Vilken film såg du senast? (Motivera) | sida 373

[b:2f67e0v1]The Usual Suspects[/b:2f67e0v1]
En riktigt bra, detaljrik och intelligent dramathriller. Manuset är lysande med lögner som blandas med fakta tills man inte vet vem som är vem eller vad som försiggår. Det gäller att hänga med och inte ha störande personer omkring sig. Bryan Singers regi är utmärkt och tempot i filmen är alldeles lagom. Skådespelarna är på topp, Kevin Spacey fick sin första Oscarstatyett. Jag tycker dock att Brad Pitt förtjänade den bättre för sin insats i [i:2f67e0v1]Twelve Monkeys[/i:2f67e0v1]. [i:2f67e0v1]The Usual Suspects[/i:2f67e0v1] är väldigt bra, men den kommer inte upp i samma nivå som [i:2f67e0v1]Fight Club[/i:2f67e0v1] eller [i:2f67e0v1]Se7en[/i:2f67e0v1].



[b:2f67e0v1]The Exorcism of Emily Rose[/b:2f67e0v1]
En rysare blandas här med ett rättegångsdrama. En originell blandning, dock inte den mest lyckade. Det känns som om man inte kunnat bestämma sig åt vilket håll filmen skulle luta. Det hela skapar bara obalans i berättelsen. Trovärdigheten är lika med noll. Filmen baseras alltså på verkliga händelser, men här har man vridit och vänt på verkligheten. Man framställer huvudpersonen som besatt av demoner och att prästen och personerna som tror på det är "dem goda". I verkligheten var det antagligen tvärtom, hon led av sjukdomar och doktorerna var dem som försökte hjälpa henne. Skådespelarinsatserna kan man inte klaga på, alla sköter sig mycket väl.

Street Kings

helt okej film, räddad av snygg regi och att stämning skapas. annars är det mesta stelt och en vanlig snutfilm om korruption.

[b:2lzk7roz]I Am Legend[/b:2lzk7roz] I Am Legend är en av de bästa filmerna jag sett i år. Omgivningen är så förbannat snygg och Will Smith är så förbannat bra. Det jag tycker lite mindre om är att vampyr/zombie-monstrena är av CGI och inte bara det, det är dålig CGI. Men det drar inte ner mitt betyg utan den får en

Inlägget flyttat till nästa sida.

[b:puw4etds]Snövit och De Sju Dvärgarna[/b:puw4etds] (1937)
En klassisk saga som nog alla har växt upp med. En bra grundhistoria från Bröderna Grimm och väl adapterad till en ren barnfilm av Disney. Mysigt skrivna karaktärer och en rätt stark film. Dvärgarna bjuder på många skratt och sångnumrena är riktigt bra. En milstolpe i filmhistorien.


[b:puw4etds]Pinocchio[/b:puw4etds] (1940)
En bra Disney-film med ett starkt och fint budskap, som de alla har. Lite smårolig men ingen skrattfest, Figaro och Cleo är dock hur söta som helst. Något jag stör mig på är åsne-sidberättelsen som jag tycker lämnas oavslutad. Fortsatte den här mannen röva bort pojkar förevigt eller? Kändes inte passande för en barnfilm att låta alla de onda springa fria i slutet.


[b:puw4etds]Dumbo[/b:puw4etds] (1941)
En fantastisk Disney-film med en av de sötaste huvukaraktärerna någonsin. Att man har skrivit honom så att han inte pratar gör honom bara ännu bättre. Grym story och underbart slut, en riktig mysfilm. Det enda jag inte gillade så mycket var när de blev fulla och trippade sönder, var det syra i den där biran eller?


[b:puw4etds]Bambi[/b:puw4etds] (1942)
En rätt fin berättelse om hjorten Bambi, tycker dock att tidshoppet efter det hemska som sker i mitten av filmen känns rätt ologiskt och att snabbspola förbi hela hans uppväxt gjorde filmen lite för ryckig, filmen blev som delad i två, till skillnad från till exempel Lejonkungen där hoppet från barn till vuxen sker smidigt och snyggare. Stundtals helt underbar eftersom att de lyckats fånga den där barn-känslan som i Tonari no Totoro, upptäckarglädjen. Når inte riktigt fram till en fyra men 3½ förtjänar den.


[b:puw4etds]Askungen[/b:puw4etds] (1950)
En vacker kärlekshistoria med det perfekta radarparet Jack och Gus som comic reliefs. Ett av de allra bästa soundtracken och ett av de allra bästa sångnumrena. Nära att få en halva till men når inte hela vägen fram.


