Välkommen till MovieZine!
Som medlem kan du betygsätta filmer och serier, kommentera artiklar och skapa listor. Gå med i Sveriges största filmcommunity med över 100 000 medlemmar! Det går snabbt och enkelt att skapa ett konto.
Själv såg jag Gudfadern part I igår. Den lever verkligen upp till sitt rykte som en av världens bästa filmer Superbra skådespel, spännande handling och jättefina miljöer.
Vilken film såg du senast? skriv gärna också vad du tyckte om den.
[quote="Regler":sa0t1k58]När ni skriver här skriv INTE bara filmens namn och betyg eller kommentar finns i tråden om filmen utan skriv ALLTID varför ni gav den det betyget. Att först skriva i filmens tråd och sen här räknas som spam, att upprepa samma sak 2 gånger är bara onödigt.
Det kan aldrig sägas tillräckligt många gånger, motivera alltid varför ni tycker som ni gör.[/quote:sa0t1k58]
Otroligt "svår" film. Man måste verkligen vara uppmärksam för att hänga med och för att överhuvudtaget förstå något av filmen. Alltså väldigt typsikt Lynch.
Stilen i filmen är underbar och det är en helt enormt bra känsla rakt igenom. Stämningen och spänningen är fantastisk, framförallt första timmen eller så. Där är det dessutom riktigt kusligt. Pullman bidrar med bra skådespel och likaså Robert Blake, men utöver är det inte fantastiskt på den fronten.
Det finns en del riktigt bra dialoger i filmen, speciellt i scenerna med "mystery man". Jag gillar verkligen filmer där man behöver fundera på vad som verkligen hände. Lost Highway tillsammans med Mullholland Dr. är Lynch bästa filmer, och båda är mycket nära betygsfemmor.
Såg den för att ladda inför Salvation, som dock inte verkar vara den film man hoppats att det skulle vara.
T2, å andra sidan, är allt vad man kan önska sig av en actionfilm och av en annan film också för den delen. Den övertygar på otroligt många plan och är ett riktigt mästerverk. Ska nog skriva ihop en längre recension i tråden någon gång snart.
[u:2eitixid][b:2eitixid]Sommaren med Göran[/b:2eitixid][/u:2eitixid]
En riktig höjdarkomedi. Visst är vissa skådespelarprestationer inte toppklass men fan vilken rolig film. Längesedan man skrattade så mycket i en film. Lagom med kramp i magen efter den filmen.
[b:mlinrhid]Antichrist[/b:mlinrhid] Vacker och hemsk skräckfilm med väldigt bra skådisar. Lars von trier visar att han faktiskt vågar göra film och att han är en av dem bästa regissörerna just nu. Inte lika bra som Breaking the Waves och Dogville men förmodligen Triers trdeje bästa film.
[b:mlinrhid]Strange Days[/b:mlinrhid] Väldigt bra och välgjord sci-fi film i samma stil som Blade Runner. Det finns många bra långtagningar i den här för alla som gillar det och många bra skådisar.
[b:mlinrhid]Near Dark[/b:mlinrhid] Väldigt bra 80-tals skräckis med bra musik och regi. En lite annorlunda vampyrfilm, som faktiskt aldrig nämner ett ord om vampyrer men man fattar själv vad det är.
[b:mlinrhid]Koyaanisqatsi[/b:mlinrhid] Wow, wow, wow. Asså, ibland ser man filmer som är så snygga, så häftiga, så underbara, så man bara gapar. Den här filmen är dubbelt så bra som de filmerna. Hade inga som helst förväntningar inför den här filmen. Visste bara att det var en film utan dialog eller handling och faktiskt så börjar filmen ganska långsamt. Men sedan, när den väl kommer igång då jävlar. asså det här är filmkonst så det ryker om det. Utan tvekan en av de bästa filmerna jag nånsin har sett. Om ni ska se en film i år, se den här. Wow, säger jag bara.
[img:os8z1juw]http://i40.tinypic.com/2i226p4.jpg[/img:os8z1juw] [i:os8z1juw][b:os8z1juw]Livet är underbart[/b:os8z1juw][/i:os8z1juw]
Inte riktigt vad jag förväntade mig, men ändå en bra film. Väldigt rolig på sina ställen, men också väldigt "seriös" när det väl gäller. Detta är ju helt och hållet Roberto Benignis film, han ger liv åt sin rollkaraktär, samtidigt som han, genom sitt manus, på ett väldigt intressant sett visar upp en helt annan sida av andra världskriget.
