Lost | sida 174

Passage 3:

91. The little prince (säsong 5, avsnitt 4. Kate)

https://www.youtube.com/watch?v=iGQO6hrltBg
Spännande Kate-avsnitt där hennes motivation om att vara mor till Aaron samtidigt som hon vill göra det rätta behandlas, detta är väldigt engagerande och ett fantastiskt sätt att föra Kate tillbaka till ön. Vi får även se spännande saker med Sun, Jack, Sayid och Ben. Vad som drar ner avsnittet till denna placering är det som sker på ön, där säsong fem är väldigt ojämn i början, den balansera mellan geniala inslag och en enda röra. Här lutar det år det senare, sonika ljussken kommer och tillika så sonika faror: vilka är det som skjuter emot båten exempelvis?

90. Sundown (säsong 6, avsnitt 6. Sayid)

https://www.youtube.com/watch?v=f1x3TQ3iWNM
I och med att mörkret tar plats i Sayid i säsong sex är han troligen den minst engagerande karaktären i denna säsong, detta är ingen kritik av serien utan är en följd av en tematik där Sayid väljer det mörka framför det ljusa, vilket realiseras via hans sympatier med Man in black. Jag har en liknande kritik av detta avsnitt som ”The package”, på samma sätt som det inte är glasklart vad det ska betyda att Sun och Jin inte är gifta så är det inte glasklart vad det ska betyda att Sayids bror är gift med Nadia. Sayid och Nadias relation har alltid varit väldigt stark och säsong sex kunde göra något ännu starkare för att avsluta detta drama.

89. What Kate does (säsoong 6, avsnitt 3. Kate)

https://www.youtube.com/watch?v=gHnNNkg9IvU
Ett något för långsamt avsnitt för att komma riktigt högt upp, Kates alternativblick bjuder inte på så mycket Kate-tematik utan det är Clarie som är den verkligt engagerade karaktären i detta avsnitt, där det sker ett slags försoning mellan henne och Ethan (temat om att vårt agerande ändras radikalt baserat på omständigheter är ett mycket naturligt och tankeväckande tema i denna sista säsongen). Dock är titeln fin som refererar till ett tidigare Kate-avsnitt i säsong två som heter ”What Kate did”, det handlar om att gå bortom vad man har gjort till vad man gör i nuet. Det finns även lite Mulholland drive-aktig plantering om att det inte är den verkliga världen vi befinner oss i, detta via bilmekanikern som inte bryr sig ett spår om att Kate uppenbarligen är efterlyst.

88. Trica Tanaka is dead (säsong 3, avsnitt 10. Hurley)

https://www.youtube.com/watch?v=de8h27wsxpY
Ett härligt avsnitt som visar Losts vågade genre-schizofreni, som inte är helt olik den som fanns i Arkiv X, här via komedigenren. Vi får reda på att även Hurley har en dålig far, samtidigt som han vill lyssna på det budskap hans far förde fram när Hurley var liten: att vi skapar vårt egna öde. Detta avsnittet är ett sätt för Hurley att visa att otur inte förföljer honom, en något ouppmärksammad aspekt av Hurley är att ön hjälper honom med att inte ha otur längre. Det finns egentligen inget i avsnittet att klaga på, det som gör att det inte hamlar högre är för att det i stort är ett filler-avsnitt, dock inte så att det blir irriterande eftersom det ändå fördjupar Hurley. Det finns även en fin plantering i avsnittet, via Dharma-bussen och Roger (Bens far).

87. Follow the leader (säsong 5. Avsnitt 15. Ingen)

https://www.youtube.com/watch?v=xAdwyaqNYwU
Ett avsnitt som inte hamlar högre på grund av att det mer är en lina mellan avsnitt fjorton och finalen. Det är för övrigt ett nöje att bevittna O´Quinn spela Man in black och bara genom uttryck lyckas han gestalta en helt annan karaktär, till trots att han utseendemässigt är identisk med John Lock.

86. One of us (säsong 3, avsnitt 16. Juliet)

https://www.youtube.com/watch?v=2M43ksj_iAU
Juliets anländande till ön och Bens maktmissbruk är väldigt intressant att följa. Juliet är dock en något för expositionstyngd och ambivalent karaktär för att hon ska komma upp i samma nivå som originalkaraktärerna och historien på ön om Claries sjukdom är inte speciellt betydelsefull, allt som allt. Avsnittets tillbakablick är även något för likt Juliets första avsnitt som är betydligt bättre och mer dramatiskt.

85. Par avion (säsong 3, avsnitt 12. Clarie)

https://www.youtube.com/watch?v=AXTKf2qDWgE
Huvudhandlingen på ön blir aldrig speciellt betydelsefull, Clarie anordnar en räddningsaktion via att använda en fågel som brevduva och får reda på att Charlie är dömd att dö. Dock är den parallella ö-historien relevant där Kate, Sayid och Locke tar sig fram till de andra och det visas hur brutal Locke är (vilket kommer återkomma i hela resterande säsongen) när han (till synes) dödar Bakunin. Avsnittets stora behållning ligger dock i Claries tillbakablick, här får vi reda på vad Christian gjorde i Australien och det finns redan plantering till detta i ”Two for the road”. Vad vi framförallt får reda på är naturligtvis: Clarie och Jack är halvsyskon! Alla avsnitt med Christian känner jag väldigt starkt för, en riktig nyckelkaraktär.

84. Because you left (säsong 5, avsnitt 1. Ingen)

https://www.youtube.com/watch?v=fBZplXOSShc&t=9s
Ett avsnitt som börjar på liknande sätt som säsong två och tre, i säsong två får vi se luckan, i säsong tre de andra och i säsong fem Dharma och allt detta till diegesisk musik. Avsnittet etablerar mycket som är relevant för den femte säsongen. Dock börjar första halvan av femte säsongens problem redan här, nämligen att det är för rörigt, ljusskenen kommer för ofta, är för godtyckliga och leder många gånger till för lite.

