Då är vi inne på dagens filmklimat igen med reboots, remakes, prequels, sequels, superhjältar, sagofilmer och fan och hans moster. Ett ämne som retar mig till kräknivåer.
Jag har ältat i detta hundra gånger för men likt en sunkig remake tänker jag fortsätta. Det är bra med lite ventilation :)
Jag är nämligen, som jag tidigare nämnt, innerligt trött på att idag mötas av snarlika biorepertoarer som de jag möttes av på 80 och 90-talet då jag växte upp. Samma filmer i nya stöpningar om och om igen. Har idéerna tagit slut? Ja jag tror fan det, allt har redan gjorts och berättats, detta dessutom mycket bättre i cirka 90% av fallen. Detta vill så klart inte filmpamparna erkänna, men så är det uppenbarligen.
Den här gamla slitna frasen "Det har alltid funnits remakes" kräks jag över. Det må ligga en liten gnutta sanning i detta, men man måste se i det stora perspektivet och fatta poängen...annars är man ju tappad :) Låt oss säga att det gjordes typ EN remake på tex 30-talet, ska det då vara logiskt och rättvist att hänvisa till den med frasen "Det har alltid funnits remakes" då man pekar på dagens pissutbud? Please....get killed!
Utvecklingen är skrämmande, återvinningscirkusen växer för var år som går och innehållet i filmerna blir oftast sämre och sämre och opersonligare och opersonligare sett till "skaparna" bakom dem. Cash må vara king men någon jävla vilja att göra bra film måste ändå finnas...nä, glöm det. Recycla på för fan.
På 70-talet gjordes blott 31 remakes. 3,1 remake per år.
På 80-talet dubblade man detta till 67 remakes. 6,7 remake per år.
På 90-talet, främst den senare halvan, lade man till ytterligare och vi landade på 92 remakes.
På 00-talet tappade de tydligen fantasin totalt och DUBBLADE 90-talets antal och landade på hela 183 jävla remakes (!!!). Sanslöst. 18,3 remakes per år, mer än en i månaden och många av dessa är stora titlar vill jag tillägga.
Just nu harvar vi på i det fantasilösa 2010-talet och hittills, sissådär halvvägs, är vi uppe i 59st remakes och har över 90st kommande de närmsta åren. Vi kommer alltså lätt att slå det skräckinjagande antalet från 00 med råge. Inget snack om saken. Jag tror vi landar en bit över 200 stycken innan 2019 är till ända. Sanna mina ord.
Som om detta nu inte vore nog så är just 2010-talet lite svårt att bedöma och räkna ut rimäjksen på iom att filmbolagen har fattat att ordet remake inte klingar så gott. De har ju nu därför uppfunnit ordet REBOOT, kräks lite upp i munnen varje gång jag säger det jävla ordet. Vad innebär detta då? Jo då man söker och räknar på antalet remakes under 2010-talet upptäcker man ganska snart att många titlar saknas, egentligen är alltså dagens siffra (59st) avsevärt högre då vi ska in med en bunt reboots som liksom kommit lite åt sidan. Här är den uttjatade Spiderman ett mycket bra exempel. Ingen remake alltså, en jävla reboot. A Nightmare on Elmstreet? Reboot. Predator? Reboot. Ja så här kan jag dessvärre hålla på länge. Fruktansvärt skrämmande. För mig är det dock same fucking shit different fucking name för jag är helt enkelt inte dum i hela huvudet! En remake är en remake och thats it.
Sedan vill jag även tillägga att många, väldigt mycket många, av rimäjksen från 70, 80 och 90-talet är omstöpningar på TV-filmer, utländska (icke engelskspråkiga) filmer och på riktigt lastgamla filmer från 10,20,30 och 40-talet.
Ser vi till 00 och 10-talet så hittar vi massor av filmer som var femton år gamla då de gjordes om. Nu på 10-talet är det ändå värst, där finns filmer med knappt 5 eller 10 år på nacken. Amerikanska remakes på amerikanska original. Hej Spiderman! Värsta exemplet, snart sitter vi alltså med en hel filmserie som har "rebootats" TVÅ gånger under loppet av 13-14 år. TRE versioner av samma filmserie...a fucking joke.
"Det har alltid funnits remakes". Ta och sätt den frasen i arslet på en gris så ska ni se att den springer ihjäl sig. Trams.
Det finns mogna superhjältefilmer sedan finns det omogna Thor super-skit-hjältefilmer. Thor är en helt vedervärdig smörja som inte förtjänar existera. Jag såg filmen på bio och det var nära att jag började grina så arg var jag på den förbannad fucking helvetes filmen. Plastfilmer liksom. Unbreakable är en mogen superhjältefilm som bygger på karaktärernas beslut och motiv till skillnad från Marvel/Disneyspektaklet som bygger på en gimmick som man måste ha annars sprängs allt och alla. Karaktärer behövs.
Du har samma betyg på "mogna" Unbreakable som du har på "balls-to-the-wall-crazy" Kick-Ass, och "totalt oseriösa och matiné-doftande" Guardians of the Galaxy och "marvel super-skit-hjältefilmen" Captain America: Winter Soldier.
Så jag antar att det kan vara bra vare sig det är omoget eller inte? :P Hihi, folk bara spottar ur sig plattityder utan eftertanke.
Så jag antar att det kan vara bra vare sig det är omoget eller inte? :P Hihi, folk bara spottar ur sig plattityder utan eftertanke.
Synd på shyamalan.
Efter sjätte sinnet blir d sämre o sämre.
Gillar super hjälte filmet men d mesta är skräp tyvärr.
Efter sjätte sinnet blir d sämre o sämre.
Gillar super hjälte filmet men d mesta är skräp tyvärr.
Något jag hatar bra mycket mer än dagens filmklimat är nationalekonomi, fy fan för nationalekonomi. Dra åt helvete med segflation, keynesianism och phillipskurvan.