Vi diskuterar ju mest ny film på forumet, så jag vill skapa en tråd där vi kan diskutera lite äldre favoriter. Personligen så har jag märkt att jag med åren oftast väljer gamla klassiker om jag är sugen på att hitta guldkorn, det finns ju en oändlig källa att ta av. Givetvis försöker jag se så mycket ny film som möjligt för att hålla mig uppdaterad, men klassikerna har en särskild plats i hjärtat! Tror Lemmontree håller med mig ;)
Här tänkte jag iaf att man ska kunna tipsa om och få hjälp att hitta gamla guldkorn, vi ska prata gamla skådisar, regissörer och numer utdöda filmgenrer som westerns och film noir.
Jag såg The Asphalt Jungle (1950) av John Huston härom dagen och den tipsar jag mer än gärna om. Den handlar om ett gäng brottslingar som planerar en stor kupp mot en bank. Vi får följa deras väg genom planering till utförande och vad som händer efteråt. Vi får även lära känna karaktärerna ingående under resans gång vilket ger filmen ett större djup än det normala för genren. Fantastiskt manus, grym regi från Huston som hela tiden håller intresset på topp och lysande insatser från skådisarna med Sterling Hayden, James Whitmore, Jean Hagen, Lewis Calhern och inte minst från Sam Jaffe som är helt fenomenal! Marilyn Monroe dyker också upp i en tidig roll.
Skulle ranka detta som en av de bättre film noir's som gjorts och John Hustons näst bästa film. Endast slagen av The Treasure of the Sierra Madre.
Den är mycket mycket mycket bra och en av de bästa västernfilmerna.
Fortsätter med mitt tittande på westernrullar med The Duke. Nu var det El Dorado som var uppe för visning. Återigen en njutbar film av Hawks. Här får Wayne teama upp med en mycket bra Robert Mitchum som alkoholiserad sheriff. Även James Caan är med på ett hörn med hagelbrakaren i högsta hugg. Inte riktigt lika bra som Rio Bravo men ändå hög klass. 4/5 blir betyget.
Pansarkryssaren Potemkin (1925) var bättre än förväntat.
Sett två klassiker idag. Först ut A Night to Remeber (1958) på tips från David Sjögren. Det var en lysande film om Titanics undergång. Cameron har återvunnit en hel del från den här filmen även om han lagt till kärlekshistorian för att få två karaktärer som ska engagera oss under resans gång. Här var det mer en allmän skildring och filmen var riktigt vass. Håller nog ändå Camerons film lite högre pga att den är mer gripande. Men en stabil fyra i betyg och en rekommendation att se den.
Nästa klassiker blev House of Strangers (1949) med Edward G. Robinson. Det var en bra film som berättades i återblickar och som engagerande hela vägen. Robinson var återigen helt fantastisk och måste vara en av de mest underskattade skådisar som vi haft. Nog inte många här inne som har koll på den mannen tyvärr. Blev en stabil fyra även till denna film.
Nästa klassiker blev House of Strangers (1949) med Edward G. Robinson. Det var en bra film som berättades i återblickar och som engagerande hela vägen. Robinson var återigen helt fantastisk och måste vara en av de mest underskattade skådisar som vi haft. Nog inte många här inne som har koll på den mannen tyvärr. Blev en stabil fyra även till denna film.
Jag vet inte om det är en klassiker men gammal och bra är den ialla fall. Jag såg En Lektion i kärlek av Ingmar Bergman med favoriten Gunnar Björnstrand. Filmen var en rolig och i Bergman mått lättsam film med suveränt skådespel och lysande karaktärer. En stark fyra.
Igår kväll såg jag Ansiktet Med Gunnar Björnstrand, Max Von Sydow och ingrid Thulin vilken också var helt fantastisk men dock snäppet bättre än en lektion i kärlek. En film som har en helt fantastisk stämning och Björnstrand har aldrig varit bättre. Ett solklart mästerverk och en stabil femma
Igår kväll såg jag Ansiktet Med Gunnar Björnstrand, Max Von Sydow och ingrid Thulin vilken också var helt fantastisk men dock snäppet bättre än en lektion i kärlek. En film som har en helt fantastisk stämning och Björnstrand har aldrig varit bättre. Ett solklart mästerverk och en stabil femma
Kul att du gillade den Brent! :)
Ja, den var riktigt vass! : )
Såg Gentleman's Agreement (1947) av Elia Kazan och med Gregory Peck.
Filmen var riktigt bra. Lysande manus, regi och spel från Peck och den övriga ensambeln gjorde det till en riktig njutning. Blev en stabil fyra av fem.
Såg Gentleman's Agreement (1947) av Elia Kazan och med Gregory Peck.
Filmen var riktigt bra. Lysande manus, regi och spel från Peck och den övriga ensambeln gjorde det till en riktig njutning. Blev en stabil fyra av fem.
Har sett en massa Bergman på siståne och dessa har det blivit: Persona, Sommarnattens Leende, Sommaren Med Monika. Alla dessa har varit oerhört starka men bäst har utan tvekan Persona varit. Bättre skådespel inom svensk film är svårt att hitta. Sedan är ju även fotot och manuset over the top hela tiden. Tror aldrig att världen kommer att uppleva en ny Bergman.
Såg precis klart The Sons Of Katie Elder. Den var helt ok men ingen av Waynes bästa filmer. Dean Martin är ju alltid ett trevligt tillskott. Ger den en svag trea.
Den gillar jag faktiskt, håller dock med om att det inte är en av Waynes bästa, men han har ju å andra sidan en mängd klassiker och fullpoängare på samvetet.