83. Catch-22 (säsong 3, avsnitt 17. Desmond)

https://www.youtube.com/watch?v=D_zGTwVg7DY
Desmonds mest jordnära avsnitt där vi följa hans tid som munk, också hans svagaste avsnitt. Jag gillar hans tillbakablick som berättar om hans ständiga rädslor (och varför han ständigt säger ”brother”) för att binda sig dock relaterar inte denna tillbakablick särskilt väl ihop med vad som sker på ön och det är även något utanför Desmonds karaktär att vara så självisk att han tänker offra Charlie för att finna Penny. Vi får förvisso se när han träffar Penny i slutet av avsnittet, men i det stora hela är inte Penny vad tillbakablicken handlar om. Vad som framförallt gör detta avsnittet bra är att det är så drivande och är helt avgörande för resten av serien, via att det är här Naomi anländer som till slut tar sex av karaktärerna bort ifrån ön och motiverar Ben att flytta ön och sedan Locke att flytta tillbaka den. Alltså ett fantastiskt medel, som dock inte har så stort egenvärde.

82. The ecconomist (säsong 4, avsnitt 3. Sayid)

https://www.youtube.com/watch?v=1lvRRbfbu-E
Jack blir tablettmissbrukare, Hurley hamlar på mentalsjukhus, Kate och Sun blir mödrar och Sayid blir yrkesmördare. Sayids framåtblick finns det egentligen inget att kritisera för, den är spännande och får en att vilja veta mer: varför arbetar Sayid för Ben? Precis som det första avsnittet av säsongen är det något sävligt över tempot på ön, till trots att säsong fyra är den kortaste säsongen är det den säsongen med sämst tempo: mycket som rör helikoptern tar för lång tid på sig.

81. House of rising sun (säsong 1, avsnitt 6)

https://www.youtube.com/watch?v=ilh-on1-2mI
Sun och Jin har verkligen fina karaktärsutvecklingar, ändå finner jag dem mest intressanta tidigt i serien då det ännu fanns mycket mystik kring dem: hur länge kommer Sun klara av att dölja att hon kan engelska? Varför kommer Jin hem med blodiga händer? Att berätta samma historia ur två olika vinklar är riktigt snyggt, jag föredrar dock Jins avsnitt då anklagelsen emot att han har förstört flotten binder ihop historien mer till huvudhistorien än den konflikt som sker på grund av en klocka i detta avsnittet. Jag uppskattar även i regel Jin mer på grund av hans klasstillhörighet som uppdagar återkommande problem. Scenen när Sun bestämmer sig för att stanna hos Jin på flygplatsen är en av dem starkaste scenerna mellan dem. Utöver detta följer vi Michel som blir misshandlad av Jin, Charlie med sina drogproblem och Sayid och Jack som twistar om ifall det verkligen är klokt att flytta upp till grottan. Men framförallt: vi får här planteringen om Man in black och hans (och Jacobs) mor som Jack, Kate, Locke och Charlie finner liken av och Locke säger ”vår version av Adam och Eva”. Genialt!

Fortsättning följer

LOST

Passage 5:

70. The long con (säsong 2, avsnitt 13. Sawyer)

https://www.youtube.com/watch?v=F-JHAKTvB1c
Efter att ha blivit en mer och mer sympatisk karaktär så lurar Sawyer i detta avsnittet hela sin flock, dessutom får vi se när han lurade kvinnan som han kom att få ett barn ihop med. Att Sawyer har ett inneboende hat som manifesteras via att han gör förhatliga saker är här mycket tydligt och är alltid en utmärkt dramaturgi för Sawyer. Det blir inte förutsägbart eftersom vi som tittar närmast är en del av den långa bluffen. Här skämmer han ut Jack och Locke som under säsong två blir allt mer maktlystna och tar kommandot själv genom att kontrollera vapnen. Mer sociala problem är något som framförallt säsong ett skildrade, men detta avsnittet håller jag som ett av dem starkaste avsnitt av denna kategori då det har konsekvenser framåt och dessutom fördjupar Sawyer något oerhört.

69. The lie (säsong 5, avsnitt 2. Hurley)

https://www.youtube.com/watch?v=eZErJDc6978
Skildrar Hurleys ångest över att behöva ljuga – som gestaltas enastående i det länkande klippet – om vad som hände på ön, detta fördjupar Hurleys actionfyllda avsnitt där han måste rädda Sayid. Detta avsnitt hamlar såhär högt för att det drar igång säsong fem på allvar, dock har jag en kritik emot en aspekt i avsnittet: nämligen pilarna med eld som kommer ifrån de fientliga, som mest är med för att göra sig av med statist-karaktärerna ifrån planet eftersom dessa inte passar in i säsong fem. Detta är minst sagt ad hoc.

68. Meet Kevin Johnson (säsong 4, avsnitt 8. Michel)

https://www.youtube.com/watch?v=WkTziZiz99Y
Hur det gick för Michel och Walt har vi undrat i trettio avsnitt, här får vi svaren som är högst motiverande: ön är inget man bara lämnar... Utöver Michels historia får vi här den chockerande finalen där Rousseau blir mördad och Alex tillfångatagen.

67. S.O.S. (säsong 2, avsnitt 19. Rose och Bernard)

https://www.youtube.com/watch?v=WvHjcLp9mjI
Flera Lost-avsnitt och koncept har så mycket material att det hade kunnat generera en hel långfilm, här möter vi Rose och Bernard som träffades på äldre dar, där Rose har varit sjuk och blivit botad av ön. Hon har dock redan sagt till Bernard att hon är botad ifrån sjukdomen när de var i Australien. Att de är ett par känns extremt trovärdigt och att deras avsnitt, som är något isolerat, knyter an till temat om öns mirakulösa botande gör detta till ett oförglömligt avsnitt. Dessutom kommer Michel tillbaka i slutet av avsnittet, vilket kan sägas inleda säsongens sista akt.

