Välkommen till MovieZine!
Som medlem kan du betygsätta filmer och serier, kommentera artiklar och skapa listor. Gå med i Sveriges största filmcommunity med över 100 000 medlemmar! Det går snabbt och enkelt att skapa ett konto.
Själv såg jag Gudfadern part I igår. Den lever verkligen upp till sitt rykte som en av världens bästa filmer Superbra skådespel, spännande handling och jättefina miljöer.
Vilken film såg du senast? skriv gärna också vad du tyckte om den.
[quote="Regler":sa0t1k58]När ni skriver här skriv INTE bara filmens namn och betyg eller kommentar finns i tråden om filmen utan skriv ALLTID varför ni gav den det betyget. Att först skriva i filmens tråd och sen här räknas som spam, att upprepa samma sak 2 gånger är bara onödigt.
Det kan aldrig sägas tillräckligt många gånger, motivera alltid varför ni tycker som ni gör.[/quote:sa0t1k58]
[quote="Bigproof":3geuytl6] Det är bara en sak jag undrar och det är när han säger "Here's Johnny!" Vem tusan är Johnny?[/quote:3geuytl6] En man vid namn Johnny Carson var värd för The Tonight Show före Jay Leno. Han brukade tydligen introduceras med "Heeere's Johnny".
[b:2ftmfcha]Taken[/b:2ftmfcha] (2008) En av dom bästa actionfilmerna jag sett på länge! Liam Neeson är briljant i denna film! Han är absolut en av dom bästa skådespelarna i världen. Hans röst går inte att ta miste på heller. Den är verkligen jätte unik. Filmen handlar om Liam Neeson som är far till en dotter (spelad av den snygga Maggie Grace) som åker på semester till Frankrike och blir kidnappad där av ett "maffia" gäng som livnär sig på kvinnohandel.
Liam Neeson är perfekt som pensionerade agenten som totalt spöar skiten ur alla som kommer i hans väg. Det är riktigt snyggt gjort och smart gjort dessutom. Riktigt coola eldstrider.
Denna film rekommenderar jag till alla som älskar rå action!
Riktigt skön film där Goodman och Bridges briljerar. Viss scener är underbart roliga. Men för mig är detta inte en av Coens starkaste filmer. Svag fyra.
[img:3cscufrs]http://images.filmtipset.se/posters/36749873.jpg[/img:3cscufrs] [b:3cscufrs]Burn After Reading[/b:3cscufrs] Bröderna Coens senaste film som, till skillnad mot [i:3cscufrs]No Country For Old Men[/i:3cscufrs], lutar mer åt det komiska hållet. Filmens skådespelarensemble är minst sagt stjärnspäckad där alla gör ett gediget jobb, men det är John Malkovich och Brad Pitt som sticker ut lite och blir filmens riktiga stjärnor. Framförallt Brad Pitt är hur rolig som helst.
Trots den kompetenta casten så känns det ibland som det blir för mycket. Jag hade gärna sett att man hade dragit ner på karaktärer och satsat fullt ut på några av de inblandade, gärna Malkovich och Pitts karaktärer. Detta tillsammans med den onödigt krångliga ploten så blir det inte en fullpoängare. Visst är det underhållande, men filmen saknar det lilla extra som det krävs för att vara en riktigt Coen-film.
Men detta känns som en sådan film som kommer att växa med tidens gång. För på endast tre dagar så har den gått från en klar besvikelse, till en klart sevärd film.
[b:36wxkkgi]The Illusionist[/b:36wxkkgi] Är man en van filmtittare som jag, så har man nog räknat ut större delen av "illusionen" ganska tidigt. [i:36wxkkgi]The Illusionist[/i:36wxkkgi] för tankarna till [i:36wxkkgi]The Prestige[/i:36wxkkgi], då dem både har stora likheter med varandra. Jag gillade i alla fall den sistnämnda filmen bättre. Den var mycket mer gåtfull och den hade ett slut som man verkligen förbluffades över. [i:36wxkkgi]The Illusionist[/i:36wxkkgi] bjuder trots allt på underhållning och en riktigt bra rollprestation av Edward Norton.