[b:puw4etds]Alice i Underlandet[/b:puw4etds] (1951)
En trippig film som är medioker. Vart Alice än går möter hon odrägliga figurer som inte lyssnar på någon annan och bara bryr sig om sig själva, samt är otroligt dryga, framförallt mot henne. Den enda man faktiskt sympatiserar med är Alice själv för att hon är en godhjärtad människa. Karaktären förtjänar en bättre film, och klarar betyget ensam. Sångnumrena var dessutom tråkiga.


[b:puw4etds]Peter Pan[/b:puw4etds] (1953)
En klassiker från min barndom som jag minns mycket väl. Förr i tiden var allting självfallet mycket mer storslaget men det är fortfarande en underbar saga med fina karaktärer och en av de bästa skurkarna i Kapten Krok. Krokodilen är dessutom så fruktansvärt jävla ball.


[b:puw4etds]Törnrosa[/b:puw4etds] (1959)
En bra barnfilm, även om den är lite för allvarlig. De enda som finns där för att bidra med en gnutta humor är de tre goda féerna men jag tycker att de misslyckas lite på den fronten. Istället är det actionscenerna som får rädda filmen, och slutstriden är riktigt bra.


[b:puw4etds]Svärdet i Stenen[/b:puw4etds] (1963)
En rätt rolig film men den tar alltför lång tid på sig att komma till saken, det blir väldigt, väldigt segt i långa partier och bristen på någon sorts strid är påtagande. Ingen favorit.


[b:puw4etds]Djungelboken[/b:puw4etds] (1967)
En klassiker med fantastiska sångnummer och karaktärer. Kung Louie, Baloo - går det att ogilla dom? Fantastisk film, och inte för långt ifrån en femma.


[b:puw4etds]Aristocats[/b:puw4etds] (1970)
En av de allra bästa. Den har ändlöst med skratt och roliga karaktärer, tre av huvudkaraktärerna är dessutom kattungar och bara på det vinner man ju så fruktansvärt mycket. Sångerna är fantastiska med "Alla snubbar vill ju vara katt" som det allra bästa numret. Även denna är nära en femma.


[b:puw4etds]Robin Hood[/b:puw4etds] (1973)
En actionpackad Disney-film med flertalet långa, underbara... ja, stridsscener får man väl kalla dem, ordet låter lite grovt men alla fattar nog vad jag menar. Tyvärr stannar den i mitten av filmen och blir seg och rätt deprimerande innan den tar fart igen.


[b:puw4etds]Bernard & Bianca[/b:puw4etds] (1977)
En rätt mysig Disney-film. Småroligt men inget som man dör av garv åt. Albatrossen Orville är nog allra roligast, tyvärr får han inte så många scener. Fina sånger men ingen som är utöver det vanliga.


[b:puw4etds]Micke & Molle - Vänner när det gäller[/b:puw4etds] (1981)
Fantastisk berättelse om kärlek, vänskap och identitet, berör verkligen. Helt underbar. Långt ifrån en femma men bättre än en fyra.


[b:puw4etds]Oliver & Gänget[/b:puw4etds] (1988)
En rätt skön 80-talskänsla i en film med en massa sköna hundar. Älskade framförallt frisyrerna (på hundarna då). Inte bra nog för en fyra, men rätt nära. Emellanåt känns filmen lite för vuxen, och den onda var nog alldeles för ond när man var småtting.


[b:puw4etds]Den Lilla Sjöjungfrun[/b:puw4etds] (1989)
Nu känns det nästan som att kommentarerna börjar bli överflödiga med tanke på hur många fyror jag har delat ut, Disney är lite upprepning men det är briljans i nästan varenda film och trots att vissa partier upprepas är det inte som att se samma film om och om igen. Den Lilla Sjöjungfrun klarar en svag fyra och känns lite mer som en flickfilm, fast det kan bero på att min syrra gillade den här när vi var små som jag känner så.


[b:puw4etds]Bernard & Bianca i Australien[/b:puw4etds] (1990)
Har ungefär samma story och känsla som första filmen. Ersättningen av Orville var smått deprimerande även om Wilbur också är rätt skön. Rollen som karaktären Jack spelade var rätt irriterande.


[b:puw4etds]Skönheten & Odjuret[/b:puw4etds] (1991)
Den bästa filmen efter Lejonkungen. Den har tyvärr inget riktigt kraftfullt sångnummer som man vill lyssna på i flera dagar efter, även om de som är med är bra. Handlingen är fantastisk och visas på ett riktigt bra sätt som man som unge förstod också skulle jag tro. Ett styrkebesked från filmen är även att jag bölade som en liten flicka i slutet, trots att jag vet hur allting slutar efter att ha sett den ett antal gånger.


