Två systrar 2021

Två systrar, två bästa vänner, så lika men ändå så olika. Trots identisk uppväxt strax utanför Stockholm kan det ibland kännas som att Alicia (Dilan Gwyn) och Vanessa (Julia Ragnarsson) är från olika planeter. Vanessa festar nätter långa och vägrar låta vuxenlivet stoppa hennes framfart – medan Alicia har ett stabilt och till synes drömlikt förhållande med sin Östermalmskille Philip.

Deras starka systerskap – de bor till och med ihop – får sig en törn när Alicia sakta försöker bryta sig fri genom att flytta ut och bli sambo med sin pojkvän. För Vanessa fylls nu de många ensamma nätterna med Stockholms nattlivs destruktiva baksida, medan Alicias nya lyxliv inte heller verkar sig vara så perfekt som den fasad hon visar upp. De båda får nu tampas med de starka känslorna som kan välla fram när man växer upp tillsammans, men även hur det kan kännas att växa ifrån varandra.

”Två systrar” är så kallat fritt baserad på romansviten Två systrar, skrivna av Hannah Widell och Amanda Schulman. Duon är förutom välkända poddare i podcasten ”Fredagspodden”, även precis som titeln antyder – två systrar. Att böckerna har dragit inspiration ifrån deras egen barndom, drömmar, och oenigheter sinsemellan är givet, man skapar ju trots allt allra bäst utifrån det man faktiskt kan bäst.

Trots sina åtta korta avsnitt lyckas ”Två systrar” hålla energin och händelserna i full gång ändå in i kaklet. De skräds inte på orden, utan det vi får se är rått, bråkigt, och trovärdigt – en del som till och med jag själv som växt upp med en syster kan känna igen mig i. Samtidigt är de två tjejernas värld en bubbla som jag aldrig riktigt får något vidare grepp om – det tenderar att bli ytligt och överdramatiskt även när det kommer till vad som kan tyckas är småsaker.

Utav de två huvudspåren blev jag tydligt mest fascinerad av Alicias historia och hur väl Dilan Gwyn lyckas porträttera förvirrade men samtidigt så starka känslor, ibland till och med utan att säga ett ord. Kemin Gwyn och Ragnarsson är under seriens gång påtaglig, och det syns att de har förberett sig väl för att iklä rollerna som ömsom varandras bästa vänner, och ömsom värsta fiender.

”Två systrar” är en fin men mörk skildring av hur nattsvart de allra starkaste känslorna kan vara. Det hade inte skadat med en gnutta humor för att skarpa till kontrasterna – i stället så vrider jag mig stundtals av andrahands-pinsamheterna som karaktärerna utsätter sig själva för. Å andra sidan blir det ju händelserikt, oförutsägbart och här och där riktigt känslosamt – och det tackar vi ju inte nej till.

▸ Streama "Två systrar" på Viaplay