The Rain 2018-2020

Tonåringen Simone (Alba August) ska precis göra prov i skolan när hennes pappa kommer rusande och drar med sig henne. Ett regn är på väg, och det är inte vilket regn som helst. Regnet för med sig ett virus som brutalt dödar alla människor det kommer i kontakt med. Han för henne till en bunker innan han försvinner igen, och han får Simone att lova att ta hand om sin lillebror (som barn skildrad av Bertil De Lorenzi, och som tonåring av Lucas Lynggaard Tønnesen), som är viktig för deras överlevnad.

Sex år passerar medan de befinner sig i bunkern, men när deras matransoner tar slut måste de ta sig upp till ytan. Simone är bestämd och orädd, helt fokuserad på att ta hand om sin bror efter bästa förmåga. De tror att de är ensamma, men möter snart andra överlevare i en hård, obekant värld. De slår följe med en grupp unga där alla har sina egna hemligheter och interna konflikter. Har hela världen fallit samman eller finns det hjälp att få, och vad var det egentligen för företag syskonens pappa arbetade för?

För tittaren känns “The Rain” välbekant, den post-apokalyptiska världen erbjuder ingenting vi inte redan sett många gånger förut. Samhället har fallit sönder och människors sämsta sidor fått fritt spelrum. Det mest nyskapande är att det sker i just Danmark.

 

Fokuset i “The Rain” ligger på relationerna mellan karaktärerna; deras misstag, svartsjuka, kärlek och kamp för överlevnad. Skådespeleriet är lite ojämnt, men flera av de unga skådespelarna har ljusa framtider; Alba August (Pernilla Augusts dotter) är skicklig och gripande i huvudrollen, och den före detta soldaten Mikael (Mikkel Boe Følsgaard) har ett stiligt-men-inte-för-stiligt utseende som Hollywood brukar uppskatta.

 

Tyvärr överskuggas deras insatser för mig av logiska problem som uppstår allt eftersom och en världen runt om som inte känns helt autentisk. Det beror delvis på att de praktiska effekter och specialeffekter som ska ge världen och människorna en förfallen känsla hade tjänat på en större budget, men också hur många av bikaraktärerna beter sig. “The Rain” antyder hela tiden att de människor som överlevt är desperata och brutala, men lyckas inte riktigt förmedla det trovärdigt. Inte all media som handlar om civilisationens undergång behöver ha samma misantropi som “The Walking Dead” eller “The Road” men att dra upp mörkret ett snäpp till för ökat obehag hade inte skadat.

Vidare undrar jag exakt vad som har hänt under de sex år som passerat. Vi får inte veta hur de som inte befunnit sig i en bunker överlevt sex år när vattnet är smittsamt ,och inte heller hur viruset egentligen fungerar, eller vad sjutton Simone och Rasmus egentligen gjorde för att inte bli galna under sin tid isolerade i bunkern. Allt som allt - om seriens skapare bestämt sig för att ändra dessa sex år till sex månader, hade det förmodligen bara blivit till det bättre.

Trots sina brister håller “The Rain” min uppmärksamhet genom sina åtta avsnitt, men inte på ett sätt som gör att jag desperat vill veta vad som händer efter den cliffhanger den lämnar oss med. Om det blir en till säsong - vilket de verkligen fiskar efter, men det återstår att se - kommer jag förmodligen inte se den. Inte för att "The Rain" är direkt dålig, men för att det kommer hinna komma många andra serier som fångar mitt intresse mer, och som förhoppningsvis inte distraherar mig med logiska luckor.