The Shrink Next Door 2021

Will Ferrell och Paul Rudd tillsammans igen? Många kanske tror att återföreningen av ”Anchorman”-stjärnorna innebär ännu en dråplig komedi, speciellt när hejdlöst roliga Kathryn Hahn är med och ”Wet Hot American Summer”-skaparen Michael Showalter regisserar. Men nej, ”The Shrink Next Door” är långt ifrån vad vi är vana - och eventuellt förväntar oss - att se skådespelarna i.

 

Miniserien bygger på en podcast med samma titel, om verklige psykiatrikern Isaac Herschkopf som missbrukade relationer med flera patienter. I den här serien följer vi hur hans problematiska, allt annat än professionella relation med tygfabriksägaren Marty Markowitz utvecklar sig från deras första möte på 1980-talet till 2010.

 

Markowitz (Ferrell) har ärvt sin pappas företag och pengar men lider samtidigt av ångest, panikattacker och lågt självförtroende. Hans kaxiga men omtänksamma syster Phyllis (Kahn) övertalar honom att söka hjälp hos den populära Herschkopf (Rudd), som när han får nys om Markowitz ekonomiska tillgångar börjar manipulera sin patient till att stegvis lägga sitt liv i sin hans händer.

 

Det är väldigt fint att få se Rudd och särskilt Ferrell få ta sig an ordentliga karaktärer utanför det kommersiella humorfacket. Det är inte första gången men fortfarande ovanligt att få se de spänna sina dramatiska muskler och samtidigt använda sig av den fina kemi de har tillsammans. Medan Ferrell är tacksamt mer nedtonad och vuxen så skapar Rudd en trovärdig modern skurk som liksom en sektledare använder charm och välvalda ord för att hjärntvätta sina offer.

 

Men det är Hahn som är seriens mäktigaste spelare. Hon fortsätter att imponera med sin suveräna kombination av tungt allvar och snärtiga one-liners. Mellan Ferrells hopplöst naiva, vilseledda offer och Rudds allt mer osympatiska antagonist så blir Hahn ett frustrerat samvete och hopp om en riktig känslomässig relation i Ferrells liv. Men här finns också utrymme för avundsjuka, fel och brister - en människa av kött och blod som engagerar minst lika mycket som huvudpersonerna.

 

Det är därför synd att hennes spelrum efter några avsnitt tar abrupt slut om än av visserligen naturliga skäl. Trots huvudrollsinnehavarnas felfria insatser så svalnar hjärtat och värmen i serien. Vi blir kvar med två patetiska män - den ena som inte kan stå upp för sig själv och inse att han används som en marionettdocka, den andra så besatt av rikedom och popularitet att han inte kan skilja rätt från fel.

 

När Herschkopf med fru (Casey Wilson) flyttar in hos Markowitz så blir det en enda, lång - och ganska plågsam - spiral i mental nedbrytning av Ferrells karaktär. Känslan av att tvingas se på konstant mobbning och trakasserier infinner sig. Den subtila humor som tidigare fungerat som en förlösande faktor i tragedin bleknar och lämnar nästan uteslutande kvar deprimerande svärta.

 

Vilket i sig inte är något fel men det saknas en utveckling i karaktärerna. Speciellt hos Rudd, vars rollfigur verkligen är frånstötande, hade man gärna sett mer av hans motiveringar. Hans fattiga bakgrund och vilja att tillhöra överklassen nämns i förbifarten men får aldrig någon ordentlig tyngd. Samma med Ferrell - hans personlighet präglas av neuroser och ensamhet, inte mycket mer.

 

Det är fortfarande en sevärd serie som lyfts av sina förstklassiga skådespelare och fascinerade historia. I de första avsnitten finns till och med inslag av briljant humor och mot slutet till och med några hastiga snyftmoment, speciellt i form av Hahns återkomst. Men med sådan talang och saftigt tema finns också outnyttjad potential i att utforska vem som bär skulden när en vuxen människa tas som gisslan i sitt eget liv? Det finns hintar om varför, men inte ordentliga svar.

 

▸ "The Shrink Next Door" visas på Apple TV+