Välkommen till MovieZine!
Som medlem kan du betygsätta filmer och serier, kommentera artiklar och skapa listor. Gå med i Sveriges största filmcommunity med över 100 000 medlemmar! Det går snabbt och enkelt att skapa ett konto.
Själv såg jag Gudfadern part I igår. Den lever verkligen upp till sitt rykte som en av världens bästa filmer Superbra skådespel, spännande handling och jättefina miljöer.
Vilken film såg du senast? skriv gärna också vad du tyckte om den.
[quote="Regler":sa0t1k58]När ni skriver här skriv INTE bara filmens namn och betyg eller kommentar finns i tråden om filmen utan skriv ALLTID varför ni gav den det betyget. Att först skriva i filmens tråd och sen här räknas som spam, att upprepa samma sak 2 gånger är bara onödigt.
Det kan aldrig sägas tillräckligt många gånger, motivera alltid varför ni tycker som ni gör.[/quote:sa0t1k58]
Norton gör återigen en riktigt bra prestation, men filmen är inte alltför bra. Når aldrig någon riktigt spänning, och för den delen aldrig ens i närheten av Prestige, men slutet är bra och drar upp filmen ett par steg. Svaag trea.
Filmen har stora problem, men det är så cheezy att man överser det. de rappa repliker och skönt samspel mellan två riktigt bra skådespelare.
---------------------------------------------
Ciderhusreglerna
Min favorit av Hallström. Bra manus med underbara skådespelare. Fint foto och bra musik. Fint!
---------------------------------------------
Truman Show
Kärt återseende. Har alltid älskat den här filmen och Jim Carrey börjar visa vad han är kapabel till. Härlig satir om diverse big brother-serien och hur människor kan vara så beroende av dem.
Mästerverket som kommer diskuteras år framöver som en av de bästa actionfilmerna någonsin genom tiderna.
Fortsättningen på Nolans Batman Begins som mottogs överraskade bra för att vara en superhjältefilm. Även fast ribban lade sig högt efter första filmen så är det nu en väldig höjning efter andra filmen.
Batmans ärkeskurk genomen serien Jokern är nu i fokus som Batmans nästa fiende. Maffian som härjade fritt i början på Batman Begins är nu i Dark Knight maktlösa. Staden som maffian hade under sitt befäl tillhör nu den nya chefsåklagaren Harvey Dent. Allt går bättre i staden Gotham tills Jokern dyker upp och förväntar sig mer från sina medbrottslingar. Han uppmanar maffian att inte falla under regim av Dent och Batman utan istället ta tillbaka staden. Ett projekt från Jokern som endast är ett stort spel som nästintill spelas perfekt.
Nolans nyskapelse av Batman är all över förväntningar. Han tar superhjälte kategorin till en helt ny nivå då han lyckas göra en mer seriös och trovärdigt seriefigur. Han bygger upp filmen med ett bra manus och lägger på olika delar som kompletterar varandra. För att bygga upp den mäktiga känslan som filmen har så måste flertalet om inte alla delar stämma, och det är exakt vad Nolan lyckas sätta ihop.
Föra filmens enda Oscarsnominering var för fotot och man har nu i tvåan ett minst lika bra sådant, den har även starkare biroller vars prestation är högre än föregående film, och vi har ett smartare manus och en bättre regi.
Det enda som fattas nu är ett antal guldgubbar som det är upp till Oscarsjuryn hur de fördelas. Det vi kan hoppas på är att dem ser filmen med öppna ögon och kan göra en rättvis bedömning. I mina ögon så skulle allt annat än ett antal Oscarsnomineringar vara skandal, speciellt i Ledgers fall.
Filmen är ett sant mästerverk och förtjänar full pott.