Ok, den här filmen var väldigt svårtolkad. Först och främst kan jag säga att den är riktigt ojämn. Den är riktigt snygg, kanske Lars von Triers visuella höjdpunkt, och vissa scener är små konstverk. Willem Dafoe och speciellt Charlotte Gainsbourg är skitbra i sina roller. Men samtidigt finns scener och händelser i filmen som får en att verkligen undra vad von Trier haft i åtanke när han tog med dem. Och all religiös symbolik som blandas in i handlingen gör inte saken bättre. Mannen ställs mot kvinnan osv. Som skräckfilm höjer den heller aldrig riktigt ens puls. Regissören bygger upp något riktigt snyggt i en scen, för att i nästa scen kvadda allt med någon löjlig detalj. [spoiler=:os8z1juw]Och vad fan tänkte von Trier på när han stoppade in en talande räv i filmen. Det förstörde en av filmens kanske bästa scener! [/spoiler:os8z1juw]
De omtalade sex- och våldsscenerna då? Jo, i det stora hela har väl von Trier gått lite för långt. Vissa scener är så vidriga att alla i hela biosalongen ryggade tillbaka, något liknande har i alla fall jag aldrig sett på bio. Vad kan man säga? Det närmaste porr du kommer på en vanlig SF-biograf. Absolut ingenting för känsliga biobesökare!
I Moviezines recension skriver Nils att detta kunde ha blivit en modern klassiker om filmen inte urartat i överdrivet sex, våld och symbolik. Jag håller med, den har urartat, men jag tror ändå att den har potential att bli en modern klassiker, just därför att den inte liknar något annat...
Riktigt tråkig film. Man greppar aldrig vad filmen egentligen handlar om, vilket inte hade stört mig så mycket om man bara hade skrattat åt humorn (vilket jag inte gjorde). Det enda som fick mig att titta färdigt var de otroligt snyggt filmade scenerna mot slutet som verkligen satte ribban för stunts och mottot "wannamake it look real, do it for real)
David Lynchs filmer må vara [i:6ewfwkv5]annorlunda[/i:6ewfwkv5] men dem, och regissören, har ändå existerat i samma värld som Hollywood, på ytterkanten ja, men fortfarande i den världen. Med ett undantag: [i:6ewfwkv5]Eraserhead[/i:6ewfwkv5]. [i:6ewfwkv5]Inland Empire[/i:6ewfwkv5] känns som en blandning av det gamla (Eraserhead) och det nya (Mulholland Drive). Jag har svårt att förklara vad dem 180 min handlar om för att filmen följer flera olika linjer. Ibland får dem kontakt med varandra och när man tror att man är på rätt spår så händer något nytt.
Grundstoryn i filmen handlar om Nikki (Laura Dern), en skådespelerska som ska precis börja arbetet på en ny film. Under en repetition får Nikki och hennes medspelare Devon (Justin Theroux) reda på att filmen är egentligen en remake av en polsk film. Det sägs ligga en förbannelse över materialet och den polska versionen gjordes aldrig klart för att skådespelerna blev mördade.
Under inspelningens gång blir Nikki, som har en svartsjuk make, förälskad i Devon. Nikki börjar tappa perspektiv och snart suddas linjen ut mellan henne och hennes karaktär Susan. Det finns en mängd olika storyn som ibland har saker gemensamt. T.ex skådespelare återkommer i andra roller, några citat förekommer mer än en gång osv. Vissa delar utspelas i Polen och en del av filmen handlar om tre kaniner, i människokläder, som existerar i en sitcom.
Lynch klipper emellanåt till en gråtande kvinna som ser delar av vår film på tv. Och man kan lugnt sagt kalla [i:6ewfwkv5]Inland Empire[/i:6ewfwkv5] för en metafysisk filmupplevelse vilket förklarar känslan av att man aldrig riktigt är säker var man är i filmen. Riktig mindfuck med andra ord. Jeremy Irons, William H Macy och Harry Dean Stanton dyker upp i småroller men detta är helt och hållet Laura Derns film. Fantastiskt bra, helt klart höjdpunkten i hennes karriär.