66. Solitary (säsong 1, avsnitt 9. Sayid)

https://www.youtube.com/watch?v=dZhneljE5mc
Frihetens problem är återkommande i Lost, såväl via Jack och Locks dispyter om ödet, men även via om karaktärerna kan välja att göra det rätta eller inte. Sayid är förföljd av dåligt samvete för hans torterande och i föregående avsnitt har han trillat tillbaka i att göra det vilket har motiverat honom att lämna lägret. I detta avsnittet möter vi Rousseau – en inte helt ädel vilde – och får veta mer om öns historia. Avsnittet handlar såväl om Sayids som Rousseaus ensamhet. Här möter vi även Sayids kärlekshistoria med Nadia för första gången, ihop med Sayids bedårande temamusik. Avsnittet slutar med att Sayid hör viskningar i djungeln, en del av Lost skräckelement som etablerar på allvar att Lost verkligen är en övernaturlig serie. Som sidohistoria får vi även se lägret spela golf på Hurleys bevåg och Kate lyckas få med Sawyer, fin sidohistoria som märkligt nog passar i ett övrigt väldigt mörkt avsnitt.

65. The other 48 days (säsong 2, avsnitt 7. Ana Lucia, Mr. Eko, Libby och Bernard)

https://www.youtube.com/watch?v=ZXFFxJ1vMGg
Ett mycket viktigt avsnitt som dock frustrerande bröt upp efter avslutningen i föregående avsnitt där Shannon blir skjuten. Här etableras vi på allvar för Ana Lucia, Mr. Eko, Libby och Bernard. De två förstnämnda är två riktigt välskrivna karaktärer som i detta avsnitt bringar stor dynamik. En kritik kan förstås vara att alla dessa karaktärer utan Bernard är med för kort, samtidigt bidrar detta till att göra dem mer intressanta, de blir aldrig det minsta tjatiga utan man vill bara veta mer om dem. Här visar dessutom Ana Lucia en mer varm sida. Att låta den bakre delen av planet komma in en säsong senare är ett mycket bra drag för att strukturera karaktärerna och på så vis kunna berätta två skilda berättelser: här får vi se en mycket hårdare verklighet som inte lämnar utrymme till att stå och tänka tillbaka på sitt liv.

64. The greater good (säsong 1, avsnitt 21. Sayid)

https://www.youtube.com/watch?v=PuY8tHrsbJ8
Sayids två avsnitt i säsong ett är väldigt jämna men jag håller detta avsnitt lite högre än föregående. Detta avsnittet har lite samma tematik som finns i den sjätte säsongen – försoning – men här sker försoningen på ön istället för i tillbakablicken/alternativblicken. Sayid offrade en människa – till och med sin vän – för att kunna återse Nadia, nu kan han offra Locke för Shannon, något han väljer att inte göra, ändå tycks han besviken för att han inte gjort det när han säger ”vi har alltid ett val”. Sayid står helt enkelt för antinomi, som är plågsam att bevittna. Utöver dödens eftersköljningar får vi även se livets via Aaron som Charlie försöker få att somna med hjälp av Sawyers stämma. Jag har uppmärksammat det förut, men uppmärksammar det igen: blandningen mellan mörker och ljus är helt otrolig, i nästan alla andra sammanhang hade det bara skärt sig.

63. Exposé (säsong 3, avsnitt 14. Nikki och Paulo)

https://www.youtube.com/watch?v=4SmnLASJ8_I
Även detta är ett exempel på ett Lost-avsnitt som skulle kunna vara en film. Handlar om paret Nikki och Paulo som etablerades i denna tredje säsong, som ska ha föreställt ha varit med på planet hela tiden. Det är imponerande hur scener ifrån de första säsongerna återskapas. Framförallt bygger avsnittet på ett riktigt bra koncept: tänk att bli paralyserad och pulsen går ner så den är omärkbar och alla tror att man är död och börjar begrava en. Temat för avsnittet är hämnd och girighet och det är en verkligt fascinerande fabel...

62. Not in Portland (säsong 3, avsnitt 7. Juliet)

https://www.youtube.com/watch?v=0nuSIHGvUZM
Ett mycket spännande avsnitt där Jack hjälper Kate och Sawyer att fly med den nersövda Ben som gisslan. Det är här säsong tre drar igång på allvar, när burarna inte längre bromsar upp. Juliet byter sida och vi får följa hennes liv innan ön där hon vill hjälpa sin syster att få barn, ett onekligen angeläget tema för serien.

61. Whatever happend happend (säsong 5, avsnitt 11. Kate)

https://www.youtube.com/watch?v=T5UJwdKrIE8
Här får vi se Jacks förändring ifrån att vilja hjälpa till att acceptera sakernas tillstånd, att serien lyckas motivera en sådan karaktärsutveckling (eller avveckling?) är verkligen otroligt. Dessutom introduceras Kates motivation till att åka tillbaka till ön i detta avsnittet och som redan nämnt är det en mycket trovärdig motivation, som dessutom är behagligt inomvärldslig. Ben lämnas här över till de fientliga och vi får alltså veta via huvudhistorien hur Ben kom till de fientliga. Som om det inte vore nog avslutas avsnittet med att Locke lever (eller?)!

Fortsättning följer

LOST

om man aldrig sett lost är det nåt att se eller har bäst före datumet gått ut och den håller inte riktigt längre utan mest är för folk som såg den back in the day? det är ju några tusen avsnitt.

kanske ska överväga se den, det är dock magnum p.i. på fyran om dagarna så konkurrensen är hård!

Passage 7:

50. Greatest hits (säsong 3, avsnitt 21. Charlie)

https://www.youtube.com/watch?v=r36_CsGNUig
Charlie etablerades som en huvudkaraktär i pilotavsnittet – tillsammans med Jack och Kate – men kom efter säsong ett att få allt mindre utrymme. I säsong tre har hans stora konflikt varit hans dödsdom av ödet, här tar Charlie farväl genom att lista sina fem bästa ögonblick, ett mycket fint koncept i en serie som alltid återkommer till minnen. Dessutom sker mycket på ön, Charlie och Desmond åker till stationen pärlan och Jack och Sayid förbereder sig för att övervinna de andra en gång för alla.

