The Madness 2024-

Jag har två typer av berättelser som jag nästan alltid gillar att titta på, till och med när jag märker att en film eller serie i sig inte håller fullt ut. Det är sci-fi och konspirationer. Jag har nog sett det mesta i båda dessa kategorier som gjorts under de senaste tio åren, åtminstone när det gäller tv-serier. Där serier som "The Night Agent", "The Diplomat", "The Recruit", "Who is Erin Carter" och mängder av andra titlar fallit mig i smaken hos Netflix genom åren.

 

"Bilder av henne" och "The I-Land" sågade jag däremot fullständigt av flera anledningar som jag inte behöver gå in på just här. Men där har du som läser detta ändå troligtvis förstått ungefär hur min smak av konspirationsberättelser ligger. Och trots att jag är ett fan av Colman Domingo, först från "Fear the Walking Dead" och "Euphoria" men även från hans Oscarsnominerade roll i "Rustin", så är det väldigt svårt att vilja se vidare på "The Madness". 

 

Ni vet när man sitter i biosalongen och märker att man tittar på en mindre bra film och känner att "nu är den nog slut snart", för att sedan snegla lite snabbt på klockan för att bekräfta det? Det kanske bara är jag som gör så. Men de gånger jag inser att det är avsevärt längre tid kvar än jag hoppats på, brukar det både ge mig en känsla av besvikelse över att "tortyren" är långt ifrån över, samtidigt som en viss förhoppning tänds. Det finns tid kvar att göra det här till något bra. Hoppet är det sista som överger mig så att säga. 

 

"The Madness" börjar bra, åtminstone för genren. Vi får snabbt lära känna Muncie Daniels (Domingo), som arbetar för CNN och ska börja skriva på en bok ute i en stuga. Av en händelse har en vit makt-extremist hyrt stugan bredvid honom och när denne man plötsligt mördas, riktas misstankarna givetvis mot Muncie. En halvkändis som behöver rentvå sitt namn, med en grym skådespelare i huvudrollen. Jag tycker ändå att det kändes rimligt med ganska höga förhoppningar här. 

 

Serien är skapad av Stephen Belber, som framför allt är känd som dramatiker inom teatern men som även skrivit några mindre kända filmer och enstaka avsnitt till typ "Law & Order: Special Victims Unit". Det här är däremot hans första egna tv-serie... och det märks.

 

Jag förstår att Domingo på pappret kan ha gillat tanken på att spela huvudrollen i en miniserie om en oskyldigt anklagad svart man, som lite halvt hyllas inom sitt eget community för att ha mördat en vit makt-extremist. Samtidigt som han gör allt för att rentvå sitt namn och rädda det som finns kvar av hans familj, som också dras in i karusellen runt allt som händer kring Muncie. 

 

Det finns även vissa små delar av berättelsen och grävandet i mysteriet som känns genuint intressanta och spännande. Men av anledningar som jag verkligen inte kan förstå, så dödar man om och om igen all spänning man lyckas bygga upp under dessa korta stunder. Faktumet att Muncie redan var lite av en halvkändis borde ju öka spänningen med tanke på att folk kan känna igen honom lättare ute på gatan när han försöker lösa mysteriet själv.

 

Och jo, det är ju folk som känner igen honom nästan hela tiden. Men det resulterar aldrig i några egentliga problem. Sättet vi tar oss fram i berättelsen sker också på upprepade dues ex machina-lösningar. Någon annan dyker upp med en förklaring vid rätt tillfälle, eller "skurkarna" som ligger bakom allt gör något vid exakt fel tillfälle.

 

Mer eller mindre varje "oväntad" vändning i handlingen är tagen ur alla andra serier jag nämnde här i början av recensionen. Det finns liksom inte en enda originell tanke här. Förutom möjligtvis att Muncie är på väg att skilja sig, men att hans framtida ex-fru får lite mer tid och kött på sina ben här än vad som är normalt i andra berättelser av liknande slag.

 

Hur många gånger kan någon gå och kolla sig över sin axel till spännande musik? Det kan med lätthet bli någon form av shot-lek, då det sker så ofta att det nästan blir parodiskt. Precis som hela det sista avsnittet. Upplösningen som mycket väl hade kunnat höja betyget, får mig nästan att sänka det till en etta. Det sker så mycket dumt i finalen att man nästan blir irriterad.

 

Men med tanke på att skådespelet i sig ändå är helt okej genom hela säsongen, samt att man trots allt lyckas knyta ihop säcken på ett sätt som ger svar på alla frågor man kan tänkas fått under säsongens gång. Så lyckas Domingo, nästan helt på egen hand, höja det totala betyget till en tvåa. För, som jag nämnde i början, den enda anledningen till varför du borde se "The Madness" är om du är ett stort fan av Domingo. Då finns det ändå något att hämta här. Annars kan du lika gärna stänga av och lägga din tid på något bättre.