The Eddy 2020

Med bland annat ”Whiplash” och ”La La Land” (som han även vann en Oscar för) i bagaget, blir Damien Chazelle nu näste filmskapare att ta sig in i tv- och streamingvärlden. Chazelle har regisserat de två första avsnitten av ”The Eddy” och står även som exekutiv producent. Det blir väldigt tydligt från första tagningen, där kameran svingar igenom jazzklubben samtidigt som livebandet uppträder.

”The Eddy” utspelar sig i Paris, där den amerikanska före detta jazzmusikern och bandledaren Elliot Udo (André Holland) och hans franska kompanjon Farid (Tahar Rahim) styr sin klubb samtidigt som de vill få husbandet i strålkastarljuset. Men en oväntad händelse sätter igång en berg-och-dalbaneresa för hela bygget och dess folk.

Jag vill inte skriva för mycket när det kommer till själva handlingen, med risk för att snudda på potentiella spoilers. Jag vill påstå att ”The Eddy” är en sådan serie som blir en bättre tittarupplevelse av att inte veta för mycket på förhand.

Skaparna bakom ”The Eddy” är tydliga med att visa upp ett multikulturellt Paris. Karaktärernas etniska och religiösa bakgrunder är ingenting man döljer, och det talas fler än tre-fyra språk under seriens gång. Tillsammans med de vardagliga miljöerna och det snyggt handhållna kameraarbetet bidrar det till en väldigt autentisk känsla som är lätt att fastna för.

Den största styrkan ligger dock i skådespeleriet. Man har fått ihop en duktig grupp skådisar som får en hel del att göra framför kameran. Allt ifrån att spela instrument och sjunga till riktigt dramatiskt och gripande skådespeleri, levereras på toppnivå.

Leading man André Holland är rakbladsvass och sätter en tydlig ton med sin besvärade, men samtidigt drivna karaktär. Leïla Bekhti bidrar med en mänsklig och hjärtskärande tolkning av tvåbarnsmamman Amira.

Den som sticker ut mest är Amandla Stenberg i rollen som Elliots dotter Julie, en mångsidig 16-åring med ett tufft förflutet som samtidigt utstrålar glädje och kärlek. Stenberg lyckas få fram sårbarhet i sin energifyllda person, och hon visar nästintill konstant upp flera olika känslokrävande sidor av sin karaktär. Julie blir således något av seriens hjärta och Stenberg stjäl helt klart de scener hon är med i.

Under vissa små moment kan det kännas som att ”The Eddy” inte riktigt bestämt sig för vad för typ av serie den vill vara, men den känslan försvinner ganska snabbt när allt knyts ihop snyggt. Här finns det utrymme för musik, relationsdrama och den kriminella världen på en och samma gång. Man lyckas hitta en bra balans med allt, till stor del på grund av karaktärernas mångsidiga personligheter och bakgrunder.