[b:159vtfhi]Quantom Of Solace[/b:159vtfhi] Jag är ingen överdriven Bond-fantast, och även fast jag har sett Casino Royale så minns jag inte så överdrivet mycket. Den här kändes simpel och för kort. Den fick aldrig fart från början, och slutscenen kändes självklart häftig men platsar inte enligt mig i den här sortens film.
Men Craig är finfin som Bond och man kan inte var så missnöjd över film, trots allt.
[b:159vtfhi]Saw V[/b:159vtfhi]
Jag gillade den. Bättre än fyran, och kanske den bästa filmen i serien efter första. Fina flashbacks, mycket förklaras utan att bli övertydligt och jag förstod faktiskt allting. Fanns stunder då man suckar av besvikelse, t.ex. sista fällan och den stora avslutningen (som var ok, men alldeles för olik Saw-tänket i de första filmerna).
Jag antar att det blir en sexa, med tanke på cliffhanger'n i början.
Skruvad komedi med flera roliga karaktärerna. Det går inte att avgöra ifall Clooney, Pitt eller Malkovich var roligast. Och filmen står och faller med deras skådespeleri. Men det var skoj att se Coen-bröderna ta dessa skådespelare och förlöjliga dem.
[b:3el82pig]Transsiberian[/b:3el82pig]
Handlar om ett amerikanskt par (Woody Harrelson o Emily Mortimer) som tågar från Kina till Ryssland. Dem träffar ett yngre par som verkar suspekta men en relation skapas mellan de fyra. Vilket kanske inte var den bästan idén. En ok thriller med bra skådisar där även Ben Kingsley spelar en rysk polis som jagar narkotikasmugglare. Fast det är Emily Mortimer som dominerar filmen.
[img:14kr6ang]http://images.filmtipset.se/posters/535.jpg[/img:14kr6ang] [b:14kr6ang]Dirty Harry[/b:14kr6ang] Den första långfilmen med den nu smått legendariska polisen Harry Callahan. Detta är framförallt Clintans film och han är här ännu hårdare än vanligt. Han spelar ensamvargen Harry Callahan som inte drar sig för att ta lagen i egna händer och Eastwoods kylighet passar perfekt in i rollen. Det var länge sedan man såg en sådan cool karaktär i en film och dessutom så leverar Callahan några av filmhistoriens absolut coolaste repliker.
Detta tillsammans med en intressant historia, snyggt foto och bra skådespel gör det till en den bästa polisfilmen genom tiderna. San Fransiscos gator används maximalt och hela filmen genomsyras av en härlig 70-tals känsla. Förutom Clintan så gör Andrew Robinson ett bra jobb i rollen som boven i dramat. En minnesvärd karaktär som bjuder Callahan på bra motstånd.
En annan detalj som jag gillade var att filmen inte innehöll något påklistrad kärlekshistoria. Callahan ska vara ensamvargen som tar de jobbiga besluten och det hade bara känts konstigt med inslag av kärlek. Kalla mig cynisk, men så tycker jag i alla fall.
Inte lika bra som jag hoppades på, men väl värd att se. Introt med Vangelis musik och bilderna av huvudkaraktärerna som springer på stranden i slow-motion är nåt som alla har sett på ett eller annat sätt.
En riktigt härlig och välspelad film, en av de bättre svenska filmerna. En häftig grej var alla de fint återskapade detaljerna från 1930-talets Stockholm.
[b:es88rwl9]As Good as It Gets[/b:es88rwl9] En härlig komedi med Jack Nicholson i toppform. För sin rollprestation vann han sin tredje och hittills sista Oscarstatyett. Filmens nackdelar är att den stundtals känns lite ojämn och är i slutändan för lång. Annars kan mig vänta sig en mycket sevärd rulle.