David Lynch filmade det hela med DV-kamera och utan något manus. Han finansierade mesta av det själv och "David Lynch" dyker flera ggr upp under eftertexterna som bl.a cinematographer, editor, camera operator och sound designer. Jag är bl.a helt säkert på att jag hörde ljud från [i:6ewfwkv5]The Shining[/i:6ewfwkv5], ni vet det pulserande ljudet när Nicholson ska inspektera rum 237.
För att sammanfatta det hela så är [i:6ewfwkv5]Inland Empire[/i:6ewfwkv5] en upplevelse man sällan skådar och ett pussel som inte kan lösas men är väl värt försöket!
Riktigt härlig dramedy med lysande skådespeleri av främst Paul Giamatti och Thomas Haden Church, även Virginia Madsen är mycket bra i en biroll. Jag älskar såna här lyckade små filmer med fokus på känsla, karaktärer och dialog, och regissören Alexander Payne med hjälp av skådespelarna gör denna film till något emotionellt starkt och njutbart.
Det är även värt att nämna det utmärkta och vackra fotot som bidrar till en fin filmupplevelse. Jag måste faktiskt nämna Giamatti igen som imponerar i huvudrollen som den något plågade Miles, han ger karaktären liv och gör honom väldigt sympatisk. Giamatti skapar verkligen en mänsklig karaktär i Miles, till en början vet man inte riktigt vad man ska tycka om honom men efter ett tag började iaf jag verkligen gilla honom och önskade att allt skulle sluta lyckligt. [spoiler=:1sg970am]Samtidigt uppskattar jag verkligen att slutet var något öppet. Det kändes helt rätt.[/spoiler:1sg970am]
Det är inte en helgjuten film, vissa partier upplevde jag som något svagare, men balansen mellan komedi och drama är verkligen lyckad.
Lite besviken blev jag faktiskt, hoppades att Pixar skulle fortsätta i samma spår som med sina två senaste filmer som jag avgudar. Inte för att filmen är dålig, absolut inte. Bara inte min typ av smak. Helgjutna fans av studion lär inte blir besvikna för det är mycket god filmkonst i händerna som gjort filmen. Filmens första kvart är bland det mest otroliga jag sett, hur det förklarar huvudkaraktärens liv i ett montage utan praktiskt taget något dialog och ändå lyckas leverera allt på ett perfekt sätt. Finns bara ett ord: Perfekt. Och då är de klar att det är svårt att leva upp resterade 100 minuter. Plus de höga förhoppningarna innan. Men det är en kul idé (och väl genomtänkt) med många kula detaljer. Vill inte avslöja mer för de som vill se filmen.
[b:ovx5lnwp][url=http://www.imdb.com/title/tt0120630/:ovx5lnwp]Flykten från hönsgården[/url:ovx5lnwp][/b:ovx5lnwp]
En av mina favoriter. Hur de lyckat hylla alla gamla krigsfilmen (och främst "The great escape") är fantastiskt. Det är fruktansvärt utvecklat manus och genomtänkta karaktärer. Allt och alla fyller ett syfte och det uttnyttjas praktiskt taget till fullo. Kvick dialog med många kul ordvitsar och inside-skämt om bl.a Mel Gibson som ger rösten till Rocky. Filmen fyller också ett intressant syfte med att introducera en bit historia för yngre barn som inte är tillräckligt gamla att se historiska krigfilmer med verklighetsbakgrund. Bland de bästa stop-moptionfilmer som någonsin gjorts.
Var faktiskt på bio idag och såg denna. Det var verkligen inget att ha, gillade verkligen inte upplägget och det blev aldrig det minsta intressant eller spännande. Clive Owen var väl egentligen den enda behållningen i filmen.
[b:1qn16ai5]Der Baader Meinhof Komplex (2008)[/b:1qn16ai5]
Ett mycket blodigt action/drama med fullt ös nästan hela vägen, där vi följer den vänsterradikala terrorgruppen RAF under 60- och 70-talet. En aning innehållsfattig men ändå tillräckligt intressant och mycket välgjord.
