Lost | sida 173

Vad tycker du om de två sista säsongerna? Jag ÄLSKAR Lost 1-4, men 5an och framförallt 6an tyckte jag var riktigt dåliga. 

Kommer inte ihåg vad det var jag ogillade med säsong 5 men hela säsong 6 var ett enda stort lerhav av tristess minns jag. Själva slutet-slutet var visserligen rätt lamt, men om det bara var det som sög hade jag inte haft några problem med serien som helhet. Hela backstoryn om ön och Jacob och Mannen i svart... SUCK. hehe, synd, för jag älskade verkligen allt fram tills dess. Är inte så haj på Lost att jag kan ranka säsongerna men jag diggade 4an som tusan. 

herrejävlar. 2016 och folk pratar om lost.

just när man trodde mz inte kunde bli sämre.

Jag tror det var ca 3 år sedan jag såg den, och då jag såg jag den för första gången i sin helhet. När den ursprungligen sändes på tv4 såg jag de två första säsongerna, sedan bytte de sändningstid och det blev att jag missade här och där och sen var man ju helt LOST när man försöker kolla igen. Så ja, tre år sen typ. 

Jag kan nog inte gå in så mycket djupare tyvärr, för jag minns inte några detaljer. Kommer ihåg att jag tyckte backstoryn i säsong 6 kändes som en helt annan serie produktionsmässigt. Manus och skådespeleri var riktigt dåligt, något försök till fantasy-mytologi som föll helt platt. Jag gillade mycket av idéerna (typ tidsredandet) men som resultat blev vi tvugna att hänga med massa karaktärer som inte var lika intressanta och välutvecklade som originalcasten, vilket var lite tråkigt. 

Fortfarande 4/5 på serien som helhet. 

Var det inte strejk bland manusförfattarna som gjorde att det blev strul med säsong 4? Det påverkade ju inte bara Lost om jag kommer ihåg det rätt..

Hur som helst, en omtitt på Lost skulle jag också vilja köra. Frågan är bara om man har tiden till att se allt igen... Har sett hela serien två gånger och den var lika fantastisk båda gångerna. Hade också lite problem med tidresorna till en början, men ser ändå säsong 3 som den svagaste. I säsong 3 så fick man så mycket svar om "The others" vilket gjorde att man tappade det mystiska med dessa karaktärer.

Jo jag kan köpa att man tillslut var tvungen att visa vilka "The others" var, men personligen hade jag valt att visa det i mindre doser. Men det är väl en smaksak.

Dessutom anser jag att en annan svaghet med säsong 3 är just fördjupningen hos karaktärerna. Jag tyckte att många karaktärer redan hade fått tillräckligt med speltid, och att dessa bakgrundshistorier inte längre var intressanta - framförallt Kates. Så med andra ord, vi tycker helt olika angående detta! :D

Om jag ska rangordna säsongerna så får det nog bli följande:

1. Säsong 1
2. Säsong 2
3. Säsong 6
4. Säsong 4
5. Säsong 5
6. Säsong 3

Det var ett par år sedan jag såg Lost, så får erkänna att jag nog inte kommer ihåg exakt i vilken säsong som de olika bakgrundshistorierna visades. De tillbakablickar du pratar om minns jag dock som starka, så visst säsong 3 hade helt klart sina starka sidor. Jag vill förtydliga att jag inte på något sätt tycker att säsong 3 är dålig, tvärtom. Lost är en av mina favoritserier någonsin, där säsong 3 är den minst fantastiska, men fortfarande väldigt bra :)

Det är mycket möjligt att jag ändrar mig om säsong 3 om jag nu skulle få för mig att se om den. Scrollade igenom avsnitten på imdb för att friska upp minnet och insåg att den har några helt fantastiska avsnitt. "Through the Looking Glass", är t.ex ett av de absolut bästa avsnitten jag någonsin har sett, alla serier räknade. 