[b:hlrn9fq5]Numb[/b:hlrn9fq5] (2007) [img:hlrn9fq5]http://images.filmtipset.se/posters/42549371.jpg[/img:hlrn9fq5] "En kroniskt deprimerad manusförfattare försöker desperat bli av med sin depersonalisation när han träffar sin drömkvinna." står det som filminfo på www.filmtipset.se och det fångar handlingen perfekt, för den är inte så mycket svårare än så. Tycker att det är en rätt underhållande dramafilm, den har en viss svart humor och Matthew Perry gör sin roll perfekt. Nu har jag ingen närmare erfarenhet av depersonalisation (vet inte om det heter så på svenska i och för sig, men det handlar om att man inte känner sig hemma i sin egen kropp) men av hur den beskrivs i filmen så gör han en riktigt bra roll som den uttråkade författaren som desperat försöker övervinna sin åkomma, på alla sätt möjliga. En bra kärleksfilm som faller i vissa fällor men ändå lyckas hålla sig ifrån allt det löjliga. Stabil trea.
[b:hlrn9fq5]Interview[/b:hlrn9fq5] (2007) [img:hlrn9fq5]http://images.filmtipset.se/posters/4352124.jpg[/img:hlrn9fq5] En rätt intressant film på förhand men tyvärr väldigt mediokert utförd. Jag tycker om filmer som utspelar sig över korta tider, som handlar om bara en dag eller bara en kväll, men den här lyckas verkligen inte på samma sätt som till exempel Linklaters Before Sunrise eller Before Sunset, eller för den delen Mallrats eller Clerks. Nu satsar den här inte på komedin men samtidigt lyckas den ju verkligen inte med drama-delen och när det äntligen känns som att den kommer någonstans så kommer det en riktigt löjlig twist på slutet och som gör att jag fullständigt avskyr de sista tjugo minuterna.
Sienna Miller och Buscemi är dugliga i sina roller, den tidigare är väl knappast den mest begåvade aktrisen men Buscemi kan vara fantastisk, det finns väldigt många bevis på det. I slutändan en oengagerande, smått tråkig film. Svag tvåa.
[b:hlrn9fq5]Almost Famous[/b:hlrn9fq5] (2000) [img:hlrn9fq5]http://images.filmtipset.se/posters/1385.jpg[/img:hlrn9fq5] Det här är andra gången jag ser den här filmen. Den första gången sögs jag inte alls in men jag bestämde mig för att ge den en ny chans, delvis för att Zooey Deschanel är med men också för att den är hyllad. Men jag sugs fortfarande inte in i historien på samma sätt som många andra verkar göra. Jag kan definitivt se vad andra älskar med den och soundtracket är fantastiskt, men jag blir uttråkad långa stunder och fattar inte tycke för någon karaktär. Penny Lane är karaktären som man ska bli kär i när man ser den här filmen men väldigt ofta slutar det bara med att jag stör mig på henne. Det hela slutar ändå på en trea för att den är gjord med en del värme och har en del roliga stunder, plus den alltid lika fantastiska Philip Seymour Hoffman i en bi-roll.
[b:hlrn9fq5]Jerry Maguire[/b:hlrn9fq5] (1996) [img:hlrn9fq5]http://images.filmtipset.se/posters/611.jpg[/img:hlrn9fq5] Jag förstår verkligen inte varför den här filmen fångade Oscars-juryn så mycket. Det har visserligen kommit många filmer som använder många repliker från den här filmen i ett humoristiskt syfte ("You had me at hello" och "You complete me" är ju kända) men i min bok är den inte så mycket mer än som vilken romcom som helst bortsett från att Cuba Gooding Jr. är riktigt bra i en biroll. Överlag dock alldeles för seg och tråkig för att jag ska bry mig. Svag tvåa.
Jag såg "the journey to the center of the world" med brendan fraser. brukar normalt sett tycka att han är ganska charmig på någe vis i sina filmer, men denna film måste nog ha varit en av hans sämre filmer
när denna filmen kom ut så tyckte åtminstonde jag att den var läskig. Nu är den bara underhållande och jag tycker att den är mer en ironisk film som driver med hela slashergenren. Om ni ser den, tänk på hur vaktmästare är klädd som är med i typ 2sek innan
[b:2thlxs8u]Wake Up, Ron Burgundy[/b:2thlxs8u]:[b:2thlxs8u] The Lost Movie[/b:2thlxs8u] (2004) [img:2thlxs8u]http://images.filmtipset.se/posters/93133261.jpg[/img:2thlxs8u] Med tanke på vilket sätt den är gjord så är det en rätt skön film, men samtidigt är den lite för osammanhängande och stundtals seg för att vara riktigt bra och jag är glad över att de valde den andra storyn som berättelse för den riktiga filmen. I övrigt är den precis som Anchorman, det finns inte så mycket att säga precis. Will Ferrell är skön som vanligt och Steve Carell visar hur mycket mer han hade gjort som hade platsat i den riktiga filmen och vilken klockren karaktär Brick är.