[url=http://www.imdb.com/title/tt0374569/:1iyqlg0t]Che: Part Two[/url:1iyqlg0t]
Inte lika bra som första delen, men likväl en välgjord film om rebellen Che Guevara. Benicio del Toro är grym i huvudrollen och det är spännande från början till slut.
Kul att se Franka Potente i en mindre roll och även Matt Damon i en pytteliten cameo på en knapp minut. Han talar faktiskt spanska riktigt bra! Och det är inget man irriterar sig på som flera på IMDBs forum säger, jag märkte honom inte första gången.
Kommer kanske inhandla boxen med båda filmerna, beror på ekonomin. Hoppades främst på en 4-timmars film där båda var ihopklippta, men men...
[img:2xxqmg07]http://images.filmtipset.se/posters/50246197.jpg[/img:2xxqmg07] [b:2xxqmg07]Du rififi chez les hommes[/b:2xxqmg07] Heist-filmer är någonting som ligger mig varmt om hjärtat och jag missar helst inte en riktigt bra sådan, med det spänninsmomentet som skapas vid planeringen och utförande av en riktigt bra kupp på den vita duken. Genom åren så har jag fått ta del av några riktigt fina varianter av denna genren, såsom [i:2xxqmg07]Heat[/i:2xxqmg07], [i:2xxqmg07]Reservoir Dogs[/i:2xxqmg07] och [i:2xxqmg07]The Usual Suspects[/i:2xxqmg07]. Alla dessa har en gemensam nämnare och det är nämligen den här filmen från 1955.
Denna franska film noir, är lite av urmodern till alla heist-filmer och håller fortfarande till dagens datum. Filmens intrig är väldigt välgenomtänkt och alla scener ger sitt speciella bidrag till det slutgiltiga resultatet. Allt från de inblandade karaktärernas bakgrundshistoria, deras sammankoppling med varandra och hur det senare resulterar i en av filmhistoriens mest välgenomarbetade inbrottssscen. Den 30 minuter långa, och knäpptysta, inbrottsscenen är filmkonst ur den högre skolan och känns väldigt naturlig att beskåda.
En liten rolig detalj med den här scenen, är att den är så väl genomarbetad att den senare gav filmen problem vid lanseringen. Filmen blev förbjuden i ett antal länder, just för att den var för detaljerad och för beskrivande. Den uppfattades nästan som en instruktionsbok för inbrott och ledde oundvikligen till flera verkliga sådana, med filmen som inspirationskälla. Filmen, eller boken snarare, har till och med givit namn åt en viss [url=http://sv.wikipedia.org/wiki/Rififikupp:2xxqmg07]typ[/url:2xxqmg07] av inbrott, där man genomför själva intrånget precis som huvudkaraktärerna i filmen.
Själva filmen som sådan innehåller allt som en riktig film noir ska göra. Karaktärena, miljöerna och intrigen, allt paketerat till en fint filmpaket färdigt att servera. Filmen gjordes på en låg budget, men om man har en bra historia och stort kunnande bakom sig, så klarar man sig bra även med detta. Det var till och med så att regissören, Jules Dassin, fick hoppa in och agera i en av filmens större roller. Detta på grund av att den som var tänkt till rollen, hoppade av precis innan inspelningen och man hade inte råd eller tid att anlita en ny skådespelare för rollen.
Sammanfattningsvis så är detta en bit filmhistoria, en av de bättre film noir-skapelserna, och är ett måste för en riktig filmälskare.
[b:1xjwt3sv]Goal 3[/b:1xjwt3sv] Så dålig att jag vill gråta. Ett hån mot fotboll. Ett hån mot film. Det är fullt möjligt att det är den sämsta filmen någonsin. Den här och Green Street 2.
Har varit sjuk i en vecka, vilket resulterat i en del filmtittande.
[b:kmzl8d0u]Back to the Future [/b:kmzl8d0u](Part I)
Fatastisk film på alla sätt och vis. Rapp och rolig med ett riktigt välskrivet manus. Michael J Fox och Christopher Lloyd är i högform. Underhållande minst sagt.