Jo det finns guldkorn i varje säsong. Nu när jag tänkt igenom saken så kanske jag byter plats på säsong 3 och säsong 5 på min topplista. Säsong 3 har fler minnesvärda avsnitt som väger upp helhetsintrycket, jämfört med säsong 5. Får försöka att planera in att se om det här snart nu, hur man nu ska hinna med det. 117 avsnitt betar man ju inte av på en kväll direkt...

Jag har under det gångna dryga halvåret än en gång sett om "Lost", skälet till att det inte tog mindre än en månad (vilket det gjort tidigare) är för att jag sett den i sällskap. Detta låga tempo gjorde att jag kunde fokusera mer på avsnitten i sin enskildhet. Efter att jag sett klart den fick jag en vild idé om att göra en lista med värst-till-bäst av alla avsnitt. Jag kommer lägga upp elva inlägg här där jag listar tio avsnitt. Jag börjar nu med topp 110-101 (dubbel-avsnitt klassificerar jag som ett) och med detta följer motiveringar och ett klipp. Vore kul om någon mer som har koll på Lost-avsnitten gjorde en liknande lista. Här följer hur som haver passage 1, som innehåller något så ovanligt som kritik av Lost ifrån mig (jag behöver väl knappast förtälja att detta innebär spoilers, så se den innan du läser för allt i världen):

111. Stranger in a strange land (säsong 3, Avsnitt 9. Jack)

https://www.youtube.com/watch?v=atmbbrBtTJU
Det enda dåliga Lost-avsnittet. Säsong tre är en mycket ojämn säsong, ett återkommande problem är att det mest relevanta ifrån huvudkaraktärernas backstorys redan har berättats, i flertalet fall lyckas det dock berättas intressanta detaljer som knyter ann till det som händer på ön. Detta avsnittet jobbar i motsats emot regeln i Lost - nämligen regeln att låta vad som sker på ön orsaka vad vi får se ifrån en karaktärs förflutna - här får istället ön anpassa sig; de andra har nämligen ett straff som går ut på att de brännmärker en person, i detta fall Juliet, vilket ska återknyta till Jacks tatueringar (att de andra har kroppsbestraffningar är inget som framkommer någon annanstans). Att Jack har tatueringar är ett knepigt och något onödigt val, något som Kate poängterar är malplacerat redan i början: när manusförfattarna bestämmer sig för att göra ett helt avsnitt om dem önskar jag att han aldrig hade haft dem. Och så slutet: en random tant ifrån de andra säger ”´han går bland oss, men han är inte en av oss´, det är vad tatueringarna säger” och Jack svarar ”det är vad de säger, men inte vad de betyder”... Nähä?

110. Ji yeon (säsong 4, avsnitt 7. Sun och Jin)

https://www.youtube.com/watch?v=yl_okyg295I
Ett förvisso starkt avsnitt där vi får reda på den chockerande nyheten att Jin är död, dess problem är dock två: avsnittet försöker på ett något krystat sätt få oss att tro att Jin lever och för det andra att Jin faktiskt inte är död, två lögner som motsatslagen tycks säga inte kan vara verksamma samtidigt, men detta trotsar givetvis Lost. Avsnittets styrka ligger alltså i dess lurendrejeri, vilket gör det till ett av dem svagare avsnitten.

