Filmrecensenter som ger filmer högre betyg enbart för att göra en politiskt ståndpunkt | sida 1

SVTs filmrecensent C-G Karlsson sade när han var med i Nyhetsmorgon för att recensera den nya "Ghostbusters"-filmen att han egentligen skulle ha velat tycka om den och gett den ett högre betyg på grund av kvinnohatande nättroll, men att det inte gick då han inte tycker att den är särskilt bra. Men han sade också samtidigt att det säkert är andra av hans "kollegor" till filmrecensenter som kommer ge filmen högre betyg bara för att de inte vill ge de kvinnohatande nättrollen rätt i att filmen faktiskt är dålig.

När jag kollar runt bland en massa olika filmrecensenter så märker jag att C-G Karlsson har helt rätt i det sista påståendet. Många svenska recensenter verkar ge den ett hyfsat bra betyg, men när man sedan läser igenom så lyser det igenom att de har gett filmen ett högre betyg än vad de i själva verket verkar tycker att den egentligen förtjänar samt helst vill visa att de tat avstånd från de kvinnohatande nättrollen. 
En sådan filmrecension var av Emma Gray Munthe i Aftonbladet. Hennes recension verkar mest gå ut på att skriva hur bra det var att det var kvinnor i huvudrollerna istället för män fast det samtidigt lyser igenom om att Gray Munthe tycker att det är en ganska dålig skitrulle. En annan är Fredrik Fyhr som i sin recension i Videosöndag tokhyllar filmen och samtidigt hävdar att allt som inte är bra med denna film är den gamla filmens fel. En annan är Anna Hellsten i Svenska Dagbladet vars hela recensionen verkar gå ut på att berätta hur överskattad originalfilmen med män är samt vilja skriva ut sin avsky till de som kritiserat filmen på internet. 

Detta är inte direkt första gången detta händer, Väldigt många filmkritiker och recensenter i Sverige verkar ha problemet att de allt för ofta ger mediokra filmer bättre betyg för den goda sakens skull (I "Ghostbusters" fall på grund av att recensenterna vill visa att de inte gillar kvinnohat och nättroll). 
Det finns flera liknande exempel. T ex den svenska ungdomsfilmen "Cirkeln" som tokhyllades av de många recensenter trots att den egentligen har stora luckor i manus, ganska dåliga skådespelarinsatser och halvtaskiga specialeffekter. Den blev snarare upplyft enbart på grund av att det är en svensk film med en massa unga tjejroller och att den riktar sig till unga tonårstjejer.
Ett annat exempel är det svenska tonårsdramat "Säg att du älskar mig"(som handlar om en tonårstjej som blir brutalt våldtagen av några killkompisar). Den filmen vann till och med ett antal guldbaggar. Den tog upp ett annat väldigt viktigt och svårt ämne och fick därför mer beröm än vad den förtjänade trots pinsamt urusla skådespelarinsatser och ännu sämre skrivna repliker. Ingen filmrecensent hade kunnat såga den filmen utan att själv framstå som ett hjärtlöst rövhål som försvarade våldtäkt. Att en av de unga skådespelarna som spelade en av våldtäktsmännen dog i en trafikolycka innan filmen hade haft premiär hade förmodligen också en del i att filmen blev hyfsat hyllad (för vem vill totalsåga en ung killes enda rollprestation när killen just har dött i en väldigt tragisk olycka).

Skärpning svenska recensenter! Jag vet att de egentligen menar väl men deras jobb är att recensera film, inte leka moralens riddare (det kan de göra i andra sammanhang än i recensioner). Det är lika dumt som om musikrecensenter skulle ge en artists skiva högre betyg bara för att artisten i fråga verkar vara en hygglig prick.

Har jag rätt eller fel? Vad tycker ni andra här på moviezine?

Synd att "Suicide Squad" inte hade bytt könet på samtliga manliga karaktärer till kvinnliga, då hade den kanske fått bättre recensioner...

Nä, skämt åsido så tycker jag att du har rätt, men det är så det är med människor, antar jag. Ingen recensent vill ju bli ansedd som kvinnofientlig genom att totalsåga en, utav media utsedd, feministisk film. Människor ska få säga vad de vill, men jag gillar sättet C-G Karlsson förmedlar det på bättre, eftersom om man ser en film som man själv tycker är på underhållnings-nivån rent kass, men ger den ett högre betyg i en recension för att den stämmer starkt överens med en av ens politiska åsikter (jag säger inte att alla recensenter som har gett filmen positivt betyg är feminister, men jag kommer till det), ger det intrycket till en politiskt neutral läsare att filmen är bättre än vad vad recensenten tycker.