[b:kmzl8d0u]Back to the Future [/b:kmzl8d0u](Part II)
Inte alls lika bra som första. Delen i början är riktigt dålig genomförd och drog ner helhetsintrycket av filmen. Dessutom behövdes inte dessa filmer, historien i första räckte gott och väl. Dock är det fortfarande riktigt bra underhållning och det är stundtals ganska roligt.
[b:kmzl8d0u]Back to the Future [/b:kmzl8d0u](Part III)
Något bättre än tvåan. Förbaskat bra underhållning helt enkelt.
[b:kmzl8d0u]Saw[/b:kmzl8d0u]
Effektivt berättad skräckfilm. En klar favorit i genren från senaste åren.
[b:kmzl8d0u]Saw II[/b:kmzl8d0u]
En klar försämring från första. Grundstoryn är även här smart men allt tas ett steg längre vilket får negativ effekt. Man blir inte längre skrämd utan man kan helt enkelt inte kolla på det. Fortfarande okej, dock.
[b:kmzl8d0u]Saw IV[/b:kmzl8d0u]
Här går det ännu ett steg längre, och dessutom saknas storyn totalt i denna fjärde film. Det enda jag gillar är när man får se Jigsaw-flashback.
[b:kmzl8d0u]Reign over me[/b:kmzl8d0u]
Här visar verkligen Sandler vad han kan. Fenomenalt spel både från honom och Cheadle lyfter denna till höga höjder. Historian är välskriven och jag lever mig verkligen in i filmen. En del scener är otroligt starka.
[b:kmzl8d0u]The Whole Nine Yards[/b:kmzl8d0u]
En hyfsad komedi med Matthew Perry och Bruce Willis i huvudrollerna. Lyfter dock aldrig och förblir bara lite sådär smårolig, dock finns det några sköna tvister.
[b:kmzl8d0u]Pirates of the Caribean: Dead Man's Chest[/b:kmzl8d0u]
Min favorit bland Piratesfilmerna. Johnny Depp är ju, som alla vet, helt fantastisk. Först timmen eller så är helt underbar. En favorit, helt klart.
[b:kmzl8d0u]Matrix Reloaded[/b:kmzl8d0u]
Brukade vara min favorit av Matrixfilmerna, men nu tror jag ettan tar över kronan. Det blir helt enkelt för mycket av det goda när allt bara radas upp på varann. Men det är stor underhållning, och det finns en hel del intressanta sekvenser.
[b:kmzl8d0u]Flood[/b:kmzl8d0u]
Det viktigaste i en sån här film, spänningen, uteblir nästan totalt i filmen vilket gör det till en högst medioker film.
[b:kmzl8d0u]Hitta Nemo[/b:kmzl8d0u]
Kanske Pixars bästa film. En del scener är löjligt roliga, och karaktärerna är genomgående guld. En fullträff helt enkelt.
[b:kmzl8d0u]Lejonkungen[/b:kmzl8d0u]
Längesedan jag såg filmen. Naturligtvis håller den än och det är kanske den bästa Disneyklassikern. Som Hitta Nemo är Lejonkungen också fullproppad med underbara karaktärer. Perfekt i genren mer eller mindre, finns väl egentligen bara en scen jag inte gillar fullt ut.
[b:351d6wle]Homeless to Harvard[/b:351d6wle] (2003)
Drama baserat på den sanna historien om en hemlös flicka som lyckades komma in på Harvard. Thora Birch ger ett trovärdigt intryck som Liz Murray och man kan även skymta Ellen Page i en biroll.
[b:351d6wle]Änglar och Demoner[/b:351d6wle] (2009)
Ytterligare ännu en Dan Brown-filmatisering, men i likhet med Da Vinci-koden är den inte särskilt bra. Visst, det är mycket specialeffekter och bitvis spännande, men filmens stora problem är dess likgiltlighet. Som publik rycks man inte med och man bryr sig faktiskt inte speciellt om de olika karatärernas öde.
[b:351d6wle]A Beautiful Mind[/b:351d6wle] (2001)
Fantastiskt film om den världsberömda matematikern John Nash. Nash komplexa sinne & känsloliv behandlas briljant av Russel Crowe som här gör en av sin karriärs absolut bästa rollgestaltningar. Övriga emsemblen, med Jennifer Connelly i spetsen, är även den mycket sevärd.