109. This place is death (säsong 5, avsnitt 5. Sun och Jin)

https://www.youtube.com/watch?v=Q5FMGuG3kuM
Att Sun och Jin är de två huvudkaraktärerna som jag gillar minst i Lost blev tydligt när jag gjorde den här listan, beträffande detta avsnittet är det dock inte deras fel. Problemet är att Jin träffar Rousseau och detta är enda gången, vad jag kan komma på, som tidsresandet skapar logiska luckor. Den stora frågan är: varför känner inte Rousseau igen Jin i dem föregående säsongerna? Vi får reda på att när tidsresandet sker försvinner bara personen i tomma intet, en person som bara går upp i rök är, tycker jag i alla fall, värd att lägga på minnet. Denna logiska lucka hade jag kunnat acceptera om det vore för ett gott ändamål, problemet är att vi redan vet allt vi får reda på om Rousseau, detta är enbart en visualisering av vad vi känt till sedan första säsongen. Avsnittet är dock bättre än det föregående på grund av att det har en riktigt stark scen i sig, nämligen när Charlotte, döende, berättar för Daniel att en man skrämde henne på ön som liten och att hon tror att den mannen är Daniel och detta med slående skådespeleri! Därför valde jag den scenen, hade den varit representativ för avsnittet skulle detta varit på topp trettio, men tyvärr...

108. The glass ballerina (säsong 3, avsnitt 2. Sun)

https://www.youtube.com/watch?v=iycNhu8T1k8
En förvisso stark bakgrundsberättelse om Suns otrohet med en man med ett mycket tragiskt öde (som finns att bevittna i klippet), problemet är det som sker på båten. Att Sun, Jin och Sayid vakar med båten (när Jack, Sawyer, Kate, Michel och Hurley ger sig av till de andra) bidrar inte till mycket gott, vad det bidrar till är att Sun skjuter en kvinna av de andra vilket skapar en kedjereaktion där hennes man vill hämnas på Sawyer; detta är något långsökt och överdramatiskt och detta drama verkar genom sju avsnitt framöver. Alltså är detta något av en tsunami och är starten på den enda bristande konflikten i säsong 3.

107. Whatever the case my be (säsong 1, avsnitt 12. Kate)

https://www.youtube.com/watch?v=PP3GbX9yX44
Jag gillar att avsnittet är filmiskt, det finns både Pulp fiction-väskan och Citizen Kane-rosebuden i den. Vad som sker på ön är substansfullt, ett frö till Sayid och Shannons relation sås och Rose försöker hjälpa Charlie att göra något efter att han nästan dog och sedan Clarie är kidnappad. Vad som gör detta avsnittet till första säsongens svagaste avsnitt är att Kates bakgrundsberättelse är överdriven, hon begår ett bankrån och utsätter mängder med människor för fara för att komma åt ett leksaksflygplan, detta är något empatistört, självdestruktivt och självupptaget. Jag hade gärna sett ett avsnitt om leksaksflygplanet (det är en bra rosebud), men inte att Kate gick så långt ifrån sina karaktärsdrag. Dessutom finns det lite onödigt drama mellan Kate och Jack, som går att se i klippet, där Kate dessutom spoilar sitt nästkommande avsnitt.

106. The other woman (säsong 4, avsnitt 6. Juliet)

https://www.youtube.com/watch?v=QcJMJaWQ-rk
Detta avsnittets problem är framförallt det som sker på ön, där Juliet ska stoppa Daniel och Charlotte ifrån något de inte ens tänker göra, en pseudokonflikt således . Vad som sker i Juliets tillbakablickar är intressant och det är alltid kul att få se hur de mytomspunna de andra levde sina liv, däremot kommer detta avsnittet för sent; vi får följa Juliet samtidigt som Ben skickat iväg Godwin (mannen som spionerade på Ana Lucias gäng), en karaktär som egentligen inte har varit aktuell på två säsonger. Att Ben tycks vara förälskad i Juliet är en fin fördjupning av Ben och manifesteras rörande och penibelt i den länkade scenen. Ett till problem med detta avsnittet är att det bryter upp säsongens koncept med framåtblickar. Detta avsnittet hör helt enkelt inte hemma i säsong fyra.