[b:puw4etds]Aladdin[/b:puw4etds] (1992)
En underbar berättelse i en annorlunda miljö än övriga, vilket är härligt om omväxling. Aladdin som karaktär är riktigt bra, och även om Jöback sviktar i röstskådespeleriet emellanåt så behövs han för sångnumrena som är helt jävla underbara, speciellt "En helt ny värld" som jag har lyssnat på minst 50 gånger efter att ha sett filmen. Nära en femma, men det var för mycket nutidsreferenser från Anden för att den ska vara riktigt bra. Han hade en del bra delar men kändes ofta alldeles för överdriven.


[b:puw4etds]Lejonkungen[/b:puw4etds] (1994)
Maratonet avslutas med den allra bästa av Disney-filmer, den oslagbara - Lejonkungen. Allt är på topp, även om sångnumrena inte är lika bra på svenska som på engelska. Perfekt mix av allt ger ett mästerverk.


[list:puw4etds][b:puw4etds]Antal sedda[/b:puw4etds]: 20 st.
[b:puw4etds]5[/b:puw4etds]: 1 st. (Lejonkungen)
[b:puw4etds]4½[/b:puw4etds]: 5 st. (Skönheten & Odjuret, Aladdin, Aristocats, Djungelboken, Micke & Molle - Vänner när det gäller)
[b:puw4etds]4[/b:puw4etds]: 7 st. (Askungen, Peter Pan, Dumbo, Robin Hood, Snövit, Törnrosa, Den Lilla Sjöjungfrun)
[b:puw4etds]3½[/b:puw4etds]: 4 st. (Bambi, Oliver & Gänget, Bernard & Bianca, Bernard & Bianca i Australien)
[b:puw4etds]3[/b:puw4etds]: 1 st. (Pinocchio)
[b:puw4etds]2½[/b:puw4etds]: 2 st. (Svärdet i Stenen, Alice i Underlandet)
[b:puw4etds]Snittbetyg[/b:puw4etds]: 3,875 ~ 4[/list:u:puw4etds]
FORZA DISNEY! DISNEY ÜBER ALLES!

[size=75:puw4etds=75:puw4etds](Vägrar acceptera att det här mastodontinlägget hamnar sist på en sida, så jag flyttade det... Spath kan inte se in i framtiden)[/size:puw4etds]

Jag fick tag i alla filmerna på annat sätt...

Angående Ringaren i Notre Dame så dömde jag att den inte var värdig i det här sällskapet, men kan ha haft fel (eftersom Alice och Svärdet var tråkiga)... hade tänkt fortsätta titta vidare även nu, måste först och främst se Pongo & de 101 dalmatinerna som jag inte hittade, och så Lady & Lufsen, varav den senare definitivt är den som saknas mest i den här skaran.

Herkules har jag inga glada minnen av. Tyckte inte om den som yngre och tvivlar att jag gör det nu, men jag har den i alla fall eftersom jag har bestämt mig för att se alla som bolaget Walt Disney Productions klassar som "Disney-klassiker".

Mulan? Skämtar du eller? Fråga om Björnbröder när du ändå är på G... de känns [u:3jperyta]väldigt[/u:3jperyta] mediokra på förhand.

Herkules är helt okej, tycker jag. Absolut inte i klass med Lejonkungen eller Aladdin, men småkul och underhållande rakt igenom. Sångnumrena är riktigt sköna faktiskt, "Från zero till hero..." äger ju sönder.
Snövit har ju för övrigt den läskigaste skurken i en Disney-film. Fyfan, pallar knappt att kolla på den där häxan [i:29xkbpud]nu[/i:29xkbpud], fattar inte hur man vågade när man var liten.
Och Lejonkungen är bäst genom tiderna, alla kategorier. Fin banner och avatar, Tyler.

Såg också Lejonkungen nyligen, har letat som en dåre efter den engelska DVD-utgåvan ett tag nu men inte hittat den. Orkade heller inte tjuva hem den så jag fick leta upp vår gamla VHS-film och damma av videon för att se den.

Det är säkert 10 år sen jag såg den senast, minst, och fortfarande är större delen av replikerna kvar i bakhuvudet så jag sitter mer eller mindre och mimar med i allt de säger och sjunger i filmen.

Filmen i sig är perfektion, allt från den ultimata fadersgestalten Mufasa till musiken, som på svenska är grym men i original fantastisk. Det enda jag sitter och stör mig på är att jag ser den på svenska, när man var liten var det ju en förutsättning, nu mest ett iritationsmoment som iofs inte gör nåt för betyget.



Odiskutabelt bästa Disneyfilmen.

O brother where art thou?

En av Coens bästa filmer, vad mer kan man säga? Bästa adapteringen av Homeros Oddyseén nånsin. Snyggt plåtat pch grymma skådisar, men musiken är filmens hjärta.