju mer indragen i dem man tillåter sig bli. Serien är absolut inte felfri, den har sina skavanker, men de fylls istället upp av den obarmhärtiga underhållningen. Jag kallar inte "Spartacus" mitt största "guilty pleasure" helt utan anledning.

Seriens produktion har dessvärre inte varit helt smärtfri under åren, redan efter den första säsongen ("Blood and Sand") diagnoserades Spartacus själv, det vill säga skådespelaren Andy Whitfield, med cancer. I väntan på Whitfields tillfrisknande producerade Starz påföljande år miniserien "Gods of the Arena" som alltså var en slags prequel till just "Spartacus: Blood and Sand". Nu hade ytterligare ett år gått och Whitfields cancer hade tagit om. På den minst sagt tragikförknippade dagen den 11:e september somnade slutligen den blott 39-årige Whitfield in, året var 2011. Starz valde dock, i gammal hängiven Starz-anda, att ändå spinna vidare på sin framgångsrika Spartacus-saga. 2012 tog skådespelaren Liam McIntyre över rollen som den rebelliske gladiatorn, säsongen döptes till "Vengeance". Efter massor av ros från både kritiker och publik, mig inkluderad, avslutade McIntyre tillsammans med Starz sagan om Spartacus vintern 2013 med dess sista säsong vilken tilldelades titeln "War of the Damned".

En knackig resa har det onekligen även varit för mig som ju en gång i tiden faktiskt "gav upp" serien. Visserligen efter endast två sedda avsnitt, men jag var ändå där vid ruinens brant och nosade. Att sätta ett betyg på denna här var således lite marigt. Jag har dock bestämt mig för att ändå dela ut en fyra, då har jag dock helt ignorerat miniserien "Gods of the Arena". Farten och underhållningen, ifall man går igång på sådant här och det gör ju jag, är oftast så pass total i serien att jag inte kan bortse från dessa faktorer. Serien har som sagt en del skavanker, men jag tycker ändå att det är känslan och glädjen som i slutändan får bestämma betyget och jag hade skitkul!

För att reda ut säsongerna något, jag vet att detta kan vara lite krångligt; den första säsongen heter "Blood & Sand" (2010), den andra säsongen "Vengeance" (2012) och den avslutande samt tredje "War of the Damned" (2013). Miniserien "Gods of the Arena" (2011) är helt fristående och räknas egentligen inte som någon huvudsäsong, ty den handlar icke om Spartacus. Och efter succén med just "Spartacus" (detta var Starz mest framgångsrika serie någonsin) puttrar nu planer på en spinoff i grytan. Denna skulle då i så fall ha självaste Julius Caesar som huvudkaraktär, även Crassus är ämnad att tilldelas mycket fokus. Den som lever få se.

"Your lives are your own. Forge you own path, or join with us. And together, we shall se Rome tremble" - Spartacus

"A Gladiator does not fear death. He embraces it. Caresses it. Fucks it. Each time he enters the arena, he slips his cock in the mouth of the beast, and prays to thrust home before the jaws snap shut." - Oenomaus a.k.a. Doctore