[b:1mnt4ikn]The Prince of Egypt[/b:1mnt4ikn] (1998)
DreamWorks första traditionellt animerade långfilm, som överlag blivit väldigt hyllad världen över. Jag har aldrig varit lika lyrisk. Har alltid tyckt att filmen är ganska tråkig, om än välgjord och ambitiös. Köpte den på dvd häromdagen, och det höjde faktiskt både upplevelsen och betyget. Det här är en film som bör ses med så bra bild och, framför allt, ljud som möjligt. Som sagt, filmen är väldigt ambitiös. DreamWorks har gjort en animerad vuxenfilm, och faktiskt lyckats bra. The Prince of Egypt är en stor, mörk, tung film med en läskigt imponerande rollista. Bakom varje karaktär finns en känd röstskådespelare! Val Kilmer, Ralph Fiennes, Michelle Pfeiffer, Sandra Bullock, Jeff Goldblum, Steve Martin osv. Alla gör dessutom riktigt bra ifrån sig. Musiken är bra. Sångerna är i flera fall bra, och i vissa fall småtråkiga. When you believe har blivit en klassiker i vilket fall. Nå, filmen är alltså bättre nu än vad jag tyckte när jag var yngre. Den är rakt igenom en vuxenfilm, som gör sig utmärkt på dvd. Ingen favorit, och absolut inget mästerverk, men bra.
[b:1mnt4ikn]The Road to El Dorado[/b:1mnt4ikn] (2000)
Ja, det var väl lika bra att se DreamWorks nr 2 också när jag ändå var igång. Den här är absolut inte lika tung och svår som The Prince of Egypt. Den är istället en ljus och glad äventyrskomedi, med Kevin Kline och Kenneth Branagh i huvudrollerna. Det har varit oförtjänt tyst om den här filmen, i alla fall i Sverige. Den är faktiskt riktigt bra och underhållande. Dessutom är den, animationsmässigt, ett steg framåt för DreamWorks. Vissa av animatörerna var ju förvisso väldigt duktiga Disneyanställda (tex James Baxter och Kathy Zielinski) innan de hamnade hos DreamWorks, så annat var väl egentligen inte att vänta sig. Musiken är skriven av Elton John, Tim Rice och Hans Zimmer. Den är (såklart!) inte i närheten av deras föregående samarbete, Lejonkungen, men den funkar hyfsat ändå. Precis som i The Prince of Egypt är vissa låtar riktigt bra och vissa rätt tråkiga. Hur som helst är The Road to El Dorado, DreamWorks andra tecknade långfilm, riktigt bra. Den förtjänar mer uppmärksamhet än den får, för enligt mig är den bättre än The Prince of Egypt.
Bestäme mig för att se igenom alla Indy-filmer med tanke på den senaste filmens DVD utsläpp.
[b:8ci725m9]Raiders of the Lost Ark[/b:8ci725m9]
Så här ska en äventyrsfilm se ut. Ett gäng sköna humor scener blandas med coola actionscener och underbar musik. Sen så är Harrisson Ford så jävla klockren som Indy.
[b:8ci725m9]Indiana Jones and temple of Doom[/b:8ci725m9]
Tyvärr så mycket sämre än förra men fortfarande en väldigt bra matiné film. Karaktären Shorty är så fuckin skön. Betygets sänks p.g.a. mrs. Spielbergs jobbiga karaktär Willie. En alldeles för klyschig karaktär i sånna här typer av filmer.
[b:8ci725m9]Indiana Jones and the Lase Crusade[/b:8ci725m9]
Snäppet sämre än [i:8ci725m9]Raiders[/i:8ci725m9]. Gillar att Sean Connery skaprt i denna film, lätt den bästa birollskaraktären nånsin i en Indy-film. Sen gillar jag också att man får lära sig så mycket om Indys liv. Sen gillar jag Hitlers cameo i denna film
[b:8ci725m9]Indiana Jones and the Kingdom of the Crystal Skull[/b:8ci725m9]
En väldigt bra återkomst för Indy. Cate Blanchet är bästa Indy-skurken. Sen gillar jag LaBeoufs karaktär Mutt. Sen är actionscenerna av toppklass.
Grymt bra HBO-film, även om det är en tv-film så tycker jag att det helt klart är en av årets bästa filmer hittills. Det är en film som är intelligent, komplex, fascinerande och välspelad. En av de tokigaste sakerna är att regissören är Jay Roach, mannen bakom Austin Powers-filmerna, Meet the Parents och Meet the Fockers. Vem hade kunnat ana att han var kapabel att regissera ett tätt politiskt drama? Man får inte heller glömma bort Danny Strong, en skådespelare som alltså manusdebuterar med Recount. Imponerande.
