Stateless 2020-

För sju år sedan bestämde sig Cate Blanchett tillsammans med kollegan Elise McCredie för att berätta en historia om den australiensiska förvarningen av flyktingar.

Så kallade detention centers har i USA och Australien har varit alltmer omdebatterade och kritiseras hårt av människorättsaktivister. Helheten som växte fram var en väv där såväl flyktingar som deras förvarare var fast i ett system som avhumaniserade dem på olika sätt.

"Stateless" är en serie om korsandet av gränser – om det som är och inte är. Det är en serie om frihet och ofrihet, fängelser vi tvingas i och skapar åt oss själva, var gränsen går för mänsklighet och hur den kan dunsta bort som ånga. Någonstans i den australiensiska ödemarken reduceras flyktingar till koder och lever i alltmer sjunkande förhoppning om att komma in i ett land som inte vill ha dem. Tillsammans med sina väktare kämpar de mot apati och hopplöshet – det finns nämligen lite optimism att underhålla sig med när man väntar i åratal på att få sin asylrätt prövad. Systemet går också ut på att deportera så många som möjligt – det är ett fåtal som faktiskt får asyl.

Trots den hårda inramningen lyckas serien gjuta optimism och finstämda ögonblick i detta eviga svårmod. Skådespelarna gör en storartad insats och har ett fantastiskt samspel sinsemellan. Det är en australiensisk produktion som andas autencitet i allt från berättelse till rollbesättning och miljöer. Yvonne Strahovski är förväntat karismatisk i rollen som mentalt sköra Sophie som hellre låtsas vara flykting än återvänder till en familj hon känner sig dömd av. Sophies värnlösa naivitet för in poetiska ögonblick och lite andrum i en berättelse som annars håller sig till realism. På anläggningen finns också familjepappan Ameer (Fayssal Bazzi i en stark prestation) i en som gör allt för att skydda sin enda överlevande dotter från talibanerna i Afghanistan.

 

Trots det tunga ämnet lyckas serien med konststycket att behålla en lätthet i allt från det genuina kamratskapet mellan vakterna till de livfulla tamilerna på anläggningens tak – vi får känslan av ett levande läger fyllt av människor med alla sina impulser. De dåliga illustreras av veteranvakten Harriet som är anläggningens sadist.

Steget från att vara empatisk till att bli avtrubbad är inte så långt vilket nye vakten Cameron (Jai Courtney växer fram som en riktig skicklig skådis) får erfara. En spänning som bara späs på av att hans syster är en av de främsta aktivisterna för flyktingarnas rättigheter.

Ruljangsen på anläggningen måste hållas bortom medias kritiska ögon. Det är av yttersta vikt att ingen får se hopplösheten, apatin och bristen på aktiviteter för människor som de facto behandlas som fångar. Den pragmatiska karriäristen Clare tar över tyglarna över anläggningen och hamnar direkt i hetluften när det visar sig att en besökare smugglar in kameror till de intagna för att dokumentera deras verklighet. De högre politiska makterna vill tysta läckan annars kan hon se sig om efter ett annat jobb. Clare tvingas ta beslut som tär på hennes mänsklighet. Ironiskt nog är det med sin förmodade fiende – en socialt engagerad undersökande journalist som hon kan vara sig själv.

Berättelsen i "Stateless" är välbalanserad i skildringen av flyktingarnas och deras fångvaktares verklighet – här finns ingen svart-vit förenkling och även en sadistisk vakt som Harriet ges utrymme att vara människa. Medan vissa av oss sippar rosé i villor och balkonger, flyr andra undan krig för att sedan spärras in och hållas utom blickfånget för de som redan tillhör.

 

Det finns blemmor och de har främst att göra med Sarahs berättelse som är baserad på den sanna historien om Cornelia Rau. I en serie som är mån om att vara naturtrogen blir Cate Blanchetts och Dominic Wests kultledare rovgiriga karikatyrer, särskilt den annars begåvade Dominic Wests motbjudande överspelade porträtt. Seriens skapare är noga med att poängtera att de hämtar inspiration från många källor men här går man in för en klassisk tolkning där sexuella övergrepp resulterar i psykisk sjukdom – rentav schizofreni. Det är spekulativt och känns som en uppenbar, dramaturgiskt pådyvlad lösning. Men bortom dessa snedsteg i seriens ögonblick av delat samförstånd och organiskt mänskligt kaos växer något stort.

”This damn place – it does something to you”, är det sista vaktchefen i seriens förvaringsanstalt för flyktingar säger innan han lämnar jobbet – ett offerlamm i det politiska spelet som kräver att någon får skulden för avslöjandet av inhumana förhållanden. Det skulle lika gärna kunna sägas om serien. Utan att ta till pekpinnar, med både lätthet och realism visar australiensiska styrkebeskedet "Stateless" något om tillståndet för vår mänsklighet här och nu. Missa inte den i år.