The Girlfriend Experience 2009-2021

En ung kvinna sitter på en restaurang tillsammans med sin man. De talar om vad de vill göra tillsammans, hur det går för honom på jobbet, kanske vem som ska hämta på dagis följande dag. De lämnar restaurangen tillsammans och skiljs åt tills de gör samma sak nästa gång. Paret är inte på riktigt, och inte heller konversationerna. Det är del av paketpriset som mannen får för att ha beställt en flickvänupplevelse, och kvinnan går vidare till nästa man, nästa dag.

I “The Girlfriend Experience” spelar Riley Keough juriststudenten Christine Reade, som i början av serien får praktik på en större byrå i Chicago. Allting är på väg åt rätt håll när hon plötsligt tar ett steg i en oväntat riktning. Hennes väninna jobbar som eskort, och rekommenderar branschen för Christine som gärna tjänar lite extra pengar vid sidan av studierna. Hon tar välskrivna, bestämda steg in i en värld hon inte varit i förut. Ridån går upp och där är Chelsea, erfaren eskort.

Serien är löst baserad på filmen i samma namn, men har en rikare berättelse. Filmen, regisserad av Steven Soderbergh som här agerar exekutiv producent, har bara namn och tema gemensamt och det tjänar den gott på. Även om det är en bra film som väcker intressanta frågor tar serien samma frågor till en helt ny nivå. Man blir som tittare indragen i Chelseas nästan känslolösa tillvaro.

Frågorna? De är av komplicerad art, med inte i närheten av självklara svar. Ett exempel är: Vad är prostitution? “The Girlfriend Experience” är precis vad det låter som, och behöver inte innehålla sex överhuvudtaget. Det är en upplevelse som i serien beställs av rika män som oftast behöver någon att prata med om sina grubblerier, även om majoriteten även söker sexuella upplevelser. Om man redan här säger nej som tittare ställs även följdfrågor: Varför har kvinnan, Christine i det här fallet, inte rätt att leva det här livet om hon mår bra av det? Mår hon inte bra? Ska vi verkligen sätta oss över en kvinna och säga vad hon mår och inte mår bra av?

Som läsare av den här texten kan de möjligtvis kännas som självklara frågor och svar, men inte som tittare av serien. Regin av Lodge Kerrigan och Amy Seimetz görs på ett sätt som får en att ifrågasätta alla ens tidigare åsikter om ämnet och serien får med hjälp av det kliniska fotot av Steven Meizler (jobbat som Soderberghs kameraassistent i tio år) och skådespeleriet av bland andra Riley Keough och Paul Sparks till en mörk, kontrollerad känsla som närmast går att likna vid “House of Cards”. Vi tampas med att förstå Christine/Chelseas val, hur hon offrar familjeband och karriär för att metodiskt gå in i en värld hon egentligen inte verkar behöva. Vissa tillfällen kan det kännas lite väl mörkt, men det balanseras av längden på endast 30 minuter per avsnitt.

När eftertexterna rullade för sista gången var det till slut någonting som fattades. I slutändan var rollfigurerna så pass känslolösa och kalla att jag liksom inte heller saknade dem. Självfallet var det också meningen att det skulle vara känslan efteråt, men jag hade velat ha en enda rollfigur att fästa mig vid, lite i alla fall. Trots detta är “The Girlfriend Experience” en serie som kommer att ställa fler frågor än vad den ger svar, och det är hela tjusningen. Det är en av de mest intressanta tv-upplevelserna jag har haft på länge, och rekommenderas för alla som känner för lite självrannsakan.