Recount handlar om det kontroversiella och omdiskuterade amerikanska presidentvalet 2000 mellan George W. Bush och Al Gore. Filmen tar sin början under slutet på valdagen och skildrar sedan händelserna under de kommande veckorna fram till det avgörande beslutet från USA:s högsta domstol. För mig som bara kände till de mest ytliga detaljerna angående valet var detta fantastiskt intressant och fascinerande. Jag vet knappt vad jag ska säga, hela processen är helt galen. Det är verkligen otroligt komplext, plus att man ibland nästan bara satt och gapade på grund av de saker som skildrades. Man måste se för att förstå. USA är ett underligt land...men det var ju ingen överraskning.
Skådespeleriet är genomgående utmärkt, det är en väldigt stark ensemble framförallt. Men det går att lyfta fram Kevin Spacey, Tom Wilkinson, Laura Dern, Denis Leary, Ed Begley Jr. och Bob Balaban.
Det kan även vara värt att notera att man ibland, mitt i det intensiva politiska spelet, får sig ett gott skratt. Men det känns aldrig fel lr krystat (Laura Derns karaktär tenderar att bli lite av en karikatyr stundtals, men rolig är hon!)
[b:25kt1og5]The Nightmare Before Christmas[/b:25kt1og5] Tim Burtons julsaga har blivit något av en klassiker. Man skulle nästan kunna kalla den för en musikal, sjungande är det mycket av. Burtons stil och berättarskap känns igen, även om det inte är en Burton-film helt och hållet. Filmen har en ynka längd på 76 minuter. Jag upplevde dock aldrig det som någonting negativt. Betyget landar på en stark fyra.
[b:25kt1og5]The Exorcist[/b:25kt1og5] Folk skrämdes säkert halvt ihjäl när filmen hade premiär 1973. Men så här 35 år senare så är det nog inte lika många som berörs av den. Jag själv tycker mest av den var långtråkig, och ganska fånig dessutom. Jag skrattar mest åt tanken på exorcism och att bli besatt av demoner. Men det är ingen dålig film trots allt. Är man mer mottaglig för sånt här än vad jag är, så kan man förvänta sig en riktigt bra film. Betyget är jag väldigt osäker på.
Förresten, jag har en liten fundering angående [i:25kt1og5]The Exorcist[/i:25kt1og5].
Visa spoilerGöm spoilerI scenen där man först får se Lee. J Cobb's karaktär så tänkte jag "Va? Är Paul Newman med i den här filmen?" Sen så fick man se honom från en annan vinkel om jag minns rätt, och då såg jag omedelbart att det var Lee. J Cobb. En stund senare kom Father Karras och sa till honom: "Do people ever tell you that you look like Paul Newman?". Var det meningen att man skulle tro att det var Paul Newman eller?
Paul Newman grejen? Jag tror faktiskt att jag har läst någonstans att Paul Newman ska ha erbjudits en roll i Exorcisten men tackat nej för att göra Blåsningen, och Blåsningen kammade hem 7 oscar.
[b:2hy8c3dv]X-files: I want to believe[/b:2hy8c3dv]
Svårt att säga något om den här filmen. Den är inte dålig men saknar allt som karaktäriserat TV-serien Arkiv-X. Det finns ingen mystik och de övernaturliga inslagen är i det närmsta obefintliga. Skall jag sätta betyg som Arkiv-X-fan blir det en , men som en objektiv person ger jag den en .
Det är ju himla jobbigt att skriva en rad lr två om ens intryck av en film. Om man inte känner för att skriva någonting så behöver man inte bemöda sig med att göra ett inlägg. Så är det bara. Men det går självklart bra att ändra i inlägget.
[img:3kr2r1f5]http://images.filmtipset.se/posters/43551.jpg[/img:3kr2r1f5] [b:3kr2r1f5]Flags of Our Fathers[/b:3kr2r1f5] Clint Eastwoods krigsdrama som berättar historien bakom den berömda "flaggbilden" vid slaget om "Slaget om Iwo-Jima". Vid första anblicken så verkar det vara ännu en film om andra världskriget, men det stämmer inte riktigt. Det stora i filmen är symbolers stora betydelse för ett land och om vad som egentligen är viktigast. Hela den tråkiga sanningen eller det som man egentligen vill höra?
