Wednesday 2022-

Denna serie överraskade mig. Det var min 12-åriga dotter som tipsade mig om den. Den är härlig på alla plan. En fin flirt med old school familjen Addams, men i en modern tappning. Passar ung, som gammal (är själv 54). Har man leksinnet och humorn kvar funkar den här serien perfekt. Förvånansvärt bra CGI också. Som en lite mer mogen Harry Potter light. Gillar man inte fantasy och Addams, överväg den inte ens. För min del blev det en stabil 4/5

När regissören Tim Burton som är en mästare på det gotiska, makabra och skräckinfluerade skulle ta sig an att göra något nytt av kultserien “The Addams Family” så blev jag väldigt nyfiken. Till en början tänkte jag att serien inte behöver en reboot. Sedan fick jag höra att det var serieformatet som skulle testas på Netflix. Javisst, tänkte jag. Varför inte? Nu har det i alla fall blivit gjort och serien “Wednesday” som är en spin-off om karaktären med samma namn har haft premiär på Netflix. Jag har sett den och ska nu med denna recension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen. Wednesday Addams (Jenna Ortega) är en något butter tonårstjej som håller upp en mask av otillgänglighet och visar allt och alla att hon inte bryr sig om andra, men när någon gör hennes bror Pugsley (Isaac Ordonez) illa och att han blir svårt mobbad i skolan tar hon itu med det så väl att hon blir relegerad ifrån skolan. Hennes föräldrar Gomez (Luis Guzmán) och Morticia (Catherine Zeta-Jones) bestämmer då att hon ska gå på internatskolan Nevermore som är till för barn som är annorlunda. De så kallade utstötta barnen som kan vara varulvar, sirener eller andra varelser med magiska krafter. Wednesday bestämmer sig för att rymma så fort hon bara kan, men så dyker det upp ett mordmysterium som hon bestämmer sig för att lösa. Mysteriet verkar dessutom vara knutet till hennes föräldrar, som också har gått på Nevermore. Mästerregissören Tim Burton är väldigt kräsen när han tackar ja till ett nytt projekt. Detta för att han har fått blandad kritik för sina filmer med en mörk, gotisk stämning som övergår i det humoristiska många gånger på Burtons karaktäristiska sätt. På senare år har han även ansetts som en slav för Disney som har gjort att hans filmer har fått en påtvingad och mer barnvänlig ton. Själv är jag ett fan av både och, men föredrar det mörka och makabra. I serien “Wednesday” får vi lite av varje i en lagom mix. Tyvärr blir det lite för mycket tonårsfantasy över det hela. Lite sådär åt “Sabrina: Tonårshäxan” hållet fast med lite mer mörker och mystik. Eller om man så vill Kitty ifrån “Kitty” böckerna leker detektiv och löser mord. Fast i det här fallet handlar det mer om häxor, varulvar, monster och förbannelser. Så därav landar det mer på att likna de senare lite mörkare Harry Potter filmerna. Den stora stjärnan i den här serien är Jenna Ortega som på ett fläckfritt sätt axlar Christina Riccis ikoniska roll ifrån 90-tals filmerna. Vi är många som är uppvuxna med de två filmerna om familjen Addams där Ricci spelade Wednesday Addams och de övriga i familjen spelades av bland annat Raul Julia, Anjelica Huston och Christopher Llloyd. Det har tvistats kring vilka som skulle passa att spela karaktärerna. Johnny Depp ville många se som Gomez Addams och Eva Green var ett namn många ville se som Morticia. Alla bekanta karaktärer dyker upp. Till och med handen The Thing dyker upp och ger upphov till många skratt under seriens gång. Uncle Fester får man också åtese framåt slutet av serien vilket också leder till en hel del humor. Föräldrarna Gomez och Mortecia hamnar dock i bakgrunden då det är Wednesday som nu fokuset hamnar på. Men detta känns rätt logiskt. Man får ta del av de problem hon möter då hon ska ge sig ut i stora världen och möta nutidens problematik med att passa in i det som är den moderna världen. Det skämtas brett kring hennes karaktärsdrag. Hennes förkärlek för mord och det övernaturliga. Att hon hellre umgås med döda än levande om hon får välja osv. Man får förvisso se Wednesday mjukna en aning på resans gång. Men i det stora hela känns hon igen. Jenna Ortega gör Wednesday till sin egen samtidigt som hon kombinerar det som Christina Ricci lade till i karaktären i 90-tals filmerna. Hon skapar en bra helhet i karaktären och förflyttar henne på ett träffsäkert sätt till vår tid. Christina Ricci dyker själv upp i en stor roll som har en viktig roll i serien handling. Därav får vi lite av den bekanta stämningen ifrån filmerna. Lyckas Tim Burton att återskapa känslan då? Ja, är mitt svar på den frågan. Tim Burton är ingen uppföljarnas man. Det vet vi sedan innan eftersom det tagit lång tid innan han har bekräftat om de uppföljare på hans filmer som vi önskar oss ska få se dagens ljus. I det här fallet har i han i sin första serie regisserat de 4 första avsnitten som jag anser att är de bästa. Han skapar den rätta känslan. Sedan tar någon annan över vilket märks utan att stämningen ändras allt för mycket. Man får det man förväntar sig. En historia som innehåller mystik, övernaturligt och vandrande i kusliga korridorer och lönnrum bakom bokhyllor i gotiska miljöer. Så Tim Burton stämningen finns där och även den känsla som präglat “The Addams Family” franchisen åren igenom. Känslan ifrån 90-tals filmerna är den jag får när jag ser serien. Men den funkar även för de som snöade in på den gamla svartvita serien som kom först. 5/5 är mitt självklara betyg till serien “Wedenesday” som höll mig trollbunden genom alla 8 avsnitten.