Såg Penny Serenade (1941) av George Stevens och med Irene Dunne och Cary Grant.
Filmen var en riktig pärla och jag skrev lite längre på filmens sida för den som är intresserad av att vidga syna vyer lite...
Filmen var en riktig pärla och jag skrev lite längre på filmens sida för den som är intresserad av att vidga syna vyer lite...
Har under kvällen sett Cape Fear (1962) och det är inget jag ångrar. En spännande film där Robert Mitchum gör en härlig insats i rollen som Max Cady. Gregory Peck är i vanlig ordning bra som advokat Sam Bowden. Jag ger denna samma betyg som remaken från Scorsese som jag också gillar skarpt. Blir en fyra här.
Saknas
för
(inlägget har redigerats)
Inga inlägg
Jag håller i stort med dig Gomer.Tycker båda filmerna är mycket bra och underhållande.Håller dock Scorseses version en aning högre.Det lilla i Scorseses öga.Såsom kameraåkning ,klippning och timing gör remaken bättre.Må Gud slå en blixt i mig för att jag säger det!
Föredrar originalet själv. Tycker det blir för överdrivet i slutet av Scorseses film.
Har tidigare idag sett på Easy Rider. Filmens höjdpunkter var en lysande Jack Nicholson och ett skönt soundtrack. I övrigt vart jag föga imponerad.
Hade inte sett den här som många tycker är så bra. Men nu har jag kikat på North By Northwest. Det var inte mycket jag kunde hitta att klaga på i den här filmen. Här var det full fart och spänning redan från början och sen var man fast. Filmens dryga två timmar gick i en hiskelig fart. Cary Grant var i mitt tycke helt underbar i huvudrollen och även pålitlige James Mason gjorde det bra. En rulle i absoluta toppskiktet så det blir en femma här.
Ska definitivt kika på fler filmer av Hitchcock nu.
Ska definitivt kika på fler filmer av Hitchcock nu.
Kul att du gillade den Gomer. Jag håller den som Hitchcocks bästa. Håller med dig om allt annat också.
Ja, kul att du gillade den, en riktig klassiker!
På tal om Hitchcock så ska jag idag se klart Stage Fright (1950). Den började bra så det kan nog eventuellt bli en fyra i betyg.
Såg två klassiker igår, först ut var Woman of the Year (1942) av George Stevens och med det klassiska radarparet Katharine Hepburn/Spencer Tracy. Filmen som sådan var väl lite av en bagatell om man jämför med deras största sammarbeten tillsammans. Småtrevlig och välspelad så det blev en trea i betyg.
Såg även Meet John Doe (1941) av en av mina favoritregissörer, Frank Capra. Gary Cooper, Barbara Stanwyck och min hjälte Walter Brennan hade huvudrollerna. Filmen var helt fantastisk och dess 120 minuter var en ren njutning att få ta del av. Den var garnerad med Capras klassiska kännetecken, värme, humor, vemod och hans obligatoriska kärlek till den "lilla människan". Filmens tema var dessutom lika aktuellt nu som då vilket gör filmen till en ännu större upplevelse. Blev en stark fyra och en stor rekommendation att se den kommer på köpet!
Capra är nog uppe på topp fem bland alla tiders bästa regissörer hos mig. För det är kanske bara Billy Wilder som gett mig lika många fullpoängare som Capra har med filmer som "It Happened One Night", "Mr. Deeds goes to Town", "Mr. Smith goes to Washington" och "It's a Wonderful Life".
På tal om Hitchcock så ska jag idag se klart Stage Fright (1950). Den började bra så det kan nog eventuellt bli en fyra i betyg.
Såg två klassiker igår, först ut var Woman of the Year (1942) av George Stevens och med det klassiska radarparet Katharine Hepburn/Spencer Tracy. Filmen som sådan var väl lite av en bagatell om man jämför med deras största sammarbeten tillsammans. Småtrevlig och välspelad så det blev en trea i betyg.
Såg även Meet John Doe (1941) av en av mina favoritregissörer, Frank Capra. Gary Cooper, Barbara Stanwyck och min hjälte Walter Brennan hade huvudrollerna. Filmen var helt fantastisk och dess 120 minuter var en ren njutning att få ta del av. Den var garnerad med Capras klassiska kännetecken, värme, humor, vemod och hans obligatoriska kärlek till den "lilla människan". Filmens tema var dessutom lika aktuellt nu som då vilket gör filmen till en ännu större upplevelse. Blev en stark fyra och en stor rekommendation att se den kommer på köpet!
Capra är nog uppe på topp fem bland alla tiders bästa regissörer hos mig. För det är kanske bara Billy Wilder som gett mig lika många fullpoängare som Capra har med filmer som "It Happened One Night", "Mr. Deeds goes to Town", "Mr. Smith goes to Washington" och "It's a Wonderful Life".
Jag tittade på Sunset Boulevard (1950) och jag gillade den, så mycket att jag kan säga att jag tycker att det är Billy Wilders bästa film av de jag har sett. Har först och främst väldigt lätt för att gilla filmer om själva filmindustrin då jag är intresserad av filmproduktion, så filmer som Sunset Boulevard och The Artist går lätt hem hos mig. Jag tycker att filmen är bra och spännande nästan genom hela filmen, kunde kanske ha varit en aning kortare. Filmen känns inte så pass gammal ändå, den känns väldigt modern och fräsch. En riktigt bra film! 4/5.
Igår såg jag The Red Band of Courage (1951) av John Huston som jag också gillade. 3/5.
Igår såg jag The Red Band of Courage (1951) av John Huston som jag också gillade. 3/5.
Trevligt att höra Phip, Wilder är min stora hjälte bland regissörerna.