49. Confidence man (säsong 1, avsnitt 8. Sawyer)

https://www.youtube.com/watch?v=ZPe0H5HP71A
Sawyer vill bevisa för omvärlden att han är en förhatlig person, enda sättet att övervinna Sawyer är att bli det. Avsnittet får oss att tro att Sawyer är fullkomligt odräglig – att han är Sawyer och inte James – via att han lurar en kvinna och vägra en inhalator till Shannon. I slutet visar det sig att han ändrade sig beträffande lurendrejeriet när han såg att kvinnan hade ett barn och att han inte alls har haft inhalatorn, men ändå har han låtit sig bli torterad, en mer signifikant skildring av självhat tror jag aldrig att jag har bevittnat. Kates läsning av brevet är en riktig Lost-klassiker. I detta avsnittet börjar på allvar Sawyer och Kates relation ta fart, dessutom slutar avsnittet väldigt snyggt genom att Sayid lämnar lägret efter att ha gjort vad han aldrig ska göra, nämligen tortera. Sawyer och Sayid är ett slags kontraster där Sawyer vill bevisa att han är ond trots att han inte har det i sig, medan Sayid vill bevisa att han är god trots att han har det onda i sig.

48. Three minutes (säsong 2, avsnitt 22. Michel)

https://www.youtube.com/watch?v=fOUnJdLPoFg
Här får vi veta varför i hela friden Michel mördade Ana Lucia och Libby, samtidigt som Sayid anar oråd. Locke är fortsatt deprimerad, Eko tar över knappen och Charlie slänger jungfru Maria-statyer i havet. Avsnittet slutar med en riktigt sorglig begravning för Libby och Ana Lucia. Och man vet med sig att säsongsfinalen är oundviklig...

47. One of them (säsong 2, avsnitt 14. Sayid)

https://www.youtube.com/watch?v=2T5r1FtHw7s
Tänk att den anspråkslösa ”Henry Gale” skulle få sådan betydelse... Bens första avsnitt, där han utsätts för Sayids mörker. Här får vi se konsekvenserna av Shannons död på Sayids mående och beteende där han tortera ”Henry” något fruktansvärt och Andrews skådespeleri är bättre än någonsin. Ett hemskt obehagligt avsnitt som är extremt intensivt, Sayid torterar, knapp-larmet ljuder, Jack och Locke bråkar om vad som är rätt, är knappen verklig, är det rätt med tortyr? Vi får här plantering om att luckan inte är någon total fejk... Sayids tillbakablick är mycket bra där vi får se hur han blev torterare, hans dynamik mellan rätt och fel är alltid ett nöje att bevittna. Något som jag dock undrar är hur det kommer sig att Ben gick mot lägret? Skulle han hämta Jack i smyg för att han inte ville visa att ön hade gjort honom sjuk? Ville han hämta Locke som han påstår?

46. Dave (säsong 2, avsnitt 18. Hurley)

https://www.youtube.com/watch?v=Rk1TLpNd2ps
Även detta är ett mycket filmiskt avsnitt, där vi får följa Hurleys vistelse på mentalsjukhuset där han hade en låtsasvän han trodde fanns på riktigt som nu uppenbarar sig på ön. Ett riktigt otäckt avsnitt där vi får veta mer om Hurleys psykiska tillstånd och det är mycket nära att han tar livet av sig, men räddas i en underbar scen av Libby.

45. Enter 77 (säsong 3, avsnitt 11. Sayid)

https://www.youtube.com/watch?v=tFA0LfHG93Y
Sayid är nog den enda karaktären i Lost vars tillbakablickar bara blir bättre för varje gång, i hans fjärde och sista tillbakablick får vi följa när han blir kidnappad av maken till en kvinna som han en gång torterade. Det är framförallt tillbakablicken som gör avsnittet som är helt otrolig, dock är även själva huvudberättelsen väldigt bra där vi följer Sayid, Kate och Locke hos Bakunin och vi inser att Locke har något på gång och så spelar han schack...

44. The 23rd pslam (säsong 2, avsnitt 10. Mr. Eko)

https://www.youtube.com/watch?v=ng2uVUnn-YQ
Mr. Eko kom att bli en av mina favoritkaraktärer i Lost, han är något av en afrikansk version av Locke. Här får vi reda på var det gula planet kom ifrån, dynamiken som finns mellan dem två bröderna Eko och Yami är fantastisk och det är svårt att bestämma sig för om Mr. Eko är en beundransvärd övermänniska eller en skenhelig skurk. Avsnittet lyckas dessutom få in en konflikt mellan Charlie och Clarie på ett mycket naturligt sätt via Ekos historia.

43. The last recruit (säsong 6, avsnitt 13. Olika)

https://www.youtube.com/watch?v=uE6L7hUkUFk
Hur historierna binds ihop mot slutet av säsong sex är spektakulärt, Locke hamlar på sjukhus hos Jack (vi har vetat hela tiden att Jack varit kirurg och att Locke har varit handikappad, ändå har det aldrig varit något man kopplat ihop), Jack och Clarie möts äntligen, Sun kommer in på sjukhuset, Sawyer har gripit Kate. Jag blir helt mållös! Dessutom bråkar Jack och Sawyer på ön om vad som är det rätta, där Jack har blivit Locke mer eller mindre, denna karaktärsutveckling är enastående, för Jack finns kvar trots att han ändrats så radikalt.

42. Numbers (säsong 1, avsnitt 18. Hurley)

https://www.youtube.com/watch?v=9pCUIAheux4
”En man får otur med allt när han vunnit på lotto. Kan det vara siffrorna som är olycksbådande?” skulle kunna vara synopsen till en komedifilm. Ett mycket surrealistiskt avsnitt med ett underbart koncept och här möter vi för första gången 4 8 15 16 23 42. Slutet där vi ser att numren är på luckan är legendariskt. Dessutom finns det en fin sidohistoria där Locke gör en krubba till Claries barn.

