Special 2019-2021

Flytta hemifrån. Skaffa sitt första jobb. Få nya vänner. Möta kärleken. För många av oss är det naturliga steg på vägen att bli vuxen. För Ryan har vuxenlivet snarare stått på paus. Han lever med mild cerebral pares, vilket i alla år har gjort honom mer eller mindre beroende av sin mammas hjälp. 28 år gammal är han äntligen redo att klippa navelsträngen och lämna fågelboet. Med optimistiskt leende och kvicka oneliners är han redo att tackla alla utmaningar och svårigheter som kommer i hans väg.

”Special” är en delvis självbiografisk komediserie av Ryan O’Connell, som tidigare skrivit serier som ”Awkward” och ”Will & Grace”. Med ”Special” sätter han sig själv och sitt handikapp i fokus, och skapar en tv-karaktär som vi sällan får se. O’Connell berättar lättsamt och humoristiskt om hur det är att växa upp som ung och homosexuell med en cp-skada. Serien bygger på en blogg som blev bok, och upptäcktes av Jim Parsons ("The Big Bang Theory"), här som producent.

 

O'Connell har både skrivit serien och spelar huvudrollen, som också heter Ryan. En huvudperson som omges av härliga kvinnor och snygga män - varför inte liksom, när man själv får chansen att skriva manus till en drömversion av sitt egna liv?

Fokus i den första säsongen ligger lika mycket på arbetslivet som kärlekslivet och relationen till Ryans mamma. Ryan har fått praktikjobb på viralsajten Eggwoke, där alla tror att hans haltande beror på en bilolycka - han låter dem tro det och fastnar i en bekväm lögn. På det privata planet ger han sig med stapplande steg ut i dejtinglivet, och försöker samtidigt bli av med oskulden med hjälp av en sexarbetare.

Den andra stora huvudrollen har Jessica Hecht (från ”Vänner” och ”Breaking Bad”), som lyser i varje scen som hans överbeskyddande mamma. Vidare är Marla Mindelle absolut dråplig som den iskalla chefredaktören Olivia, och Punam Patel är härlig som bästa vännen Kim.

Det är uppfriskande och rätt banbrytande när det kommer till representationen av cerebral pares på tv. Från att inte kunna knyta sina egna skor till första tafatta erfarenheten av sex - "Special" vill synliggöra en funktionsnedsättning och motarbeta stigma, med humor, värme och igenkännliga vardagssituationer. Jag tror att vi alla kan relatera till huvudpersonens kamp för att acceptera sig själv, hitta sina styrkor och omfamna sina svagheter.

Det skadar inte heller att ”Special” är en riktigt rolig och charmig serie. Tyvärr är det mer en appetizer som lämnar en inte helt tillfredsställd. Den korta speltiden - 8 avsnitt à 15 minuter - får den att kännas mer som en webbserie än ett Netflix-original, men gör den också perfekt att sluka på en kväll. Samtidigt vill jag ha mer. Mer avsnitt, men också något djupare. ”Special” är hysteriskt kul på sina ställen, och har flera underbara karaktärer som man genast tycker om… men den har också potential att prata om obekväma ämnen, bli mer känslosam och på köpet mer äkta. Potential som ibland kastas bort till förmån för ännu en punchline.

Humor är ett bra vapen för att skydda sig från det hårda livet och dölja sin egna osäkerhet, men jag hoppas få lära känna seriens Ryan lite mer bakom den glada fasaden. Gärna i en andra säsong, med längre avsnitt och större produktionsbudget.