LÅNG NATTS FÄRD | sida 5

http://langnattsfard.libsyn.com/favoritfilmer

Här har du, min gode man! Inspelad för länge sedan, i början av sommaren, och förhalad på klippbordet under sommarens aktivitetsbörda. Ska försöka få ut nästa avsnitt i bättre tid (som redan är inspelat). 

Haha, ja! För att skjuta upp din lyssning ytterligare får jag nog starkt rekommendera att du ser den innan du lyssnar på detta avsnitt, haha. Spoilers galore. 

Halvvägs in i nya avsnittet. Mycket intressant diskussion gällande Blade Runner. 
Något jag alltid tagit in när jag sett den är att den utgår ifrån en klassisk neo-noir mall
i sin berättarform både sett till huvudkaraktär och plot. Men väljer ändå att ta in såpass 
rena Art-house influerade scener, snarare än att det är en klassisk Art-house film som 
tar in neo-noir. Något som bör tas in sin bedömning utöver smak och egentycke när man 
bedömer den.  Att den ändå har en viss fast mall den vill uppfylla först och främst i sitt vara av Genre-film. 

Såg den igår, är väldigt kluven kring den, inte nödvändigtvis för att den var jätteojämn i kvalitet utan mer på grund av hur osäker jag är på hur den fick mig att känna. Precis som Amnehagen pratar om i avsnittet så känns den lite "TV-film" på sina ställen med lite ostig ljussättning men jag tycker i överlag att hantverket var väldigt bra, det är bara små petitesser som jag reagerar på. Williams är lysande och då brukar jag ändå ha väldigt svårt för honom. Det som filmen gör bäst är att den väcker så pass ambivalenta känslor inom mig och just karaktären Sy är roten till min reaktion. Tror aldrig jag upplevt en karaktär som gjort mig mer kluven, han äcklar mig samtidigt som jag identifierar starkt med honom, han är lika pervers som han är oskyldig och hela hans manipulativa sätt att försöka framstå som en gedigen person är patetiska men också relaterbart i hans tillvaro. 

Tycker han fyller funktion som både protagonist och antagonist samtidigt i en felfri symbios, han är både offret och förövaren i storyn och detta gör att filmen blir genuint gråskalig olikt många andra liknande filmer. I till exempel taxi driver som kanske traditionellt anses vara en moraliskt relativistisk film så är min empati alltid på Travis sida och jag identifierar med honom hela filmen igenom. I One Hour Photo skiftar jag hela tiden mellan att vara distanserad, att känna hat, och att känna empati med huvudpersonen vilket gör det till en mer emotionellt fragmenterad upplevelse, men också mer dynamisk. Det som jag tyckte var mindre bra i filmen var att karaktärerna i familjen Yorkins kändes underarbetade, dom känns smått arketypiska och "konflikten" i familjen skulle jag gärna ha sett skildras på ett "smartare" sätt(typ mer subtil uppbyggnad till att maken var otrogen, mer komplexa dialogscener mellan man och hustru osv) deras skådespeleri är inte lika starkt som Williams heller. Men i överlag så tycker jag att helheten i filmen var väldigt stark och jag kommer förmodligen se om den ett antal gånger. 

Bra avsnitt förövrigt!

Kul att du såg den och tyckte om den och tillika avsnittet. Jo, förstår aspekten med tv-film, men ser det inte som någon svaghet. Håller med om ambivalensen till Sy, även fast jag alltid lutat mer åt sympati än avsky. Jo, familjen är i mångt och mycket arketyper; tycker det är ett skickligt sätt att få karaktärer att vara verkliga via små medel (dom är med väldigt kort så därför gäller det att man som tittare kan finna vad dom representera och här med är omedelbart).

Åh yes!!

Nämen! Shit vad ni dragit gasen i botten senaste veckan, sjukt trevligt är det. Har absolut ingen aning aning om vad jag ska rösta på så detta avsnitt kanske hjälper mig sortera ut mina prioriteringar :) 

Det blir nog direktdemokraterna för min del, har många olika värderingar som motsäger varandra men har svårt att etablera en åsikt med etisk/politisk/filosofisk grund, estetik är den enda vetenskapen som berör mig, men jag gillar iden bakom direktdemokrati på samma sätt som jag gillar iden bakom en ful tavla som säljs till ett orimligt högt pris. Kanske är jag bara för hopplöst edgy för att kunna erkänna att jag relaterar med ett riksdagsparti, men min magkänsla avfärdar alla kompromisser och jag kan inte hitta någon etablerad politiker som jag relaterar till på en ideologisk nivå. Legalisera knark och horor tycker jag vore festligt, maximera stimulansen och dekadensen så sluter sig cirkeln så att säga, dags att stirra evolutionen i vitögat en gång för alla.  Förövrigt ett skitbra avsnitt som vanligt :)

Har ni mer material på G? Förstår att ni är upptagna med vardagen och dess påklistrade illusion av ansvar, men fan ni är ju min favorit-podd och jag hittar inga substitut för eran brutala harmoni av befogad udd och eftertanke. Vill bara konstatera att ni iallafall har minst ett hopplöst dedikerat fan som väntar på mer radikala diskussioner mellan de två stortänkarna Anton och Anton, så ge mig mer saker att konsumera är ni snälla, ni är fan bäst!

Najs! Ville bara kolla läget och försäkra mig om att LNF fortfarande var vid liv, men då är det bara att invänta nästa avsnitt helt enkelt. Och det vore fantastiskt om ni kunde få till ett avsnitt varannan vecka, även om det kan vara svårt att hålla ett exakt schema så är det schysst om ni släpper avsnitt oftare liksom.