41. Pilot (säsong 1, avsnitt 1 och 2. Jack, Kate, Charlie)

https://www.youtube.com/watch?v=_oEKgfawEJQ
Jag minns det som igår jag tjuvtittade på teven när jag skulle sova, när min mor satt och såg Lost på natten. Jag kunde ingen engelska och hann inte läsa texten, ändå visste jag att jag älskade vad jag såg, efter detta fick jag börja titta på serien på allvar och min mor läste texten, vilket jag är evigt tacksam för. Ett mer intensivt pilotavsnitt har jag aldrig bevittnat: monster i djungeln, isbjörnar i djungel, en fransyska som sänt ut ett meddelande i sexton år. Dessutom lyckas pilotavsnittet presentera fjorton karaktärer! Det gick på nolltid så kunde man allas namn och förstod sig på allas personligheter. Vilken jävla bedrift det är!

Fortsättning följer

LOST

Passage 9:

30. The cost of living (säsong 3, avsnitt 5. Mr. Eko)

https://www.youtube.com/watch?v=2IU0UDol9RU
En magnifik avslutning för Mr. Eko där han möter, vad han tror är, sin bror, men förvånande nog ber han inte om förlåtelse; detta eftersom han gjort det bästa av det bristfälliga liv som han fick. Frågan om vi väljer det onda eller om vi bara gör det bästa av dem omständigheter som vi hamlar i är ett återkommande tema och i detta avsnittet skildras det mest explicit. Här planteras också att rökmonstret kan bli döda personer som finns på ön. Samt att det har ett intresse för somliga personer, så som Eko och Locke. Utöver detta trappar avsnittet upp för Bens operation.

29. The variable (säsong 5, avsnitt 14. Daniel)

https://www.youtube.com/watch?v=yY56Jvnn3co
Bortom karaktärerna på planet och Ben anser jag Daniel vara den mest välskrivna och lostiga karaktären i övrigt. Hans relation med sin mor som han vill göra stolt ihop med att han är trasig i den vanliga världen (via problem med minnet) fast hel på ön gör att han passar utmärkt in i serien. Här får vi bevittna en av dem mer kreativa sakerna som görs med tidsresandet, nämligen att Daniel blir dödad av sina egna mor. Eloise och Charles är två karaktärer som bringar väldigt mycket mystik i serien och kanske dem mest svårplacerade även med facit i hand: hur kan Eloise veta så mycket om Desmond, exakt vad är det Charles vill skydda ön ifrån, var det verkligen nödvändigt att fejka 815-passagerarnas död? Avsnittet är ett slags inofficiell fortsättning på ”The Constant” och diskuterar om det faktiskt är möjligt att ändra på vad som har varit, Daniels nya tes blir dessvärre hans död. Även fast det är tolkningsbart vad beträffar fri vilja i Lost-världen så lutar det nog ändå åt fatalism.

28. A tale of two cities (säsong 3, avsnitt 1. Jack)

https://www.youtube.com/watch?v=fBCvryIc4Wc
https://www.youtube.com/watch?v=-bxgqMya6-8
Inledningen till säsong tre är bara underbar: Down town, Carrie och ett plan som bryts på mitten. Vi får på allvar reda på att de andra inte alls är några vildar utan vanliga civiliserade människor Att flygkraschen berättas ur tre helt olika vinklar under olika tillfällen visar vilken otrolig detaljrikedom serien har. Vad som framförallt gör avsnittet är Jacks tillbakablick som knyter ihop båda stora drama-berättelserna i Jacks tillbakablickar: hans relation med sin far och hustru. Här får vi följa Jack efter att Sarah har lämnat honom och han är besatt i den mannen hon träffar, så besatt att han blir paranoid och börjar misstänka att det är Christian hon är ihop med. Scenen när han tar farväl av henne på parkeringen är så fruktansvärt tragisk (jag var tvungen att välja två klipp den här gången med). Avsnittet planterar på ett utmärkt sätt att Jack inte bara är en hjälte – i föregående avsnitt har vi sett honom söka sin far i Australien, sätta dit sin far för att varit berusad på jobbet och därmed orsakat en kvinnas död, gift sig, räddat Sarah ifrån ett livslångt handikapp och blivit lämnad av Sarah – vilket blir mer påtagligt i de två sista avsnitten av säsongen, som härmed gör det naturligt att tro att vi ser dåtid, eftersom Jack redan varit extremt trasig.

27. Outlaws (säsong 1, avsnitt 16. Sawyer)

https://www.youtube.com/watch?v=hR-KBNLh50M&t=17s
https://www.youtube.com/watch?v=0uY7j9v7MUM
Ett avsnitt som klarar av att vara fristående galant, eftersom det fördjupar Sawyer något oerhört. Det börjar med att vi får se hans livs största trauma: att hans far dödade hans mor och sedan sköt sig själv. Detta försöker Sawyer projicera på ett vildsvin som inkräktar i hans tält. Sawyer och Kate ger sig ut i djungeln och har fantastisk dynamik där de gör jag-har-aldrig. De möter även Locke som berättar en anekdot på ett sätt som bara han kan.,, Vi får se när Sawyer träffar Jacks pappa i en bar i Sydney, han väljer dock att inte berätta det för Jack när han får veta om det: detta när Jack står och hugger ved, när han berättar sedan det står istället Sawyer och hugger ved, den symmetrin och dramaturgin är verkligen something. I slutet av avsnittet ser vi se när Sawyer mördade en man han trodde var mannen han var ute efter, men det visade sig vara fel och i slutet så låter han vildsvinet leva trots att han kunde dödat det...

