The Thing About Pam 2022-

Först och främst kanske vi ska beta av Renée Zellwegers omdiskuterade förvandling. Å ena sidan har vi skådisar som älskar att utforska nya karaktärer, både utvändigt och invändigt. Vilket inte är så konstigt - det är ju deras jobb liksom… 

 

Å andra sidan vill vi ha autencitet! Vi vill se etniciteter spelas av dessa, döva eller blinda av skådisar som är det (hyllade “CODA” är ett bra exempel) och vi har även mindre tålamod med vuxna som spelar tonåringar. Det stör filmupplevelsen, och känns inte rätt helt enkelt.

 

Så när Zellweger vaggar fram i sin tjockislatexdräkt med lös(potatis)näsa, snörvlande och sörplande ur en gigantiska läskmugg serien igenom, iklädd mammajeans och pastellfärgade lager-på-lager, blir känslan lite dubbel… det finns väl hur många skådisar som helst som liknar förlagan mer rent fysiskt? (Om nu inte Zellweger vill riskera sin hälsa igen med att gå upp i vikt på riktigt som hon gjorde för rollen som “Bridget Jones”?) 

 

Känns inte det här med “fatsuit” lite förlegat, lite löjeväckande, lite som lyteskomik? 

 

Samtidigt är halva nöjet Zellwegers underbara totalförvandling, som även om den kanske inte helt övertygar rent fysiskt, fortfarande är imponerande. För Zellweger är perfekt i rollen som Pam Hupp! 

 

Miniserien är alltså baserad på verklighetens Pam Hupp, vars seriemördarbana börjar med 55 knivhugg mot cancersjuka vännen Betsy Faria (Katy Mixon). Misstankarna faller snabbt på Betsys man, Russ (Glenn Fleshler), trots att Pam insisterat på att skjutsa Betsy hem och alltså var den sista att se henne vid liv, medan Russ har alibi från spelkväll med kompisarna och ett tidstämplat kvitto. 

 

Men rättsväsendet i Lincoln County, Missouri, med åklagaren Leah Askey (Judy Greer) i spetsen avfärdar av obegriplig anledning allt som kan fria Russ, till förmån för Pams teorier. Detta fastän Betsy skrivit över sin livförsäkring till Pam bara några dagar innan mordet, och fastän hennes vittnesmål är fullt av motsägelser - ändå klamrar de sig fast vid Pams ord in i det sista, till och med när det blir uppenbart att hon ljuger om allt (vilket inkluderar en smårolig scen när Pam helt plötsligt ändrar historien till att hon och Betsy haft ett lesbiskt förhållande, vilket hon beskriver med en jargong hon inte riktigt verkar fatta själv). 

 

Kanske tror de så oförbehållsamt på Pam för att hon är såpass framgångsrik, har en sådan perfekt familj, och är en sådan “samhällets stöttepelare”, som hon beskriver sig själv i seriens början? Men tillbakablickar visar ett annat beteende; hon dödar ekorrar och skriver hemska hatbrev. Hon sparkar sönder grannbarnens cyklar. Hon straffar dottern som liten när hon kissat på sig genom att tvinga henne gå runt med kisstrosorna på sitt huvud, och när dottern gift sig budar Pam över henne på ett hus som hon är intresserad av “baraföratt”. På dotterns bröllopsfest där Betsy hyrts in som DJ deklamerar Pam högt att det är för att Betsy “behöver pengarna” och får henne att skämmas så att hon går med på att göra det gratis.

 

Pam är en mästare på mobbning och manipulation. Ändå är häpnadsväckande hur hon klarar sig undan lagen såpass länge, för det är klumpigt utförda dåd och märkliga bortförklaringar. Det är nästan så att det orimliga i situationen gör att de tror på henne, typ “det här skulle väl ingen människa vara så dum och tro att vi går på, så det måste vara sant”. Hon tycks vara prototypen för en psykopat, helt utan skrupler, helt utan medkänsla, någon som parasiterar på snälla människor medan hon bara bryr sig om sig själv.

 

Men serien är mer lättsamt beskrivande till sin natur än en karaktärsstudie av Pam, även om här finns några antydningar om att hennes  uppväxt och relation med egna mamman inte var helt hälsosam heller. “Datelines” Keith Morrisons berättarröst guidar oss genom händelserna (det var “Datelines” podcastrapportering av händelserna som inspirerade Zellweger att ta sig an projektet). 

 

Resultatet är en mörkare true crime-version av “Desperate Housewives” eller “Why Women Kill”, kryddat med lite skruvad humor à la bröderna Coen (som till viss del sker på bekostnad av mellanamerikanska stereotyper - men när de som här begått såpass grova rättshaverier fastnar inga skratt i halsen).

 

Och som sagt, politiskt korrekt eller ej, men Zellwegers förvandling är halva nöjet - hennes elaka Pam-ögon plirandes ur sin “fatsuit” dröjer sig definitivt kvar!

"The Thing About Pam" får premiär på Viaplay den 2 oktober.