The Honourable Woman 2014

”Secretary”, ”Sherrybaby” och ”Crazy Heart” är några filmer där Maggie Gyllenhaal har briljerat och gett oss oförglömliga prestationer. Hon har även spelat Rachel i en av världens genom tidernas största film, ”The Dark Knight”, men hon är ändå inte en av ”de där stora” som brorsan Jake är. Hon är inte en mindre begåvad skådespelare än honom men hon har inte lyckats nå mainstreampubliken, kanske för att hon oftast valt bort de filmer som skriker högst och syns mest i förmån för de mindre projekten vilket hennes senaste film ”Frank” exemplifierar. Detta gör att hon trots sina 20 år i branschen fortfarande känns ”oupptäckt” och väldigt intressant och gåtfull. 

Precis som Maggie Gyllenhaal har även serien ”The Honourable Woman”, där hon gör huvudrollen, gått under radarn hos den stora publiken. Denna BBC-miniserie visades på HBO Nordic i somras och borde med sin obehagligt aktuella handling och stora kvalitéer blivit en större hype än vad den blev. 

Skapare av serien är Hugo Blick, han som ensam manusförfattare, producent och regissör gjorde den täta och spännande polisthrillern ”The Shadow Line” för några år sedan. Även här är han ensam upphovsmakare och det märks på resultatet att det är en man som inte lämnar något åt slumpen utan varje detalj är perfektion. 

Gyllenhaals rollfigur Nessa och brodern Ephra (Andrew Buchan) får som barn se sin far mördas av den palestinska frihetsrörelsen. Serien utspelar sig när syskonen i vuxen ålder bestämmer för att bekämpa våldet genom att använda inkomsterna från pappans företag för att sätta upp en kommunikationslinje med internet och telefonnät mellan Palestina och Israel. Men när den palestinske affärsman som tilldelas byggkontraktet mördas, får brittiska MI6 och amerikanska CIA upp ögonen för syskonen.

Eftersom handlingen utspelar sig kring oroligheterna mellan Israel och Palestina, en pågående aktuell konflikt som funnits i decennier, är det självklart en serie med en politisk kontext. Men man behöver inte vara politiskt insatt eller överdrivet intresserad av konflikten för att få ut något av serien. Det är framförallt en historia om relationer och mänskligt psyke. Serien är fylld av djuplodande psykologiska porträtt, inte minst Gyllenhaals karaktär är tredimensionell. Hennes Nessa visar skörhet och styrka på samma gång och är en karaktär att gilla trots (eller just tack vare) att hon inte är ”likeable”. Hon är liksom skandinaviska Saga Norén (”Bron”) och Sarah Lund (”Brottet”) inte särskilt sympatisk utan kan uppfattas som märklig av sin omgivning. Det är inte bara Gyllenhaal (med perfekt brittisk engelska) som uppvisar bländande skådespeleri, Stephen Rea (”V för Vendetta”, ”The Crying Came”) är riktigt bra i rollen som spionen som ska utreda familjen Stein. Rea bidrar med stora doser av brittisk torr humor vilket blir en skön kontrast till den annars ganska mörka tonen.

Serien, som är oerhört vackert filmad, växlar fint mellan nervig oförutsägbar thriller och mångbottnat familjedrama. Det är inte en tröttsamt moraliserande serie utan en väldigt nyanserad och välskriven historia som bara växer. Det som både är till seriens fördel och nackdel är att den inte skyndar på något utan de första avsnitten känns (trots en hel del spänning) som en transportsträcka. Tillfredställelsen blir desto större i nästkommande avsnitt när vi har fått denna komplicerade historia kartlagd för oss. Det är en historia med en omedelbar handling men flera lager av berättelser och rollfigurerna är så pass viktiga att berättelsen inte forceras. Den har således ett något långsamt tempo och kräver en del av tittaren och det är nog anledningen till att den inte blev en storsnackis – det är ingen publikfriare. 

Att TV-serier är inne i en guldålder är ”The Honourable Woman” ett litet men tydligt exempel på.