26. Abandoned (säsong 2, avsnitt 6. Shannon)

https://www.youtube.com/watch?v=uoY14hF0kiE
Är väldigt svag för Shannons tillbakablicks enkelhet: kungen dör och den onda styvmodern tar kungariket ifrån prinsessan. Att lyckas ta en sådan arketypisk berättelse och göra den så det knappt märks och dessutom lyckas fördjupa en karaktär och få oss att förstå något oetiskt hon gjort/kommer att göra (lura Boone på pengar) genom detta är mycket imponerande. Walt som uppenbarar sig i djungeln är kusligt och det är något frustrerande att vi aldrig fick något svar på detta, samtidigt som jag uppskattar det. Dessutom har avsnittet ett oförglömligt slut där Shannon ifrån ingenstans blir skjuten (av misstag av Ana Lucia), att detta sker med en karaktär som varit huvudperson i avsnittet gör det än mer drabbande. Grace är verkligen briljant.

25. Dead is dead (säsong 5, avsnitt 12. Ben)

https://www.youtube.com/watch?v=tUhdashpVds
Behandlar Bens dåliga samvete efter att han orsakade sin dotters död, dessutom möter han Locke igen och vi frågar oss om det verkligen är Locke eller kan det vara så att ön har gjort sitt största mirakel någonsin? Ett avsnitt som framförallt lever på skådespeleriet, Emerson och O´Quinn är helt otroliga, så även dess samspel. Är svag för att Emerson har ett annat sorts skådespeleri än övriga skådespelare, mycket mer teatralt, det fungerar verkligen utmärkt. Avsnittet bästa scen är när Ben möter rökmonstret och vi får det planterat att Locke är rökmonstret och Ben säger med magnifik inlevelse: ”den låter mig leva!”.

24. The life and death of Jermey Bentham (säsong 5, avsnitt 7. Locke)

https://www.youtube.com/watch?v=hIMHLGPIhRs
https://www.youtube.com/watch?v=SBq0N9Di-X4
Locke utgör något av en martyr-arketyp som ständigt får lida men som ändå begår storartade gärningar. Detta avsnittet skildrar slutet av Lockes liv och det slutar lika tragiskt som det började: han lyckas inte övertala Jack, Kate, Sayid eller Hurley att komma tillbaka. I han sista möte med Jack når hans trolöshet dess kulmen där han förnekar att Locke skulle vara speciell. Imponerande är att det såväl är sant som falskt att Locke inte är speciell, han gjorde sig själv speciell men han har egentligen inga egenskaper som gör honom speciell. Detta är något som Jack däremot har, han är den klassiska hjälten medan Locke är den klassiska övermänniskan. Ben utgör snarare någon djävuls-gestalt som drivs av det tillika så nietzscheanska begreppet vilja till makt, men vars makt aldrig lyckas leva upp till Jacob eller Lockes: han vill bli den mäktigaste av dem alla, han är ständigt kapabel att döda dem men aldrig kapabel att ta deras plats...

23. Happily after all (säsong 6, avsnitt 11. Desmond)

https://www.youtube.com/watch?v=3UiBo79YVXA
Tänk vilken vacker filosofi att betrakta verkligheten som något som redan ägt rum och som nu pågår igen, men allt är ihopblandat och måste bli rätt och göras påmint. Desmonds möte med Penny är så satans fint och detta är verkligen ett nyckelavsnitt för den sjätte säsongen där Desmond inser vad det är frågan om, såväl på ön som i den alternativa verkligheten.

22. There´s no place like home (säsong 4, avsnitt 12, 13 och 14. Jack, Kate, Sayid, Hurley och Sun)

https://www.youtube.com/watch?v=Gp4i4UMFpp4
https://www.youtube.com/watch?v=Fa57rVkLal4
Redan här sås ett frö till att Jack ska bli den nya Locke, när Locke övertalar Jack om att de ska ljuga angående ön och om vilka som överlevde. I övrigt en otroligt intensiv säsongsfinal: Desmond träffar Penny igen, Jack får veta att Clarie är hans halvsyster och att han således är morbror till Aaron, Ben flyttar på ön och det visar sig att Locke är den döda personen som Jack och Kate talade om i föregående säsongsavslutning.

21. Ab aeterno (säsong 6, avsnitt 9. Richard)

https://www.youtube.com/watch?v=NgGTJYqthbo
Kanske inga avsnitt (utöver ”Across the sea”) innehåller så många svar som detta: vi får veta var the black rock kom ifrån, varför statyn bara har ett ben, varför Richard inte åldras, men framförallt: vi får nästan bekräftat att rökmonstret härstammar ifrån en människa. Richard har en väldigt engagerande historia, det är mycket obehaglig scen när han är fastkedjad i båten och nästan dör av uttorkning . Jag älskar hur mytologisk den sista säsongen är, det blir något magiskt att se ön fast i en annan tid...

Fortsättning följer

LOST

Passage 11:

10. All the best cowboys have daddy issues (säsong 1, avsnitt 11. Jack)

https://www.youtube.com/watch?v=HXB-w0aS-8E&t=1s
Vad som sker på ön och tillbakablicken intar en så fantastisk symbios: Jack har dåligt samvete för att han inte trodde på Clarie och hjälpte henne och nu är hon kidnappad av Ethan, på samma sätt som han har dåligt samvete för att han inte hjälpte sin far, vilket ledde till hans ökade alkoholism och slutligen hans död. Här får vi alltså veta vad det är Jack gjorde mot sin far, som hans mor talade om i ”White rabit”. Scenen när Jack ”sätter dit” sin far är verkligen transcendentalt bra; dels när han inser att kvinnan som dog var gravid (Jack står verkligen för ett helvetiskt val) och framförallt Terrys skådespeleri när Jack avslöjar att hans alkoholpåverkan orsakade patientens död: hans (Christians) blick signalerar både besvikelse och stolthet, samtidigt som den signalerar allt det elände som väntar honom i den lilla tiden av sitt liv som han har kvar. Scenen finns att se i slutet av klippet – fann den inte i sin enskildhet – och jag rekommendera (förutsatt att man sett Lost då) att man ser dessa klipp i sin totalitet med, där alla Jacks tillbakablickar visas i kronologisk ordning. Detta finns också att se med Locke och det blir likt enastående långfilmer. Slutligen finner Jack och Kate Charlie hängd i ett träd (hade hans dom till döden redan börjat här?) och Jack lyckas rädda honom: här tolkar jag tematiken som att rädda Charlie är att klara av att inte göra de misstag som hans far gjorde, att han kan gottgöra sitt misstag. Parallellt följer vi Locke och Boone som i slutet av avsnittet finner luckan...

