The Pacific 2010

De är skapade av samma personer (Tom Hanks och Steven Spielberg), är HBO-producerade och utspelas under andra världskriget. "Band of Brothers" fokuserade på amerikanska arméns inblandning i Europa medan "The Pacific" handlar om USA:s marinkår under Stilla havet-kriget efter att Japan anfallit Pearl Harbor. Även om "The Pacific" har stora kvalitéer är det en sämre serie än sin föregångare men något som är sämre än "Band of Brothers" behöver ju inte per automatik vara något dåligt, långt ifrån.

Efter succén med "Rädda menige Ryan" gjorde Tom Hanks och Steven Spielberg "Band of Brothers" som bygger på historikern Stephen Ambroses bok med samma namn. Boken baserar sig på intervjuer med överlevande från Easy Company, 2:a bataljonen, 506:e fallskärmsjägarregementet under 101:a luftburna divisionen från dess utbildning i USA och England fram till krigsslutet. Efter ytterligare en succé för Spielberg och Hanks ville de ta sig an kriget i Stilla Havet och göra en motsvarande autentisk skildring av marinkårens helvete på jorden.

"The Pacific" utspelar sig under dramatiska strider på klassiska platser som vulkanön Guadalcanal och Iwo Jima, och fram till de allierades seger. Serien är baserad på två soldatmemoarer, Eugene Sledges "With the Old Breed" och Robert Leckies "Helmet for my Pillow". Just marinsoldaterna Robert Leckie (James Badge Dale) och Eugene Sledge (Joe Mazzello) är tillsammans med den dubbelt Medal of Honor-dekorerade John Basilone (Jon Seda) centralfigurer i serien och det är deras upplevelser av kriget som skildras. De ingår inte i samma grupp utan är stationerade på olika platser vilket gör att serien ger en ganska fyllig bild av kriget, men ibland blir det en ganska spretig och opersonlig upplevelse.

"Band of Brothers" hyllades för sina starka karaktärsporträtt där princip varje avsnitt fokuserade på en separat kompanimedlem även om Winters (Damian Lewis) går genom serien som en röd tråd. Det är ett av problemen med "The Pacific", att den inte har lika fantastiskt välskrivna och mångbottnade karaktärer. Medan "Band of Brothers" lyckades med att få tittarna känslomässigt involverade redan vid första avsnittet så känner jag mig som en åskådare till "The Pacific" eftersom serien är distanserat skapad. "Band of Brothers" fokuserade mer på karaktärerna än kriget vilket gjorde att det kändes extra hårt när något hemskt drabbade soldaterna som man har hunnit lära känna. I "The Pacific" finns ingen ny Winters, ingen ny Nixon, ingen Lipton, ingen Bull eller någon som man överhuvudtaget lägger på minnet förutom Leckie (spelad av James Badge Dale) som lyser som ett starkt undantag.

"Band of Brothers" hade tämligen anonyma skådespelare i rollerna (även om flertalet är stora namn idag, exempelvis Lewis, Ron Livingston, Tom Hardy och Michael Fassbender) och även i denna serie är det inga stora affischnamn. Detta gör att man inte blir distraherad och det medför en realistisk känsla. Nämnda Badge Dale ("24") är inte känd för gemene namn men har de senaste åren varit med i filmer som "World War Z", "Iron Man 3", "Flight" och "Parkland" och ger tyngd till serien. Rami Said Malek ("The Master") i rollen som Merriela "Snafu" Shelton är riktigt bra, hans oberäknelige karaktär har blivit "asiatisk" vilket var termen för soldater som blivit galna av kriget i tropikerna. Eugene Sledge spelas av barnstjärnan Joe Mazzello ("Jurassic Park", "River Wild") som på senaste tid fått lite större filmroller, exempelvis spelar han Dustin Moskovitz i "Social Network". Sledge (eller "Sledgehammer" som han också kallas) och "Snafu" utvecklas ju längre in i serien man kommer och har några starka scener (bland annat en avskyvärd scen i avsnitt sju).

Serien har således några bra karaktärer men personkemin och de känslomässigt starka banden uteblir och orsaken tror jag är att "Band of Brothers" lade fokus på ett antal sammansvetsade personer i samma kompani medan "The Pacific" handlar om krigets fasor hos individer. Det är inte lika lätt att gestalta individers nedbrytning vilket gör att den inte är lika underhållande och spännande som "Band of Brothers". En annan skillnad som gör "The Pacific" mer otillgänglig är att den utspelar sig över ett längre tidspann och kriget utkämpas i djungler och på öar som få hört talas om (till skillnad från Normandie, etc.). Atmosfären är även mörkare, både i tonen i historien men även bokstavligen eftersom många av krigsscenerna utspelar sig i mörker. Trots att "The Pacific" har väldigt många och utdragna krigsscener lyckas den balansera genom att väva in romantik och soldaternas familjer vilket ger en välbehövlig fördjupning i några av de centrala karaktärerna och ett andrum inför de kommande krigsscenerna.

Seriens största styrka är dess realism, dels i krigsscenerna men även i soldaternas mående. Lidandet som både amerikanska och japanska soldater upplevde var extremt och det skildras på ett obehagligt och rått sätt. Det är inte bara själva dödandet som bröt ner soldaterna utan ruttnande tår, malaria, dysenteri, konstant hunger och törst gjorde att några blev galna och tog livet av sig. Det var ett väldigt oglamoröst och smutsigt krig där likgiltigheten för människoliv genomsyrade allt vilket gör att serien känns väldigt icke-patriotisk. Precis som Terrence Malicks "Den tunna röda linjen" om striderna på Guadalcanal är "The Pacific" en realistisk serie som kan övertyga den värsta militarist om krigets vansinne. Rasismen mot japanerna är tydlig genom alla avsnitt och avhumaniseringen av fienden skildras genom jobbiga tortyrscener. Serien är bättre än "Band of Brothers" i sättet att presentera motståndarna som individer och sitt fokus på det civila livet vid sidan av stridigheterna. Det tog nio avsnitt av "The Pacific" innan jag slutade jämföra serien med sin snyggare och bättre storebror.

Krigets meningslöshet skildras utan något nostalgiskt skimmer eller glorifiering. Denna realism i kombination med fenomenalt foto gör "The Pacific" värdig. Det tionde och sista avsnittet handlar om vad som händer när kriget är över och soldaterna ska lära sig att leva med det de har varit med om. Finalavsnittet symboliserar hela serien, en serie som inte fjäskar för någon utan vågar ta debatt kring de svåra frågorna gällande krigsupplevelser.