[b:2thlxs8u]How to Lose Friends & Alienate People[/b:2thlxs8u] (2008) [img:2thlxs8u]http://images.filmtipset.se/posters/65624.jpg[/img:2thlxs8u] En något för ytlig och tunn film för att vara riktigt bra. Den är underhållande, Simon Pegg är en riktigt skön kille, något som han har visat i "sina egna" filmer Shaun of the Dead och Hot Fuzz, och här får han testa på att bära en annan film på sina axlar som huvudroll. Det funkar sådär, visserligen är han rätt bra men i den här filmen känns han inte alls lika pricksäker som i de båda andra filmerna. Jag kan inte sätta fingret precis på vad det är men det är väl knappast omöjligt att det har att göra med att han inte har skrivit spektaklet själv. På något sätt känner jag även att han är lite ensam utan sin ständiga vapendragare Nick Frost vid sin sida. Jeff Bridges är skön i en bi-roll, Kirsten Dunst är sådär i sin roll medan Megan Fox knappast är anställd för att blända alla med sitt skådespeleri.
Som jag redan har sagt är det en något hoppig film och det har ju givetvis med att göra att det är en bokadaption och att de har behövt korta ner det hela för att det ska passa för en film, men det gör också att den känns väldigt snabbspolad. Fokus läggs inte riktigt på att fördjupa sig i karaktärerna nämnvärt vilket är anledningen till att den känns något ytlig.
Det hela slutar på en svag trea med tanke på underhållsvärdet i berättelsen och de skratt man får på vägen.
[b:5w87jrhl]I Am a Fugitive From a Chain Gang[/b:5w87jrhl]
Klassiker från 30-talet med Paul Muni i huvudrollen. Samma år spelade han förövrigt Scarface. Handlar om en man som återvänder ifrån första världskriget. James Allen är förändrad och hans tidiga fabriksjobb är inte längre bra nog så han söker lyckan i storstan. Det går inte bra och efter att ha blivit felaktigt anklagad för rån hamnar han i fängelse i Georgia. Fångarna bär kedjor som hindrar dem från att fly när dem jobbar utomhus i den tuffa solen. Men Allen lyckas fly och med en falsk identitet lyckas han jobba sig uppåt i samhället. När han är på toppen vänder lyckan...
Det låter som Cool Hand Luke och den filmen har helt klart plockat en del grejer från den här. Detta är också en av Kubricks favoriter och även om denna filmen inte var först så är "All work and no play makes Jack..." i [i:5w87jrhl]The Shining[/i:5w87jrhl] inspirerad av [i:5w87jrhl]I Am A Fugitive From a Chain Gang[/i:5w87jrhl].
[b:1xusb84p]The Deparded[/b:1xusb84p] Riktigt bra och spännande film. Det är bara synd att Jack har blivit så gammal och fet. Twisten på slutet är så chockerande att jag tappade hakan. Den får en
[b:1xusb84p]The Frighteners[/b:1xusb84p] Tredje gången jag ser filmen. Och den har bara blivit bättre än senaste gången. Michael är verkligen en unik skådis. Sättet han pratar och rör sig på är bara... åh. Den får också en
Förmodligen den roligaste filmen jag sett, någonsin. Träffsäker "grabbhumor" när den är som bäst och filmen har bitvis en fullständiggt lysande dialog ur en komisk synvinkel. Det är inte ofta jag måste pausa en film för att gå ut och få lite luft. Will Ferrell är verkligen ett geni.
Superbra skådespel, spännande handling och jättefina miljöer.
skriv gärna också vad du tyckte om den. 