9. Man of science, man of faith (säsong 2, avsnitt 1. Jack)

https://www.youtube.com/watch?v=g_5ZQW0BCFU
https://www.youtube.com/watch?v=lfB8al-RT1o
Avsnittet börjar anspråkslöst där vi ser en man göra vardagliga ting – så som att göra frukost, träna och lyssna på musik – i vad vi tror är en tillbakablick, snart filmar kameran uppåt och vi ser att Jack och Locke tittar ner i luckan. Att introducera luckan på detta sättet är otroligt, det skulle kunna bli ett antiklimax men i och med att hemligheter behålls och att det handlar om seriens tematik om att mystik framförallt innebär försegling så blir det istället enormt eggande. Avsnittet handlar om konflikten mellan Jack och Locke, där Jack inte är speciellt angelägen om luckan längre (eftersom de andra inte är på väg) medan Locke är det. Här finns det också ett frö till att Jack bär Lockes nyfikenhet genom att han till slut bestämmer sig för att ta sig ner i luckan. Jacks tillbakablick är otrolig – till trots att den i stort berättar sådant vi redan vet via ”Do no harm” – där vi får se hur han mötte Sarah, scenen när hon börjar röra på tårna till trots att Jack sagt att hon är förlamad är helt underbar. Här får Jacks vurm för vetenskap framför tro ett djup, han har sett vad vetenskapen kan göra (hur mycket den kan fixa) och har inte råd att förlita sig på tro, samtidigt som han vet att han måste det. Dessutom introduceras vi ju för Desmond (det är han som är mannen vi ser i början), som Jack har träffat samma natt som han opererade Sarah.

8. Two for the road (säsong 2, avsnitt 20. Ana Lucia)

https://www.youtube.com/watch?v=kI2MXXeRFOg
https://www.youtube.com/watch?v=O_XUy_-yQBI
Inget slut på något avsnitt i Lost – eller i annan serie – tror jag är så chockerande som detta avsnittets slut: Michel skjuter, från ingenstans, Ana Lucia och Libby, varav Ana Lucia avlider direkt, och befriar Ben. Blev verkligen helt bestört första gången jag såg det. I övrigt har avsnittet en stark tillbakablick där vi får se Ana Lucia som – likt andra i serien – kände Jacks far Christian. Jag vet inte riktigt vad det är med Christian, men hela han utstrålning och historia drabbar mig något oerhört. Precis som när Shannon dör i Abandoned blir det extra påtagligt med Ana Lucias död i detta avsnittet, eftersom vi har fått följa henne i avsnittet. Hennes hårdhet ihop med hennes trasighet gör henne till en väldigt drabbande karaktär.

7. The constant (säsong 4, avsnitt 5. Desmond)

https://www.youtube.com/watch?v=Hr2aT6p7gbM
Att befinna sig i två tidszoner samtidigt och i någon mån hoppa mellan dessa och i den ena tidszonen söka sin konstant är BRILJANT. Avsnittet är fullt med hopp och detta i dubbel bemärkelse, scenen när Desmond ringer Penny är hejdlöst vacker.

6. The incident (säsong 5, avsnitt 16 och 17. Jacob)

https://www.youtube.com/watch?v=E_b3s1glWU8
https://www.youtube.com/watch?v=xcP5zSvy-do
https://www.youtube.com/watch?v=li1pDiTbh-I
Det är en tradition i Lost-finalen att Jack och Locke ska vara uppe i varsitt stort projekt – i säsong ett om luckan ska öppnas för att finna hopp eller säkerhet, i säsong två vill Jack övervinna de andra och Locke vill spränga luckan, i säsong tre vill Jack ta alla ifrån ön och Locke vill få dem att stanna, i säsong fyra vill Jack åka hem och Locke vill flytta ön – här vill Jack spränga luckan (alltså det Locke ville tre säsonger tidigare) 1977 medan Locke (som förvisso inte är Locke) vill döda Jacob. Frågan om hur Locke och Man in black förhåller sig till varandra är ungefär lika komplex som hur sonen och anden förhåller sig till varandra, det går onekligen, som jag ser det, inte att neka att det finns en koppling mellan dem och att det de står för är något falliskt medan Jack och Jacob står för något arketypiskt kvinnligt: att hålla kvar människor, får dem att ta ansvar och omhänderta dem. I detta avsnittet får vi för övrigt bekräftat att Locke inte är Locke. Beträffande Jacks historia är detta ett lysande sätt att ta oss till sjätte säsongen där (skenbara) alternativblickar står i centrum. Det ställer även frågan till karaktärerna om de vill att de ska ha störtat på ön eller inte (tror de på den eviga återkomsten eller ej), där Jack tar avstånd ifrån det livet han har levt. Det är dock varken Jack eller Locke som är huvudkaraktärerna i detta avsnittet utan det är Jacob som är huvudkaraktär: vi får se honom när han träffar Kate, Jack, Sun, Jin, Locke, Sawyer och Hurley och vi börjar inse hur det ligger till. Avsnittets kulmen är när Ben träffar Jacob – för första gången – i en tro om att Locke får träffa Jacob hur lät som helst, dessutom är han tvungen att lyda Locke. Scenen är enorm in i minsta detalj: ”Locke” säger att Ben ska komma ihåg vad han ska göra, han måste ju lyda honom och Locke symboliserar här (som sig bör) det fatalistiska. Jacob bryter in och säger att Ben har ett val. här kommer seriens dualism in, där Jacob alltså står för det kvinnliga via ansvarsbördan. Ben konfronterar Jacob om varför han ständigt har ignorerat honom och säger att Locke fick träffa honom som om han vore Moses, Locke tittar upp och hans blick visar klart och tydligt att det inte är Locke utan en helt annan kraft (så genialt skådespeleri!). Ben ställer frågan: ”What was it that was so wrong with me? What about me?” och Jacob svarar ”what about you?”, det är denna diss jag refererade till i ”The man from Tallahassee”, detta kan vara den elakaste kommentar som har yttrats. Jacob blir mördad och detta bekräftar att Ben är att betrakta som en Demon eller varför inte en upplysningsman: han kan döda Gud, men inte ta hans plats, han är en nihilist till sin natur. Och musiken i scenen ska vi ju inte tala om. Sedan har vi slutscenen när Juliet slår på bomben och skärmen blir vit istället för svart. Wow...

