Taboo 2017

Tv-serien "Taboo" är sprungen från den brittiska kanalen BBC One (i samarbete med FX) och jag personligen brukar vara ganska svag för sådana här brittiska, historiska miniserier. "Taboo" är absolut inget undantag. Jag anser dock att serien hade kunnat varit ännu bättre då potentialen på pappret verkligen skvallrar om stordåd. 

"Taboo" drar igång när huvudkaraktären James Delaney (Tom Hardy) just återvänt till Storbritannien efter att ha spenderat hela tolv år i Afrika. James val att återvända hem till London grundar sig i att han fått sin fars, Horace Delaneys, dödsbesked och det ska sedermera visa sig att denne dött kring mystiska omständigheter. James sikte blir i därmed mer eller mindre inställt på hämd. Självklart underlättar det för honom att han har ett gäng stulna diamanter att driva fram med längs Londons mindre angenäma kvarter.

I grunden är alltså "Taboo" en slags hämdserie men den bjuder på bra mycket mer än så. Här finns nämligen även plats för en del familjedrama då James Delaneys minst sagt ohälsosamma förhållande med sin halvsyster Zilpha Geary (Oona Chaplin) tilldelas en hel del fokus. Dessutom får vi i ett ganska tidigt skede reda på att James har en son, en son han helst inte vill veta av. 

Vidare spelar Ostindiska Kompaniet (1600-1874) en väldigt stor roll, ett bolag som sysslade väldigt mycket med internationell handel och som tog monopol på det mesta i sin väg. I "Taboo" fungerar denna organisation och människorna bakom den, som en slags nemesis. James Delaney ärver nämligen en bit mark av sin far, Nootka-sundet, en landmassa belägen på den amerikanska västkusten.

Under rådande krigstider visar sig detta vara en mycket viktig bit mark för både amerikanarna och inte minst britterna, med just Ostindiska Kompaniet i spetsen. Båda sidorna är bokstavligt talat villiga att gå över lik för att lägga vantarna på den och Delaney är självklart allt annat än villig att släppa den ifrån sig. Även denna "dispyt" bäddar givetvis för en hel del dramatik och spänning, dessvärre är det också just denna del som ibland kan upplevas aningen seg och utdragen. 

Som ni kanske hör är "Taboo" en serie med rätt många strängar på sin lyra och det är väl positivt. I regel gillar jag då serier bjuder på många sidospår. I "Taboo" kan det dock bli lite mycket ibland. Inte nödvändigtvis rörigt, men lite långrandigt. Trots seriens många sidospår lyckas den ändå stå och trampa vatten lite här och där. Det blir lite väl många mumlande gubbar, några rävsmiderier, strategier och lömska planer för mycket. Till slutar tappar, åtminstone jag, lite av intresset. Tempot blir lidande och det hela känns aningen ofokuserat. Detta tycker jag är synd då seriens handling egentligen är riktigt bra och intressant, som jag nämnde tidigare finns en enorm potential. 

Förutom att "Taboo" må upplevas lite styltig i sitt berättande är det annars en otroligt snygg serie. Utseendemässigt - full pott. Londons skitiga och leriga gator samt kvarter ger en riktigt härlig äkthetskänsla, smogen ligger verkligen blytung. Jag skulle väl inte påstå att jag skulle vilja vara där, dock känns det verkligen som att kastas tillbaka till början av 1800-talet. Att man satsat en hel del pengar på utseendet, detaljer och själva tidskänslan är det inget snack om, i "Taboo" åker vi tillbaka i tiden i första klass.

Skådespelarmässigt är det också väldigt hög klass och då, inte helt överraskande, främst sett till Tom Hardy. Att Hardy, som ju i filmvärlden gått och blivit i ett meganamn, fortfarande väljer att göra tv-serier är beundransvärt. Åtminstone jag känner mig oerhört tacksam att jag fortfarande får chansen att avnjuta denna enorma talang i det "lilla" formatet.

Resten av ensamblen med namn som Oona Chaplin, Leo Bill, Jessie Buckley och Jonathan Pryce gör också mycket bra ifrån sig. "Taboo" har egentligen inga svaga kort vad det gäller just skådespelarna, att detta dock främst är Mr. Hardys show är det inte mycket att orda om.

För att sammanfatta det hela skulle jag vilja kalla "Taboo" för en oerhört välspelad och snygg serie. Karaktärsmässigt är det också hög nivå, där Tom Hardys mångbottnade, samt till och med kallhjärtade, James Delaney stjäl det mesta av showen. Storyn och handlingen är riktigt bra, tyvärr slarvas dock en del av potentialen bort längs vägen, men i det stora hela är det ändå väl godkänt.