Harry Potter och Hemligheternas kammare (2002) | sida 2

Låt mig inleda genom att säga att jag varken har läst någon av böckerna eller sett den förra filmen. Detta beror på att jag helt enkelt inte gillar Harry Potter. Det sägs att man inte ska klaga på något innan man har testat, men å andra sidan så har jag aldrig ätit skit, men kan ändå tänka mig att det inte är gott. Nu har jag ändå sett filmen så nu har jag all rätt att klaga! Harry Potter har spritt sig som ett virus över hela världen och han är omåttligt populär, något som resulterar i allt från suddgummi till byggsatser av lego. Anledningen till denna popularitet kan jag inte begripa och försök inte lyncha mig för att jag sågar Potter, eftersom jag har rätt och alla andra fel!

Så snart filmen börjar möts jag av mannen/pojken jag så länge fruktat: Harry Potter, komplett med runda glasögon, ful frisyr och en spegelvänd SS-blixt i pannan. Snart står det klart att Harrys familj består av ett gäng sadistiska snobbar som inte tvekar att låsa in Harry på sitt rum. Snart kommer dock hans vänner på besök i en flygande bil och hjälper honom att fly. Dom tar honom med till ett litet hus där alla är så trevliga och allt är så sockersött och über-trevligt att jag genast drar paralleller till Teletubbis. Så här fortsätter det i hela filmen.

Karaktärerna är egentligen inte karaktärer utan snarare karikatyrer.
Särskilt utmärkande är skogsvaktaren Hagrid, tomtefar i egen hög person och hårig som en mammut. Värst av alla är dock dobby,
J.K Rowlings svar på Jar Jar Binks. Det lilla rosa trollet äcklar mig intill förbannelse med sitt tal i tredje person och sin extremt mesiga attityd.

Det största felet med den här filmen är att allt är så överdrivet och utdraget. Allt ifrån karaktärerna till själva storyn. Kvastflygning, skrikande potatisar (?) och att Hermione förvandlas till en bumbibjörn för att det har kommit katthår i trolldrycken gör att det hela känns väldigt löjligt. 160 minuter Harry Potter är som att äta tio kokosbollar på en minut.

Storyn känns inte heller genomtänkt. Det är den vanliga standardhistorien om en ondska som släppts lös och som hjälten måste besegra samtidigt som han måste akta sin rygg från avundsjuka konkurrenter. Ofta är allt också mycket förutsägbart, man vet precis vad som kommer att inträffa i nästa ögonblick. Allt detta är blandat med ”humor” av den billigaste sorten som bara småglinen i biosalongen skrattar åt.

Vissa har jämfört Harry Potter med Lord of the Rings, vilket givetvis är helt befängt. LOTR är ett klassiskt litterärt mästerverk medans Harry Potter är en liten barnslig uppkomling. Riktig fantasy, enligt mig, har orcher och svärdsstrider, inte skoluniformer och talande trollhattar!

Finns det då inget bra med Harry Potter? Jodå, jag måste erkänna att specialeffekterna är fantastiska, och regi och skådespeleri är faktiskt väldigt bra. Det är ju trots allt inte skådespelarnas fel att manus suger.

Om man gillar Harry Potter så kommer man säkert att tycka om filmen. Har du läst alla böckerna kan du automatiskt lägga till fyra poäng ytterligare till betyget. Jag försöker vara opartisk, men i det här fallet går det inte, Harry Potter är helt enkelt för jävla irriterande.

[u:2wrg0ky5][b:2wrg0ky5]Betyg: 4/10[/b:2wrg0ky5][/u:2wrg0ky5]