Överlag så fungerar det mesta i filmen och den bygger upp en intressant historia som jag inte visste så mycket om innan. En annan faktor som gör filmen mer intressant är att den skildrar kriget mellan USA och Japan, vilket inte är så vanligt i filmer jämfört med kriget i Europa.
[img:3kr2r1f5]http://images.filmtipset.se/posters/44084617.jpg[/img:3kr2r1f5] [b:3kr2r1f5]Letters from Iwo Jima[/b:3kr2r1f5] Den andra delen i Clint Eastwoods krigsdrama om "Slaget om Iwo-Jima" berättat ur japanskt perspektiv. Om "Flags of Our Fathers" kändes som något man inte hade sett tidigare, så är det ingenting mot den här. Detta är något så ovanligt som en heljapansk amerikansk film (!).
I tider där det pratas om alla amerikanska re-makes och att amerikaner inte kan läsa undertexter, så glädjer detta en filmnörds hjärta. Clint Eastwood har alltså tagit hjälp av japanska skådespelare och även en japansk/amerikansk manusförfattare för att verkligen skildra det från Japans sida.
Det fungerar lika bra som i [i:3kr2r1f5]Flags[/i:3kr2r1f5], men på det hela taget så känns den här snäppet bättre. Dels för att det inte ofta man ser filmer ur Japans synvinkel från andra världskriget och för att själva historien känns mer tätare och engagerande.
Inget man inte sett förut direkt. Det blir aldrig spännande eller direkt obehagligt, utan är mer långtråkigt och förutsägbart. Slutet är dock lite överraskande även om det inte föll mig i smaken. Dock drog jag mig för att titta i spegeln direkt efter filmen, genant nog.
[b:2ku4l93i]Street Kings[/b:2ku4l93i]
Keanu Reeves är en stenhård alkoholiserad polis i LA som gör "the dirty job" åt polischefen, dock har det sina konsekvenser. Street Kings är faktiskt en ganska bra film, jag hade gärna sett att den varit längre då man hade kunnat utveckla storyn mer och gjort en riktigt bra film. Jag gillar Keanu Reeves även omhan är semitrovärdig i vissa situationer.
[b:3hzvtzjk]Chimes at Midnight/Falstaff[/b:3hzvtzjk]
Film från 1965 av och med Orson Welles. Baserad på fem av Shakespeares verk och är ansedd som en av dem bästa adaptionerna genom tiderna. Welles tyckte själv att den här filmen var hans bästa någonsin. Storyn är om den fete Falstaff (Welles) och dennes relation med den unge prins Hal och hur han till slut blir kung Henry V.
[b:3hzvtzjk]Felon[/b:3hzvtzjk]
En man dödar oavsiktligt en inbrottstjuv och blir skickad till fängelse i tre år. Han får snart reda på hur det fungerar i fängelser och för att överleva måste han slåss. Samtidigt styrs stället av korrupta vakter, minus en ung rookie, ledda av rullstolskillen från OZ. Huvudkaraktären Porter får dessutom en intelligent seriemördare (Val Kilmer) som cellkamrat. En mer än ok film.
Filmen, som sägs vara en av Denzel Washington's största ögonblick, gick på TV, och jag passade på att se den. Och visst är skådespeleriet galant med Washington och Hawk i spetsen, men samtidigt kändes handlingen ganska tunn, och man fick en känsla av det inte ledde någon vart. Rättså cool film för annars.
Betyg:
[b:8n2o7m72]Sånger från andra våningen[/b:8n2o7m72]
En av de bästa svenska filmerna som någonsin gjorts. Det fantastiskt att få skåda Roy Anderssons visioner i över en och en halv timma. [b:8n2o7m72]"Sånger"[/b:8n2o7m72] utklassar både [b:8n2o7m72]En kärlekshistoria[/b:8n2o7m72] och [b:8n2o7m72]Du levande[/b:8n2o7m72] med hästlängder och bjuder på en filmupplevelse som kommer att stanna kvar länge.
Superbra skådespel, spännande handling och jättefina miljöer.
skriv gärna också vad du tyckte om den. 
, men som en objektiv person ger jag den en 
.