Även om folk nu råkar ge filmen högre betyg än vad de uppenbarligen själva tycker för att gå emot folk som redan har tryckt ner den utan att se den, så är det som sagt fel att ge fel intryck till publiken, ja.

Vem kallar du rasistjävel?

Jag har faktiskt tänkt likadant ibland om det egentligen bara är budskapet som spelar roll i kampen om Guldbaggen. Jag tänker först och främst på filmerna Återträffen och Äta sova dö. Återträffen var en bra film, men jag såg den inte som så mycket mer än ett godkänt filmexperiment eller något sådant, men den var knappt i närheten så bra som de filmerna den konkurrerade med, Känn ingen sorg och Monica Z. Äta sova dö har jag aldrig förstått hur den kunde bli bästa film, mer än att folk gärna ville uppmuntra en film som visade ett annat Sverige än det vi är vana att se på film (otillräckligt argument, enligt mig). Nästan alla konkurrerande filmer var filmer som inte höra till den ovannämnda kategorin av filmer, möjligtvis med undantag för "Call Girl", men den hamnade ju i blåsväder med den här Palme-incidenten och, även om det är en smaksak, enligt mig så var samtliga konkurrenter bättre än de slutgiltiga vinnarna, men samtliga vinnande filmer hade ett annorlunda budskap och därför tror jag att de vann.
Så ibland tänker jag som du, att om en film innehåller ett annorlunda "budskap" och når ett visst mått av kvalité så faller den filmen Guldbagge-juryn i smaken. Det kanske är lite orelevant för just den här tråden, men jag ville bara uttrycka min åsikt, då jag är väldigt intresserad av just Guldbaggen.

du namedroppar filmer du inte gillar och eftersom andra gillar dom så måste det finnas en dold agenda som ligger bakom annars skulle dom precis som du, såga dom.

foliehatt på.

kritiker ska låta oss veta om filmen är magisk och blytung. hur ska vi annars veta om det är värt att inhandla en biljett? vem fan vill se filmer som varken är blytunga eller magiska? det ska vara ren jävla magi i biosoffan och guldbaggarna ska kastas ut i publiken som får försöka nicka upp dom på scen.

Många svenska recensenter verkar ge den ett hyfsat bra betyg, men när man sedan läser igenom så lyser det igenom att de har gett filmen ett högre betyg än vad de i själva verket verkar tycker att den egentligen förtjänar samt helst vill visa att de tat avstånd från de kvinnohatande nättrollen. 
En sådan filmrecension var av Emma Gray Munthe i Aftonbladet. Hennes recension verkar mest gå ut på att skriva hur bra det var att det var kvinnor i huvudrollerna istället för män fast det samtidigt lyser igenom om att Gray Munthe tycker att det är en ganska dålig skitrulle. 

Nja, hon ger filmen två av fem, ett inte särskilt imponerande betyg. Ingenting i hennes text tyder på att hon tycker att det är en värdelös etta. Hon adresserar feministdebatten kring filmen (vore märkligt att inte nämna elefanten i rummet i en recension?) men skriver att "symbolvärdet tyvärr är större än vad filmen är bra". Inga konstigheter. 

Med det sagt är jag övertygad om att fenomenet existerar i viss utsträckning, men håller med Bonk om att du mest verkar projicera dina subjektiva åsikter på hela mänskligheten. Ditt case är inte jättestarkt. "Återträffen" blev väl snarare hyllad för sin originalitet, sammanblandning av dokumentär och spelfilm etc. 

Sen har ju (exempelvis) mobbning ett inneboende starkt värde. Klart att filmerna får en större effekt. Med samma logik blev "Room" också enbart hyllad på grund av sitt starka ämne? När vi väl är igång kan vi förkasta hela den italienska neorealismen och den brittiska diskbänksrealismen. 

ibland håller man inte med kritiker eller andra människor om film. it's all a conspiracy.

Den mest klassiska politiskt laddade recensionen av en svensk recensent måste väl ändå vara Maria Domekllöf Wik's recension av Arn Tempelriddaren.

1/5 fyrar.

kritiken bland annat var att den unga kvinnan som flydde från sitt tvångs bröllop ej slog tillbaka själv med svärd utan bad Arn om hjälp.

Vad en filmkritiker/recensent anser vara relevant för sitt omdöme är upp till var och en. Min åsikt är att ställningstagande mot kvinnohat och nättroll inte är något som ska kritiseras, snarare tvärtom. En journalistkår som okritiserat släpper igenom t ex sexism, rasism och andra förlegade synsätt/företeelser hade varit något att ifrågasätta. Men om Jonsson anser att det är att leka "moralens riddare" att hänga med i sin samtid så ligger nog min åsikt närmare till att det är just nämnda Jonsson som bör skärpa sig, ingen annan..