The Agency 2024-

Det har funnits en hel del intressanta titlar för oss som gillar berättelser om spioner eller konspirationer på sistone. För att nämna några exempel så har "The Recruit", "The Night Agent", "Paradise" och "Schakalen" alla fyra givit oss konspirations-underhållning under den senaste månaden. "The Agency" är i jämförelse med dessa andra titlar däremot en serie som lutar avsevärt mer åt en diskbänksrealistisk upplevelse av spiongenren.

 

Sensationalism och stora överdrivna actionscener utan grund i verkligheten ekar här (oftast) med sin frånvaro, vilket säkerligen kan få "The Agency" att framstå som "tråkig" för vissa. Medan andra, däribland jag själv, äntligen får något mer seriöst - och därför samtidigt långt mer skrämmande. Kanske är jag lättlurad, men under tiden jag tittar så får jag i alla fall känslan av att "det är nog såhär det går till på riktigt" om och om igen.

 

En CIA-agent med kodnamnet Martian (spelad av en fantastisk Michael Fassbender) kallas plötsligt hem från sin sex år långa tid som undercover-agent i Nordafrika. Där har han arbetat som lärare i engelska och i hemlighet byggt upp ett nätverk bestående av strategiska människor, åt CIA:s räkning. För att smälta in byggde under flera års tid han även upp ett romantiskt förhållande med Dr. Sami Zahir (Jodie Turner-Smith), som han givetvis beordrades att avsluta och lämna bakom sig.

 

En stor del av "The Agency" fokuserar kring de psykologiska delarna av vad som egentligen händer med CIA-agenter som levt länge under täckmantel och låtsats vara en annan person. I Martians fall så var han alltså en lärare som hette Paul Lewis. När han kommer hem har hans dotter Poppy Cunningham (India Fowler) blivit sex år äldre, hon vet att pappan jobbar för CIA men inte vad han gjort under senaste åren. Deras scener tillsammans är några av mina favoriter under säsongen, för den psykologiskt sjuka undertonen i hur de försöker uppföra sig någorlunda normalt... även fast pappan tvingas bo i en temporär lägenhet som är buggad och alltid följs av ett gäng CIA-agenter på avstånd. 

 

Vi får nämligen veta att det är många som blir galna av återgången till ett "normalt" liv igen. Och det vore ju inte så passande om en CIA-agent blev galen och började snacka bredvid mun om vad man pysslat med utomlands de senaste åren. 

 

Samtidigt får vi följa Martian tillbaka på CIA:s station i London, tillsammans med sin närmsta chef (spelad av Jeffrey Wright) och stationschefen (Richard Gere) så får vi följa några aktiva situationer ute i fältet. En agent misstänks ha blivit avslöjad av ryssarna i Belarus, vilket är ett potentiellt enormt hot. Några andra utför ett hemligt uppdrag i Ukraina, som kan få inverkan på krigets riktning. Och en tredje tränas för sitt första undercover-uppdrag.

 

Martian blir en viktig spelare i alla dessa olika uppdrag, samtidigt som han själv bär på en hemlighet. Dr. Zahir har dykt upp i London och nu behöver han försöka ta reda på om hon hela tiden har spionerat på honom eller om de kan fortsätta med sin relation utan att någon annan märker något. Den här sista delen av pusslet kring hur den första säsongen har lagts upp är väl den som känns "minst trolig" att beskriva verklighetens riktiga spioner, men det är givetvis det som ger serien den där extra skjutsen och tvingar fram lite extra drama.  

 

"The Agency" är för övrigt baserad på den hyllade franska serien "Falsk identitet" som tidigare har sänts på SVT, vilket gör att man som tittare kan känna igen sig en hel del i själva grunden av den här nya amerikanska versionen av serien. Det är däremot en serie jag själv inte har sett ännu, men givetvis blivit väldigt mycket mer sugen av efter att ha sett färdigt "The Agency".  

 

Hela den första säsongen har precis hunnit visas klart i USA och har fått en del kritik över att mitten-delen av säsongen trampade alldeles för mycket vatten. Något jag personligen inte håller med om alls. I vanliga fall brukar jag vara en stor förespråkare av serier som släpper ett avsnitt i veckan, så vi som tittare kan uppleva säsongen tillsammans. Men här tror jag faktiskt att faktumet att jag kunnat bingetitta mig igenom säsongen är en möjlig förklaring till varför de där lugnare partierna under säsongen inte påverkade min tittning negativt.

 

Med det sagt, så är det en riktigt spännande avslutning på säsongen och om du gillar inledningen alls, så är det utan tvekan värt att "hålla ut" hela vägen fram till slutet. Lyckligtvis har SkyShowtime redan givit grönt ljus för en andra säsong - och jag kommer definitivt bänka mig framför den också.