The Case Against Adnan Syed 2019

”Jag känner att i allt ståhej kring den här historien har Hae försvunnit", säger en vän till Hae Min Lee, tonårstjejen som 1999 hittades mördad i en park i Baltimore, i ”The Case Against Adnan Syed”. Det försöker den fyrdelade tv-serien, åtminstone initialt, att göra något åt.

Även om den bär namn efter mannen som, trots brist på fysiska bevis, är dömd för att ha dödat henne, Haes expojkvän Adnan Syed, glömmer dokumentären inte bort flickan som i år skulle ha fyllt 38. Framförallt är det i första avsnittet hon får ta plats. Långa utdrag ur hennes dagböcker läses upp, över vackra illustrationer, och flera av hennes vänner berättar inte bara om vad som hände i samband med hennes försvinnande utan om hur Hae var som person. Tyvärr har inte hennes familj velat medverka.

”The Case Against Adnan Syed” argumenterar ganska tydligt för hans oskuld, men gör det med empati för både honom och hans påstådda offer, såväl som för deras familjer och nära. Många true crime-berättelser fastnar i ruggiga detaljer och spekulativ sensationalism. I den fällan går inte den här dokumentärserien. Den är saklig, noggrann och tar hänsyn till människorna bakom brottet.

Tv-serien följer den rättsliga utvecklingen sedan Adnans dom överklagades 2016. Regissör Amy Berg har tidigare undersökt orättvisor inom det juridiska systemet i dokumentären ”West of Memphis” (2012). Den tittar på samma fall som ”Paradise Lost”-filmerna, men långt från så mästerligt.

Adnan intervjuas återkommande via telefon, men den person vi främst får se framför kameran är en av hans advokater, Rabia Chaudry. Hon är också en vän till Syed-familjen och har, till synes outtröttlig, engagerat sig å Adnans vägar sedan han 1999 greps till nära och käras stora förvåning och bestörtning.

Det var Rabia som tog fallet till ”This American Life”-journalisten Sarah Koenig som utifrån materialet skapade podcasten ”Serial” som sändes 2014. Som den första internationella podcastsuccén ökade ”Serial” intresset för såväl true crime-genren som podcastmediet i stort. Och såklart för Adnan Syed. Utan ”Serial”, inget ”The Case Against Adnan Syed”.

Med en personlig inblandning grävde Sarah i 12 avsnitt i det gamla mordmysteriet och delgav sina grubblerier under tiden. Frustrerat och förledande vände och vred hon på bevis och möjligheter på ett vis som fick miljontals lyssnare att helt slukas upp av gåtan.

För den som släppte tag om historien efter ”Serial” kan ”The Case Against Adnan Syed” erbjuda en välbehövlig uppdatering. För den som har fortsatt att följa utvecklingen, kanske genom Rabias egen podcast ”Undisclosed”, kommer tv-serien med lite nytt.

Till skillnad från Sarah i ”Serial” gör sig Amy knappt märkbar i ”The Case”. Överlag spelar tv-serien inte särskilt mycket på känslor och stämningar, vilket på sätt och vis gör den till ett slags sund motvikt till podcastföregångaren, men också till ganska tråkig tittning.

Istället för att skapa en gripande dramaturgi lägger dokumentären stort fokus på att stilla gå igenom bevisning. Dels sådan som Adnans eget försvar har arbetat med att granska i många år, dels sådan som tv-teamet har anlitat två privatdetektiver för att undersöka. Genomgångarna bildsätts med tråkiga drönarbilder och intetsägande rekonstruktioner. Tyvärr landar de inte i någonting.

Mer intressant blir det när gamla vittnen intervjuas. Särskilt när de konfronteras med uppgifter som motsäger deras tidigare utsagor. Det är rörande att se hur de kämpar med att minnas vad som egentligen hände de där dagarna för 20 år sedan och funderingarna som följer: Talade jag sanning? Vilka konsekvenser fick mitt vittnesmål?

Som mest kittlar det till när dokumentären antyder att Jay Wilds kommer att komma till tals. Det är nämligen på honom domen mot Adnan hänger, och ingen journalist har tidigare fått lov att intervjua honom. Jay påstod 1999 att Adnan erkänt för honom att han dödat Hae och att de två hade hjälpts åt att begrava kroppen. I ”The Case” menar dock en av Jays tidigare flickvänner att han sagt till henne att polisen pressade honom att säga det han sa. Någon formell intervju med Jay lyckas inte tv-teamet få till, men de kommer i kontakt med honom. Inga omskakande uppgifter kommer dock heller ur det samtalet.

En välkommen utfyllnad av historien som tv-serien gör att är kontextualisera varför det koreansk-amerikanska communityt i Baltimore, som Haes famij tillhör, kände sig orättvist behandlade av polis och rättssystem innan rättegången och varför många av dem tyckte att det kändes viktigt med en fällande dom. ”Serial” vidrörde frågor om etnicitet – bland annat lyfte podcasten att många på försvarets sida menar att fördomar om muslimer bidrog till att Adnan dömdes – men enligt min mening inte tillräckligt.

När utvecklingen i ”The Case Against Adnan Syed” väl landar i något som får verklig effekt för huvudpersonen meddelas det endast genom textremsor i slutet av sista avsnittet. Snopet nog följer ingenting mer på informationen, trots att den väcker många frågor: Vad innebär den för Adnans möjlighet att bli frikänd? Hur får den hans familj och vänner att må?

Framförallt: Vad innebär den för den åter bortglömda Hae Min Lee?