The Woman in the House Across the Street from the Girl in the Window 2022

Det var inte alla som var med på skämtet när Netflix släppte trailern till den nya TV-serien med Kristen Bell i huvudrollen. Det är visserligen svårförståeligt att inte inse att den bisarra titeln är ett skämt i sig. Men trailern liknade med sin slätstrukna, subtila humor nästan ett dramatiskt stycke. Ska man skratta eller inte? Samma känsla infinner sig stundtals när man ser själva serien.

 

Bell spelar den ensamma konstnären Anna som efter en traumatisk förlust tappat greppet om tillvaron och spenderar dagarna med att pimpla rödvin och knapra piller. När en attraktiv främling (Tom Riley, ”Da Vinci’s Demons”) och hans dotter flyttar in i huset mittemot infinner sig hopp om en eventuell romans - tills Anna bevittnar ett mord som ingen tror har begåtts.

 

Om det hela låter bekant så är det för att serien uppenbart parodierar diverse TV-filmer med liknande teman, inte minst fjolårets praktfiasko ”The Woman in the Window” med Amy Adams. Bell spelar rollen med imponerande seriös ton och serien är så polerad och välgjord att det ofta är lätt att glömma bort att det är en komedi... om det nu är det?

 

Det är en extremt ojämn, ibland svårbegriplig blandning av tacksam ”Titta vi flyger”-liknande humor och ett direkt mordmysterium med twistar och allt. Det är nästan som om Bell och seriens skapare stundtals glömt bort att leverera skratt i viljan att faktiskt göra en riktig TV-thriller av den här typen.

 

Kanske är det en del skämt som går en över huvudet som svensk tittare, eller någon som kanske inte är helt insatt i den här väldigt smala, specifika genren. Men mellan några ordentliga fniss och garv så är det även en del tradiga transportsträckor med mycket exposition och detaljer för storyns utveckling.

 

Det är inte en serie för alla om ens många men om det är någon som lyckas lyfta den på sina späda axlar så är det superstjärnan Bell. Vid det här laget har hon tveklöst bevisat sig vara en pålitlig huvudrollsinnehavare inom komedigenren och anammar den stereotypiska thrillerhjältinnan med sin egen karaktäristika charm och utstrålning. Som när hon upprepar övertydliga påståenden för sig själv eller osäkert försöker posera sexigt på Tinder-selfies.

 

Förutom Bells närvaro är det även små, härligt absurda iakttagelser som lyfter serien. Som Bells inledande, omotiverat brittiska berättarröst; besattheten av kycklinggratäng så pass att hon levererar en till dotterns grav; den spydiga grannfrun som ständigt pratar om sin mans viktiga jobbklient; en överdriven sexscen; eller de ständigt överfulla vinglasen. Det är kanske inte mästerlig humor som får dig att kikna av skratt men i Netflix utbud kan du definitivt hitta värre TV-serier.