Schakalen 2024-

"Top Boy"-skaparen Ronan Bennett har tagit sig an thrillerförfattaren Frederick Forsyth bok "Schakalen" från 1971, men flyttat fram handlingen till modern tid och gjort en hel del förändringar. Istället för en president så är det exempelvis nu en Elon Musk-liknande techmiljardär som ska elimineras. Redan 1973 kom en långfilm som följde boken mer slaviskt och i den förekommer flera scener som man försökt hedra lite extra i tv-versionen berättelsen. 

 

Schakalen borde vara lätt att hata, han är trots allt en lönnmördare som tar betalt för att undanröja svåråtkomliga människor. Där betalningen även tycks täcka alla andra oskyldiga i målets närhet, där allt från städare, chaufförer, pensionärer och högt uppsatta chefer kan råka stryka med utan så mycket som en axelryckning från vår huvudperson. Och han gör det bättre än alla andra.

 

Men likt Dexter Morgan ("Dexter") och Walter White ("Breaking Bad") så finns det samtidigt något väldigt fascinerande över mannen bakom kodnamnet "Schakalen". Precis som Walter var överlägset bäst på att framställa metamfetamin och Dexter var duktigare än alla poliser på att hitta verkligt onda människor som "förtjänade" att röjas undan, så är det ingen som är en lika duktig krypskytt eller mästare på förklädnader som Schakalen. 

 

Jag tror att det är så enkelt. I de flesta fall hade det inte varit tillräckligt för att få mig att aktivt heja på mördaren, särskilt inte när en effektiv polis i form av Bianca (Lashana Lynch) fanns som alternativ. Men Oscarsvinnaren Eddie Redmayne är likt Schakalen något av en mästare på att försvinna in i sina roller. "The Danish Girl", "Les Misérables", Newt Scamander i "Fantastiska vidunder"-filmerna, "The Trial of the Chicago 7" och Stephen Hawking i "The Theory of Everything" är alla väldigt annorlunda i jämförelse med den kallblodiga mördaren i "Schakalen". 

 

Lynch gör även hon ett grymt jobb under säsongen, trots att hennes karaktär får kämpa i motvind nästan hela tiden. Men på många sätt är hon precis lika smart och noggrann som Schakalen, vilket är vad som ger oss den här fina "katt-och-råtta"-leken under avsnitten. Hennes problem med den egna familjen kändes däremot bara som onödig utfyllnad i min mening, hon hade kunnat vara minst lika grym även utan att vi drygade ut tiden där.

 

Jag har dessutom redan en förkärlek till välgjorda thrillers som vågar bygga upp handlingen under lite längre tid. Något som nästan sker lite i överkant under den tio avsnitt långa säsongen av "Schakalen", det hade nog gått att tajta till det en aning för att inte riskera att tappa tittare som inte har riktigt samma översyn med det skiftande tempot mellan avsnitten.

 

Men när den här serien väl kör igång och går på högvarv, så finns det väldigt få tv-serier som lyckas vara lika spännande och ambitiösa. Fotot och miljöerna ramar in actionfyllda biljakter och genomtänkta planer som ändå går i kras - och formar några av de mest imponerande thriller-avsnitten vi fått på tv under den senaste tiden.

 

Faktumet att vi spenderar en hel del tid i Spanien tillsammans med skådespelerskan Úrsula Corberó ("Casa de Papel") gör väl visserligen att vi tappar en hel del fart och fungerar inte hela vägen för mig. Men det resulterar ändå i något som gjorde att jag kom att uppskatta den tiden desto mer i efterhand, när de två sista avsnitten på säsongen väver ihop Schakalens olika världar.

 

Serien är lyckligtvis redan klar för en andra säsong. Vilket ändå gör att det känns okej att ha vissa lösa trådar kvar såhär i slutet av säsongen. Inför nästa vända så rekommenderar jag att Schakalen ser över sitt sätt att ta emot betalning efter slutförda uppdrag, det skulle nog underlätta för honom framöver. Oavsett vilket så kommer jag sitta bänkad framför tvn även nästa säsong.