105. … And found (säsong 2, avsnitt 5. Sun och Jin)

https://www.youtube.com/watch?v=QR8JnoyrbaE
Skälet till att Sun och Jin inte tar tag i mig så mycket som seriens andra karaktärer tror jag är för att deras motivationer är så homogena, Jin vill ha Sun och Sun vill ha Jin. Dessutom konkurrerar deras kärlekshistoria med kärlekshistorier som är betydligt starkare, så som Desmond och Pennys. Efter säsongens fjärde avsnitt, som var ett lågmält avsnitt om Hurley, skulle detta avsnitt behöva höja tempot, istället sänks tempot och ploten är inte lika relevant som för det föregående avsnittet. Istället är det en sidohistoria där Sun tappar bort sin vigselring. Till slut blir den funnen och vi får se hur Sun och Jin möttes, via att gå in i varandra, fint men ganska ordinär romantik. Däremot vill jag uppmärksamma titeln som är härligt kreativ, det är en fortsättning på ”... In translation” där Sun och Jin skiljs åt, här möts de, till trots att de beträffande lokalitet är skilda åt. Jag vill även slå ett slag för den vackra musik Sun och Jin har, som jag här länkar till.

104. Every man for himself (säsong 3, avsnitt 4. Sawyer)

https://www.youtube.com/watch?v=mfVs_ezacog
Säsong tre börjar starkt, men sackar lite efter det första avsnittet. Här får vi förvisso referenser till ”Möss och människor”, men likt ”Ji yeon” bygger avsnittet på lurendrejeri (här dock i berättelsen, vilket gör det mer försvarbart), där Sawyer blir lurad av Ben. Avsnittet bekräftar även att Sawyer har varit en lurendrejare, denna gång via hans fängelsevistelse, något som två föregående avsnitt har berättat på mycket mer träffande vis. Vi får veta att Sawyer har en dotter, detta har dramatisk effekt men inte så stor effekt för ploten, vilket gör att jag hade föredragit att stryka det. I övrigt är avsnittet något för isolerat, vad vi dock får veta som är betydelsefullt är att det finns två öar. Den andra ön, hydraön som den kallas, kan här tyckas onödig men visar sig vara ett mycket skickligt drag av manusförfattarna i säsong fem, där det behövs två tidszoner...

103. The package (säsong 6, avsnitt 10. Sun och Jin)

https://www.youtube.com/watch?v=m6xAQbOlHXo
Första avsnittet ifrån säsong sex på listan, en underbar säsong med temat försoning eller nåd. I skenet av denna tematik är detta avsnitt något oklart, att Locke inte tror på mirakel, att Jack har en son och att Sawyer är polis är alla tre exempel på försoning med sina demoner i den ordinarie verkligheten, men att Sun och Jin inte är gifta är knappast ett exempel på detta tema. Det är dock en spännande flashback som faktiskt inte – vid tanke på att avsnittet handlar om Sun och Jin – är i den romantiska genren, utan snarare i actiongenren; avsnittets största problem är Suns krystade konflikt på ön som går ut på att hon glömt engelska; något som inte bidrar med något substantiellt, utan mest är konstigt.

102. LaFleur (säsong 5, avsnitt 8. Sawyer)

https://www.youtube.com/watch?v=McC5MJd5KGk
Jag tycker inte det var ett misstag att flytta karaktärerna till 1970-talet, däremot tycker jag vi få se för mycket av dharma och just aspekten av att Sawyer, Juliet, Jin och Milles är integrerade i dharma är inget jag uppskattar. Sawyer är en ganska tråkig karaktär som lycklig, de lyckas inte etablera något substitut för hans olycka, ett tema jag gärna sett mer av är: Sawyers främsta identitet har varit att han ska hämnas (och detta sedan han var ett barn), vem är han när han har fått sin hämnd? Likt Sun och Jins romans tycker jag inte heller att Sawyer och Juliets står ut tillräckligt mycket. Den blir dessutom något avmätt vid tanke på att Kate tycks vara Sawyers egentliga intresse, något som Sawyer – i det länkade klippet – försöker intala sig ej är fallet.

Fortsättning följer

LOST