Top Dog 2020-

När den unge affärsmannen Philip Schale försvinner, och senare misstänks ha blivit kidnappad, anlitas juristen Emily (Josefin Asplund), för att försöka hitta honom. I sin jakt efter sanningen träffar hon av en slump den nymuckade gangstern Teddy (Alexej Manvelov) som också han, av en helt annan anledning, letar efter Philip. De två bestämmer sig för att hjälpa varandra, men upptäcker snart att fallet är mycket mer komplicerat än de från början förstått.

 

Premissen är rätt klassisk, vi har två personer, varandras motpoler, som måste samarbeta för att lösa ett brott. Efter viss friktion inledningsvis, uppstår en ömsesidig förståelse och en närhet och de två blir med tiden förtroliga vänner. Vi får insyn i deras vitt skilda världar som krockar vid, men ändå aldrig riktigt berör varandra. I Emilys värld råder svek och avundsjuka som följd av privilegierad girighet och makthunger, medan det i Teddys, som förvisso på ytan är mer våldsam, ändå finns lojalitet och ett omhuldande brödraskap. 

 

Serien visar på sätt och vis upp en splittring i vårt samhälle. Överklass möter underklass och avsmak uppstår. Två sidor av ett mynt, som existerar parallellt och är kopplade samman, men samtidigt ändå förblir strikt åtskilda.

 

Detta är baserat på Jens Lapidus böcker ”VIP-rummet", "Sthlm Delete" och "Top Dogg". En hel del i stämning och story kan kännas igen från till exempel ”Snabba Cash”, men mycket är också annorlunda. Det här är verkligen inte någon glättig serie. Det finns ingen uttalad framtidstro, istället är det mesta glåmigt och illavarslande. Tonen både till yta och innehåll är verkligen dyster och hopplös. Karaktärerna är fast i sina gamla hjulspår och minsta ansats till förändring från dem, slår med brutal kraft tillbaka.

 

Samtidigt kan ändå emellanåt en försiktig strimma av drömmar mitt i alla besvikelser anas, vilket skapar en berörande intensitet och ett driv framåt. Och även om det inte hela tiden händer något, åstadkommer redigeringen och de relativt korta scenerna känslan av ett raskt tempo.

 

Det krävs en ensemble av världsklass för att ro i land en svårmodig och fåordig serie som denna. Lyckligtvis är det exakt vad ”Top Dog” har. Inte en endaste skådespelare svajar i sitt agerande och även i mindre biroller sprakar det av begåvning. Mest minnesvärda i sällskapet är såklart våra två huvudpersoner. Josefin Asplund (”Himmelsdalen”, ”Vikings”) som svala Emily, är med sin utstrålning och naturliga närvaro en fullkomlig fröjd att följa. Vi får på väldigt länge egentligen inte veta mycket alls om karaktären, men ändå lär vi känna henne oväntat väl. Alexej Manvelov (”Chernobyl”, ”Innan vi dör”) som Teddy är som gjuten i rollen. Han gestaltar med stor omsorg och ytterst små medel de många känslomässiga slitningarna karaktären hela tiden genomgår. Manvelov ger Teddy en konstant butter uppsyn, som förklaras av de många olyckliga omständigheterna, men han ger honom också en pulserande längtan efter något annat, bättre, en längtan som är ömmande att beskåda.

 

Även om det är en stark kvinna vi ser i en av huvudrollerna, så är det här i det stora hela ganska testosterontungt. Mycket fokus läggs på männen, deras relationer och den hänsynslösa hierarkin i gängen. Men. Och detta är ett viktigt men, det gör faktiskt ingenting. För trots den stora pölen av toxisk maskulinitet att doppa tårna i, så lyfter serien samtidigt upp ängsligheten som gäckar under de hårda fasaderna. Jag tröttnar möjligen på jargongen stundvis, men köper ändå fullt den som ett alternativt sammanhang, när inga andra finns.

 

”Top Dog” är en välgjord kriminalserie som varken är spektakulär eller actionladdad, men ändå oerhört intensiv och engagerande. Fåordigheten kan upplevas utmanande och tålamodsprövande. Men är du som jag, inte har bråttom och gillar att själv fylla i luckorna, då ska du se detta.