The Expanse 2015-2022

För ett år sedan var den amerikanska kabel-tv-kanalen Syfy mer eller mindre uträknad. Det som en gång började som en utpräglad satsning på kvalitativ science fiction och gav oss höjdare som “Battlestar Galactica” och Steven Spielbergs miniserie “Taken” har de senaste 5-6 åren spottat ur sig allt sämre produktioner. När den första trailern till kanalens nya storsatsning “The Expanse” dök upp förra året fanns det skäl att vara skeptisk. Och det såg ärligt talat ut som skit. Men i just det här fallet visar det sig att de första intrycken bedrog. För “The Expanse” är den mest ambitiösa och bäst producerade science fiction-serien på – ja, hur länge som helst. 

Tvåhundra år in i framtiden har människan koloniserat hela solsystemet. Makten är uppdelad mellan den FN-styrda jorden och det militaristiska Mars. Någonstans mittemellan dessa två supermakter återfinns asteroidbältets invånare, som mest av allt försöker leva ett drägligt liv ombord på läckande och kalla rymdstationer. På asteroidstationen Ceres får den hårdkokta snuten Miller (Thomas Jane) i uppgift att ta reda på vad som hänt med en försvunnen ung kvinna. Samtidigt får vi följa styrmannen Jim Holden (Steven Strait) ombord på istrålaren The Canterbury, vars besättning svarar på ett mystiskt nödrop i rymdens kalla mörker med vad som ska visa sig ödesstigra konsekvenser. Den sista biten i dramats pussel är FN-diplomaten Chrisjen Avasarala (Shohreh Aghdashloo) som från jorden försöker att lista ut vad det egentligen är som händer ute i asteroidbältet och om möjligt att förhindra att ett krig bryter ut.

Som ni hör är det en hyfsat komplicerad historia som berättas över seriens tio avsnitt. Nu är det inte så konstigt då “The Expanse” bygger på en hyllad serie böcker av James SA Corey (en pseudonym för två föredetta faktagranskare till George R.R. Martin). Det tar ett tag innan storyn verkligen tar fart och allas roller börjar klarna, men när det väl gör det står det klart att det är en episk berättelse med hela solsystemets framtid som insats. 

Att Syfy-produktioner tidigare förknippats med låg budget är inget som märks här. Faktum är att det här utan tvekan är den mest välproducerade science fiction-tv-serien hittills. Allt från rymdskepp till framtida mobilmojänger ser för en gångs skulle både trovärdiga och futuristiska ut. Böckerna prisades för sin realistiska skildring av livet i rymden och tv-serien är inte sämre. Rymdskepp rör sig med tröghet, rymden är tyst och gravitationsproblematiken är ständigt närvarande.

Det saknas tunga namn i rollistan men med ett par undantag gör ensemblen sitt jobb riktigt bra. Bäst är Thomas Janes världströtta snut med fånig hatt och konstig syntarfrilla. Han blir uppspöad, omkullkastad och nästan mördad men reser sig varje gång, torkar blodet från munnen och ger ett sardoniskt leende som inte går av för hackor. Sämre är det med Steven Strait som visserligen är fager att se på men inte riktigt lyckas blåsa liv i sin förmodat svenssonliknande styrman (som bara råkar se ut som en Calvin Klein-modell). Även Shohreh Aghdashloo som den jordbundna diplomaten får kämpa en del med sitt material. Det gör mindre än man kan tro, för de flesta biroller är snyggt castade och manusförfattarna glömmer aldrig det viktigaste av allt – att driva storyn framåt lika obönhörligt som en ångvält och bombardera tittarna med vyer som inte liknar något annat på tv idag. 

Här finns mycket att vältra sig i, för både det kräsna science fiction-fanet som för den mer traditionellt lagde tv-serieknarkaren. “The Expanse” har action, intriger och karaktärsskildringar som håller hela vägen. En andra säsong är redan beställd, och det är bara att tacka och ta emot. Bättre än så här blir det inte i science fiction-väg 2016.