Katten Gustaf - Filmen 2024

Katten Gustaf var en älskad serie hemma hos mig under uppväxten. Orangea katter har sedan dess närt en speciell plats i mitt hjärta, och det var med viss optimism som jag och min åttaåriga dotter såg ”Katten Gustaf - Filmen” i helgen.

 

Även om jag ställde mig något undrade till hur de skulle lyckas fylla en och en halvtimme om en katt som är mest känd för att äta mycket lasagne. Därför är också Katten Gustaf nya äventyr extremt förutsägbar, men den gör vad den utlovar: underhåller.

 

De yngsta skrattar när Gustaf trycker i sig en hel pizza på två sekunder, mellanstadiebarnen fnissar när Netflix blivit Catflix och de vuxna ler när tjuren Otto och kon Ethel hånglar till ”Sexual Healing”. Humor för alla åldrar. Tillrättalagt, men motvilligt drar jag på smilbanden emellanåt, och min dotter tycks nöjd med laktosspektaklet.

 

Handlingen är däremot sövande förutsägbar. Katten Gustaf och Ådi blir mitt under en nattmacka kidnappade av Cruella De Vil-karaktären katten Jinx och hennes två raggiga sidekicks: en härligt kokaindspeedad gathund, och en dalkarl i bulldogs-skrud.

 

Jinx har kidnappat Ådi och Gustaf för att komma åt den senares okända far Vic. Vic som under ett inbrottsförsök av Laktosgården fem år tidigare råkade försätta Jinx i fängelse. Nu ombeds han råna Laktosgården igen på flera tusen liter mjölk (som kompensation för var dag av Jinx år som gått till spillo) och med sig har han sonen Gustaf och Ådi. Dilemmat är att sonen och fadern inte setts sedan Gustaf var kattunge och Vic övergav honom på en mörk bakgata.

 

Filmen hade troligen vunnit på att arbeta mer med sina karaktärer. Jinx, som ska vara en superdiva och ett kriminellt geni, blir aldrig roligare än hennes undersåtar. Detsamma gäller Gustaf, som efter filmens slut fortfarande inte har något djup.

 

Nu är kanske inte komplexa karaktärporträtt det man ska förvänta sig av en barnfilm, eller? Trots allt har de bästa barnfilmerna just det. En förmåga att varva lager på ett sätt som både inspirerar till intressanta samtal hos den yngre publiken och öppnar upp för nya känslor. Och även om ”Katten Gustaf – Filmen” snarare satsat på att väcka publiken till skratt kunde lite finjusteringar och eftertanke bidragit till att förhöja även dessa.

 

Animationerna varierar också stort i kvalité. Vissa tillbakablickar har en mer egen utpräglat ”tecknad” stil som definitivt tillför spänning till berättelsen. Dessvärre är det vi får se merparten av tiden någonstans mellan ”Paw Patrol” och valfri Disney-uppföljare, men inte alls så unikt som animatörerna ändå tycks har förmågan till att skapa.

 

Kommer ”Katten Gustaf – Filmen” leverera biointäkter – garanterat. Kommer någon minnas den nästa vecka – antagligen inte. Men det var en mysig matinéfilm under vårveckans första regniga dag och dottern gav den en stor tumme upp när eftertexterna (kattklippen) började rulla.