Vuxna människor 2022-

Innan populära framgångar som ”Solsidan” och ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann” så långfilmsdebuterade Felix Herngren med komedin ”Vuxna människor” (1999), som han skrev och regisserade med parhästen Fredrik Lindström. Nu 23 år senare kommer en spinoff-serie och det är fint att se hur Herngrens fnissiga humor åldrats med värdighet.

 

Till skillnad från filmen, där han själv spelade huvudrollen som den neurotiska advokaten Frank, så är huvudpersonen den här gången en kvinnlig advokat (Carla Sehn). Mathilda är förlovad med pedantiska romantikern Johannes (Simon Reithner) och har precis fått jobb på en advokatfirma (där Frank av händelse är chef). Men en 30-årskris i form av svajiga tvångstankar gör att hon börjar tvivla på både sig själv och sin omgivning.

 

Även Mathildas nära och kära försöker hantera sina egna kriser. Bästa vännen Emil (Vilhelm Blomgren) är olyckligt förälskad i sin ex-fru han fortfarande delar boende med; Mathildas syster Martha (Rakel Wärmlander) har svårt att släppa taget om sin son som flyttat hemifrån; och mamma Nora (Katarina Ewerlöf) ser sig överskuggad av yngre förmågor i den hektiska mediabranschen.

 

Medan Herngren tillsammans med bror Måns Herngren och skådespelaren Adam Pålsson står för regin så har Amanda Högberg (”Kärlek och anarki”) och Daniel Karlsson (”Min pappa Marianne”) tagit över som manusförfattare. Att skifta till ett kvinnligt perspektiv men samtidigt låta Mathilda bli en slags kvinnlig variant av Frank från originalfilmen är ett smart, fräscht grepp som fungerar utmärkt, inte minst tack vare Sehns prickfria insats.

 

Det är tänkvärt och ofta barnsligt roligt med gott om reflektioner över situationer och tankar vi alla kan relatera till, som den ständiga pressen att vara kul och intressant på fest eller hur man förhåller sig till att vara vän med ett ex. Det är fullt av små, fyndiga fniss-moment som felvända nakenbilder, oviljan att känna på någons gravidmage och möjligheten att skriva hatbrev till sin dryga chef.

 

Vid sidan av Carla Sehn, som lyckas vinna såväl vår sympati som hjärtan trots karaktärens ständigt irrationella beteende, så får även alltid sevärda Rakel Wärmlander och Katarina Ewerlöf glänsa. Wärmlander är perfekt som överbeskyddande förortsmamma och nästan lika briljant som dennes onda, kedjerökande alter ego. Ewerlöf stjäl glatt varje scen hon är med i som en svensk Kim Cattrall med repliker som ”den klänningen hade kommunist-Kicki virkat”. Det är härligt med svensk komedi där tre kvinnliga rollfigurer får vara pinsamma, klumpiga och inte minst - roliga.

 

Tyvärr är de manliga karaktärerna mindre intressanta, ofta irriterande och ibland rentav tråkiga. Det är inte de begåvade skådespelarnas fel men med tre såpass starka superkvinnor i strålkastarljuset så blir männen vid deras sidor tämligen bleka. Undantaget är alltid karismatiske David Dencik, oväntat men inspirerat rollsatt som Mathildas flirtiga sexdröm - en skallig psykolog i scarf som jobbar på samma kontor.

 

Det blir dessutom aningen mättande med alla genanta situationer och dumheter. Det pendlar mellan realistiska misstag till klantigheter tillhörande en annan verklighet. För att inte nämna en rad sitcom-klsychor som förekommer - en sidointrig är till och med direkt lånad ur ett känd ”Vänner-”avsnitt.

 

Men precis när det ser ut som om man bestämt sig för att avsluta det hela med en snäll Hollywood-final så avslutas det hela med en suverän slutscen likt en rosett på ett välkommet paket. Herngren inledde karriären med att blotta svenska, vuxna pinsamheter och 23 år senare gör han det nästan lika bra i TV. En välkommen möjlighet att skratta åt varandra och oss själva.

 

▸ Se "Vuxna människor" från 6 oktober på C More