The Path 2016-2018

I "The Path" får vi följa Eddie Lane (Aaron Paul) och hans familj bestående av hans hustru Sarah (Michelle Monaghan) samt deras två barn Summer (Aimee Laurence) och Hawk (Kyle Allen). En familj som på ytan säkerligen kan tyckas se ut som vilken familj som helst. Det är dock något speciellt med familjen Lane, de är nämligen alla medlemmar av den meyeristiska rörelsen. En slags kontroversiell sekt ledd av den karismatiske och mycket övertygande Calvin "Cal" Roberts (Hugh Dancy). 

Redan i seriens början får vi dock ta del av pappan Eddies osäkerhet, av olika anledningar har han nämligen börjat tvivla. Inte endast på själva rörelsen, utan även på Calvin, sektens självutnämnde ledare. En herre som visserligen utstrålar en oerhörd självsäkerhet och övertygelse, men som på den senaste tiden börjat uppträda minst sagt underligt. Förutom detta får vi i ett annat sidospår även följa vad som sker då en medlem brutit sig ut ur rörelsen. Utan att gå in på för mycket detaljer kan jag väl säga att det är ett minst sagt dramatiskt händelseförlopp. 

Den meyeristiska rörelsen som serien kretsar kring är för övrigt en fiktiv sekt. Utan att tänka allt för mycket kan man dock dra vissa paralleller med andra faktiskt existerande grupper och det är också just detta som gör "The Path" än mer skrämmande.

Det här med sekter har alltid förbryllat mig, för att inte säga skapat ett visst obehag. Sekten i "The Path" knappast är något undantag. Påhittad eller inte. Jag antar att fler med mig känner ungefär samma sak och så tänkte nog även skaparen av serien (Jessica Goldberg). Jag tycker nämligen att det var ett ganska smart drag av henne att skapa en tv-serie kring just sekter. Ett mycket tacksamt ämne om man vill locka fram lite obehag bland tittarna, inklusive undertecknad så klart.

Med detta sagt är jag mycket väl medveten om att det finns många fredliga och välmenande rörelser också. Jag antar dock att det ligger någon slags mystik över det hela, man vet som vanlig Svensson inte så mycket om dessa rörelser. Det första man som svensk tänker är liksom Knutby och Helge Fossmo, ni förstår säkert vad jag menar?

Förutom att serien känns något sånär jordnära bjuder den även på en rätt så intressant upplevelse. Det är spännande att få följa en grupp med människor som vigt sitt liv åt en relativt nyuppfunnen tro, religion, övertygelse. Vad är det som driver dessa människor, hur hamnade de där och kanske framförallt; hur tänker de? Här ges det naturligtvis utrymme för en hel del psykologi, något som jag tycker serien lyckas ganska bra med att ta vara på. Det är dock inte riktigt helt vattentätt, i vissa bitar känner jag att man faktiskt hade kunnat putsat mer på vissa detaljer och händelseförlopp. I det stora hela så är det dock helt klart godkänt.

Det absolut starkaste som "The Path" har att erbjuda är dess skådespelarinsatser. Här gör Aaron Paul en roll långt, långt bort ifrån den som Jesse Pinkman i "Breaking Bad" och han klarar det med bravur. Riktigt trevligt att få se en slags bredd hos denne talang. Bäst av dem alla är dock Hugh Dancy i rollen som själva sektledaren Cal Roberts. En mycket mångbottnad och djup karaktär med ack så många skelett i garderoben. Det krävdes verkligen en skådespelare med en rätt vass kaliber för att trovärdigt gestalta en karaktär som Roberts, måste säga att Dancy överraskade mig.

Summa summarum är "The Path" en stabil psykologisk thriller i kultrörelsernas spår. En serie som bjuder på minst lika mycket drama som på mystik och spänning. Serien har ännu så länge vissa små skavanker i själva berättandet samt i händelseförloppen och även ifall serien är relativt obehaglig som den redan är, önskar jag att de vågade ta i ännu mer. Inte så det blir överdrivet, men nog finns det ett par växlar till att lägga i alltid.

I skrivande stund ska säsong två just börja, serien har alltså med detta sagt en enorm potential att bara bli bättre och bättre. Alla tummar är hållna för att just detta ska ske!