[b:351d6wle]Mean Girls[/b:351d6wle] (2004)
Sticker faktiskt ut ur mängden bland alla dessa urusla high-school komedier. Lindsay Lohan spelar Cady Heron, en 16-åring som efter att ha bott i Afrika hela sitt liv flyttar till USA. Det blir en hel del skratt och det finns en del sköna karaktärer. "Lizzy" Caplan som Janis Ian är helt klart bäst.
[b:d839fdfd]Indiana Jones and the Raiders of the Lost Ark[/b:d839fdfd]
Den mest klassiska Indyfilmen är också den bästa. Ju mer jag tänker på filmen desto mer fantastisk tycker jag den är. Scenen när Indy kommer in mot svärdsmannen är fan hur bra som helst. En film som man kan se hur många gånger som helst, och blir bättre och bättre för varje gång.
[b:d839fdfd]Indiana Jones and the Temple of Doom [/b:d839fdfd] Håller lägre klass än första delen, speciellt första halvan. Dock är det ju Indy och det är alltid underhållande, mot slutet är det verkligen det. Ford är ju dessutom verkligen på topp i karaktären.
[b:d839fdfd]Indiana Jones and the Last Crusade[/b:d839fdfd]
Ett snäpp uppåt från andra delen. Spänning blandas bra med humor och med tillskott av Connery, som är enormt bra, kan det inte bli annats än fantastiskt.
[b:2etyf7c5]Vertigo[/b:2etyf7c5] Hitchcocks bästa film efter Psycho med fantastiska skådespelare, musik som ger mig rysningar genom hela filmen och som vanligt med Hitchcock otroligt välgjord och spännande. Att filmen inte fick en enda oscar är ett mysterium, förmodligen för att den var så före sin tid.
[b:2etyf7c5]A Simple Plan[/b:2etyf7c5] En fantastisk thriller med en underbar Billy Bob Thornton bland skådisarna. Sam Raimi visar sin talang med att bygga upp hea filmen så att det bara blir värre och värre ju längre in i filmen det går.
[b:2etyf7c5]Bröderna Lejonhjärta[/b:2etyf7c5] Väldigt bra film med många bra skådisar. Inte tillräckligt för att bli otrolig, men den lyckas ändå bli med att vara en välberättad episk berättelse. När jag var liten var jag livrädd för Katla och det var nog många andra också.
[b:2etyf7c5]Ronja Rövardotter[/b:2etyf7c5] En film jag blir lycklig av varje gång jag ser den. Helt klart en av de bästa svenska filmerna som finns och kommer alltid finnas. Musiken, skådisarna, fotot, naturen allt funkar så bra. Har gåshud genom hela filmen.
[img:3brbr9j6]http://images.filmtipset.se/posters/27096932.jpg[/img:3brbr9j6] [b:3brbr9j6]8½[/b:3brbr9j6] Det var med blandade känslor jag tog mig an min första Fellini-film. För det första så har jag förstått att hans filmer inte är så lätta att ta till sig och dessutom så skulle visst [i:3brbr9j6]8½[/i:3brbr9j6] inte vara den filmen man skulle börja med. Men jag gick in med en öppen inställning till filmen och fick se vad det skulle resultera i.
Och vilken positiv överraskning det ledde till. Man slås direkt av det fantastiskt fina svartvita fotot, som sätter standarden direkt. Sen växlas sakta filmens intrig ut sig om en filmregissör och hans arbete med en kommande film, med en surrealistisk stämning.
Den surrealistiska känslan skapas med hjälp av händelserna kopplat till regissören, blandat med tillbackablickar och scener direkt hämtade ur sin kommande film. Man vet aldrig egentligen vad som är vad förrän efteråt, och man fastnar direkt i den drömlika värld som spelas upp.
Detta var en väldigt personlig film för Fellini själv. Han var själv inne i samma kris som filmens huvudkaraktär, således sitt alter ego, och filmens titel syftar just på hur många filmer Fellini hade gjort innan den här. Dessutom bevisar filmen att den italienska regissören hade en stor självdistans. Vissa sekvenser i filmen spelas upp, för att senare totalsågas av den fiktiva filmens manusförfattare. Underbart!
