Vi har sett honom som briljant mysterielösare i TV-serien "Sherlock", och snart ska han bli respektingivande bråkstake i uppföljaren till "Star Trek" - enligt vissa rykten kanske den mest ikoniska skurken av dem alla.
Tills vidare heter Benedict Cumberbatchs karaktär John Harrison, och en sak vet vi garanterat: ingen i galaxen går säker när den här snubben släpps lös. Det är dock en oväntat jordnära och som tur är, inte särskilt skrämmande skådespelare som möter mig på IMAX i London, efter visningen av filmens inledande scener.
Benedict Cumberbatch stillar morgonhungern med en croissant och försöker svara på det han får om "Star Trek Into Darkness".
- Jag spelar John Harrison, som kortfattat är en terrorist. Han gör hemska saker men i ett gott syfte, så vid något tillfälle i filmen fångar han säkert publikens sympatier. Den här mannen är ett fenomenalt massförstörelsevapen, bra på både närstrid och vapen men också psykologisk krigföring. Han kan få dig att utföra hans tjänster, även när det verkar som att han inte har någon som helst makt eller kontroll - det har han. Den här karaktärens resa blir en häftig åktur.
Du kallar din karaktär för ett massförstörelsevapen. Har han övernaturliga förmågor?
- Han är stark, otroligt stark. Jag skulle inte säga övermänskligt stark, det vore missledande. Han är extremt effektiv vid närkamp, han är atletisk och en krigare.
Star Trek är ett sådant stort kultfenomen, kände du någon press inför rollen?
- Javisst, självklart. Men som vid varje jobb handlar det om vilken kontakt man får med människorna som erbjuder dig jobbet. För mig var det J.J. Abrams, jag litade på hans goda smak och visste att han skulle göra något intressant med den här historien. Så länge han litar på mig så vet jag att jag har gjort bra ifrån mig. Jag är medveten om att jag ger mig in i en värld av Trekkies. Tidigare kom jag in i en värld av Sherlockies, så... Jeremy Brett och Basil Rathbone är de flestas favoriter (i rollen som Sherlock Holmes), och där skulle jag fylla deras skor. Men så länge jag gör det av rätt anledning och med de rätta människorna, så skrämmer det mig inte. Självklart vill jag hålla fansen nöjda och att de ska gilla de val jag har gjort. Vi får se vad de tycker om John Harrison. Men skulle jag vakna upp varje morgon och oroa mig, tror jag inte att jag skulle klara av att göra ett enda val. Det skulle paralysera mig.
Hur är J.J. Abrams att arbeta med?
- J.J. är helt otrolig. Vi är som en familj för honom, både som person och som konstnär. Vilka faror han än utsätter sin besättning för i den här filmen, vad som än pågår rent visuellt, så bryr man sig om de inblandade karaktärerna. Detsamma gäller stämningen på inspelningen. Han kräver mycket av oss men gudarna ska veta att man ställer upp tack vare fördelarna. Han är en underbar person att arbeta för.
Berätta hur det kändes när du fick rollen.
- Först provfilmade jag, på en iPhone. Det var ungefär i slutet av 2011. Jag fick hjälp av min bäste vän i hans kök, hans fru var den som filmade, med bara kökslamporna som belysning. På det viset gjorde jag tre scener, i två olika versioner av varje. Alla mina försök till att låna en riktig kamera eller ta hjälp av proffs misslyckades. Så jag hade alltihop på min iPhone... Det tog mig någon dag att räkna ut hur jag skulle komprimera filen och skicka iväg den. Hur som helst, jag sänder iväg det hela och får svaret: "J.J. är på semester"... Lyckligtvis kom han hem från semestern, han gillade vad han såg, och jag fick beskedet den första januari att rollen var min. Det var en bra början på 2012. Jag svävade på moln i ungefär en nanosekund, sen blev jag vettskrämd! Det är ju en stor roll i en stor film.
Hur bekant var du med de tidigare Star Trek-serierna?
- Tillräckligt bekant, men jag har inte tittat på så himla mycket innan vi började spela in. Jag ville hålla det fräscht och nytt. Precis som med J.J:s reboot finns det stort utrymme för en ny inblick i dessa karaktärer och deras liv. Jag behövde inte göra någon research kring min karaktär baserad på tidigare inkarnationer. Jag ville bara jobba utifrån det manus som fanns och utifrån J.J:s idéer kring karaktären.
Känns det som en lättnad att filmen snart är ute, så ni slipper undvika journalisternas nyfikna frågor?
- Vi lever i ett samhälle där allt som är efterlängtat ska överexponeras, det är spoilers och trailers överallt... Det känns rätt trevligt att behålla en gnutta mystik. Jag gillade att se "Super 8" utan att veta någonting om den. Ger du dina barn några chokladbitar så njuter de av dem mer, ge dem hela chokladasken och de äter tills de kräks och glömmer den sen. Vi vill inte få er att kräkas och glömma den här filmen. Vilken hemsk liknelse...
Vilken gadget i Star Treks universum önskar du fanns på riktigt?
- Att kunna förflytta sig som de gör vore väl något? Att beama sig förbi trafikköer vore trevligt. Vi skulle väl alla bli jetlaggade, men det skulle vara roligt. Förutom det, jag vet inte. Warpspeed kanske? Men inte i trafiken. Jo, teleportering är nog grejen för mig.
Se den senaste trailern här:
"Star Trek Into Darkness" har biopremiär 17 maj 2013.
