When They See Us 2019

1989 blir fem icke-vita pojkar oskyldigt anklagade för en brutal våldtäkt i Central Park i New York. Samtliga hävdar sin oskuld, men luras under förför att peka ut de andra, varför alla till sist åtalas, döms utan egentliga bevis och hamnar i fängelse. Där får de sitta mellan 6 och 14 år. 2002 erkänner en redan livstidsdömd man våldtäkten, ett erkännande som DNA-proven bekräftar. Då frias äntligen de fem numera vuxna männen från alla misstankar. 

 

Ava DuVernay som tidigare bland annat regisserat ”13:e tillägget” och ”Selma”, är engagerad i frågor rörande rättsliga orättvisor och ras. Hon har också varit med och skrivit manuset till denna serie, och tar oss igenom händelserna taktfast och med störssta trovärdighet. Det är genomgående ett mycket bra flyt framåt och även om jag är väl bekant med historien och de olika turerna, så blir det spännande mellan varven. Samtidigt är inte detta till för att underhålla, eller kittla spänningsnerven i oss. Istället är det här en serie som upplyser om fruktansvärda orättvisor och hur de slår mot de redan marginaliserade i samhället.

 

Det här är en serie om rasism, rättslöshet och hur en populistisk rikeman vid namn Donald Trump drev en hatisk kampanj för att skapa ytterligare polarisering i en redan orolig tid. Det finns några vidriga sekvenser med arkivfoto om hur just Trump högljutt och ihärdigt promotade dödstraff på de fängslade pojkarna. Pojkar som alltså inte hade gjort något mot någon, men som dömdes av en extremt bristande rättsapparat, som bara är till för att skydda vissa. Det är fruktansvärt obehagligt och en sann politisk mardröm att den mannen idag innehar en position som en av de mäktigaste ledarna i hela världen. Något som DuVernay har en åsikt om och verkar vilja göra något åt.

 

Det här är stundvis nästan för jobbigt att titta på. Jag mår väldigt dåligt av det uppenbara bristerna i hur fallet hanterades och av tanken på den maktlöshet de drabbade och deras familjer måste ha känt. Men DuVernay håller min hand genom det hela och fotot av Bradford Young är väldigt vackert och belysningen dovt behaglig, vilket underlättar den tunga upplevelsen. Med stor respekt följer kameran de fem protagonisterna och vi tillåts komma nära och känna med dem, fast utan att någonsin klampa för tätt inpå.

 

Musiken, med en hel del tidsenlig hip hop, är otroligt välvald och ackompanjerar effektivt de olika händelseförloppen. Eventuellt blir det väl sentimentalt ibland och jag tycker ackompanjemanget vill styra mina känslor för mycket. Det behöver det inte göra, eftersom historien är gripande helt på egen hand.

 

”When They See Us” är en viktig och välspelad serie med en otrolig ensemble bestående av både etablerade men också helt nya förmågor. Detta är ett tidsdokument, en uppgörelse och ett kungörande av obeskrivlig orättvisa, som behöver komma fram i ljuset. Jag kan inte nog betona hur mycket jag tycker att ni alla ska se denna. Bli upprörda, ledsna och uppgivna, men ge er tid till dessa unga pojkar, vars liv stals ifrån dem inför öppen ridå. Detta är deras upprättelse.