Filmen är dessutom en skön drift över filmbranschen överlag och dess märkliga sammansättning som har drar sig till sin spets. Kvinnor i branschen har en högsta åldersgräns innan dem sätts på gatan och alla inblandade överlag är mer eller mindre galna.
Sammanfattningsvis så kan jag förstå andras kritik över filmen, då den inte direkt är lätt att ta till sig. Men jag kunde ta till mig den utan problem och gillade hur den växte genom filmens gång. Dessutom så är det förmodligen en film som växer, desto fler gånger man ser den, då man då kan ta in alla detaljer.
[b:2dsj6zn9]Harvey[/b:2dsj6zn9] - 8/10 James Stewart briljerar och utstrålar en sådan värme som smittar av sig på resten av filmens cast. Gillar framförallt hur man tar upp mänsklighetens syn på galenskap och vem som egentligen är galen.
[b:2dsj6zn9]The Hustler[/b:2dsj6zn9] - 7/10 Helt klart sevärd, men inget extra utöver det. Filmens stora behållning är framförallt Paul Newman och George C. Scott.
[b:2dsj6zn9]The Ox-Bow Incident[/b:2dsj6zn9] - 8/10 En liten och fullspäckad film på ynka 75 minuter, som överraskade mig positivt. Jag förväntade mig en klassisk westernfilm, men fick beskåda en film noir som utspelade i en westernmiljö och resulterade i en rättegångsfilm ute i öde marken. Det förväntade jag mig inte och betyget är nära en nia, vilket det förmodligen resulterar i efter en andra titt.
[b:2dsj6zn9]Changeling[/b:2dsj6zn9] - 9/10 Vilken fantastisk bra och rörande film. Clint Eastwood styr skutan med kliniskt precision, de 141 minuterna känns väl avvägda, och Angelina Jolie var en stor positiv överraskning. Trodde inte att hon var en sådan bra skådespelare och att hon dessutom kunde axla en film på sina axlar. Mäkta imponerande.
[b:2dsj6zn9]Dial M for Murder[/b:2dsj6zn9] - 8/10 Hitchcock bevisar ännu en gång sin storhet och spänning är konstant genom hela filmens gång. Mordhistorien är oerhört välskriven och fungerar bra, trots att filmen utspelar nästan bara i ett rum. Fast det är ju sant att jag har en förkärlek åt sådana filmer. [b:2dsj6zn9]12 Angry Men [/b:2dsj6zn9] anser jag vara en världens genom tidernas bästa film och [b:2dsj6zn9]Rear Window[/b:2dsj6zn9] är min personliga Hitchcock-favorit.
Utsökt engelskt drama med två lysande skådespelare i huvudrollerna. Oförlösta känslor nämnda min mamma när hon pratade om denna film och jag kan bara hålla med. Det är nästan plågsamt att se Anthony Hopkins karaktär i flertalet scener. Man behöver se det för att förstå. Just Hopkins är fantastisk, subtilt skådespeleri av allra högsta klass. Och han har den perfekta motpolen i form av Emma Thompson som är underbar. Det är en film som tuffar på i en ganska behaglig takt vilket väl också gör att den aldrig riktigt lyfter till de allra högsta höjderna. Men njutbart är det.
[b:kvlj41it]Rebecca[/b:kvlj41it]
Den bästa Hitchcock-film jag sett hittills (jag har å andra sidan inte sett så många). Mycket fint skådespelare av kanske främst Laurence Olivier, jag kan förstå lite av hans storhet endast efter att ha sett denna film och det gav mersmak. Även Joan Fontaine är mycket bra, det är inte en helt lätt roll men hon håller det på en bra nivå och gör karaktären sympatisk. Judith Anderson som den skrämmande och iskalla Mrs Danvers och George Sanders som Favell är också värda att nämna.
Filmen är uppbyggd på ett ganska intressant sätt; det börjar ganska lättsamt, charmigt och roligt (förutom själva prologen), går sedan över till att vara mystiskt och smått skrämmande för att sedan avslutas med ett mordmysterium. Det fungerar riktigt bra. Det svartvita fotot är fint och Hitchcocks regi ger tydliga avtryck.
Superbra skådespel, spännande handling och jättefina miljöer.
skriv gärna också vad du tyckte om den. 
[/spoiler:os8z1juw]