5. The brig (säsong 3, avsnitt 19. Locke)

https://www.youtube.com/watch?v=maWi_9u-BKA
På samma sätt som Locke var handikappad och Jack är kirurg så blev Locke lurad och Sawyers föräldrar tillika så, det är exakt såhär saker och ting ska planteras, det ska finnas där helt uppenbart men att koppla ihop det ska inte vara uppenbart. I detta avsnittet får vi reda på att Anthony Cooper och Sawyer är samma person. Locke klarar inte av att mörda sin far – även fast han är övermänniska-arketypen så klarar han ändå aldrig riktigt av att bli det – och söker därför upp Sawyer som snart, när han talar med herr Cooper, får reda på att han är mannen som orsakade hans mamma och pappas död. Cooper är en genomond karaktär, ändå blir det aldrig obefogat, mycket på grund av skådespeleriet och sättet som Cooper talar på (man märker hur han får energi av att vara amoralisk och av att lura människor, det är hans kall) visar vilken sorts person det är. Scenen med Sawyer och Cooper är så ofattbart intensiv och två av seriens största drama-konflikter avslutas här på en och samma gång. Och när Sawyer frågar Locke om det är sant att han var handikappad och Locke svarar ”inte nu längre”. Herre Gud...

4. Across the sea (säsong 6, avsnitt 15. Jacob och Man in black)

https://www.youtube.com/watch?v=fTZlhWdtT2M
Detta avsnittet är transcendentalt. Aldrig har Losts dualistiska tematik varit tydligare. Inte heller har vi tidigare fått såhär många svar: vi får veta vad som är öns specialitet och hur rökmonstret uppkom. Man in black är onekligen en antagonist – han är att betrakta som så ond att hans namn måste utebli – samtidigt är han i detta avsnittet minst lika mycket protagonist som Jacob. Han är den vetgiriga som modern gillar mest, som kommer på regler själv till ett spel han hittar medan Jacob går och berättar för sin mor. Här är konflikten mellan fara och trygghet, jägaren kontra bonden. Man in blacks vetgirighet gör dock att han inser den fruktansvärda sanningen om sin mor, att hon mördade hans och Jacobs riktiga mor. Detta klarar inte Jacob av att ta in och verkar aldrig klara av. Det enda Man in black vill är att komma hem, för han hör inte hemma på Ön. I början av säsong sex konstaterar Man in black att han vill det Locke minst av allt ville: eftersom han vill komma hem. Samtidigt är deras mål lika, en omedelbar vilja att komma hem och att förbli på ön. Att Locke är kvar på ön har inget med trygghet att göra, utan för honom utgör ön faran; så Man in black och Locke ska ses som liknande karaktärer, men olika nyanser av samma fenomen: Locke utgjorde det konstruktiva momentet i övermänsklighet (eftersom han förblev en ofullbordad övermänniska genom att inte kunna döda sin far) medan Man in black utgör det destruktiva...

3. Walkabout (säsong 1, avsnitt 4. Locke)

https://www.youtube.com/watch?v=zb9emoQD-SM
https://www.youtube.com/watch?v=ZYfKHVdmjzQ
https://www.youtube.com/watch?v=Rh4auhWLDE0
I nästan hela avsnittet ser vi bara Locke sittande och liggande i tillbakablicken, men det är inget vi lägger märke till eftersom vi ser honom mest på hans kontorsjobb; i slutet av avsnittet visar det sig att han sitter i rullstol och vi inser vilken mirakulös ö som de har hamlat på. I scenen när det avslutas säger Locke sin klassiska replik ”don´t tell me what i can´t do!” som karaktäriserar hela hans väsen. I detta avsnittet möter han rökmonstret och tittar det rakt i ”ögonen” och hans koppling till ön och framförallt rökmonstret visas härmed. Det är även kort efter detta som Jack ser sin far, som ju är rökmonstret, detta får mig att verkligen tro att skaparna i stort sätt visste vad de gjorde ifrån start. Avsnittet slutar med Lockes underbara musik och att han tittar mot sin rullstol och ler. Locke är att betrakta som den mest magnifika karaktär som har skapats och han skulle inte kunna få en bättre introduktion än denna.

2. The end (säsong 6, avsnitt 17 och 18. Olika)

https://www.youtube.com/watch?v=yFmhzO9erGU
https://www.youtube.com/watch?v=Cciy7Y-TRNM
https://www.youtube.com/watch?v=4L5tcJMswh0
https://www.youtube.com/watch?v=dL26K6T3IOw
https://www.youtube.com/watch?v=vyVlgs7gJi8
Avsnittet börjar med att Christians kista anländer på flygplatsen och avsnittet knyter redan här ann otroligt till hela serien, där flyg och Christian har spelat väsentlig roll (för övrigt är det tre personer rökmonstret blir: Christian, Yami och Locke, det är onekligen något speciellt med alla dessa tre). På ön har Man in black insett att han vill förstöra hela ön och att han dessutom kan göra det med hjälp av Desmond, Desmond har dessutom slutat bry sig om den här verkligheten eftersom han har upptäckt den ”alternativa” verkligheten. Avsnitten rymmer så många fantastiska scener att jag knappt vet vad jag ska börja: varför inte scenen med Richard och Miles som ett exempel där Miles noterar att Richard har ett grått hårstrå och Richard tittar på det och ler och inser att han vill leva... Jack och Locke hissar ner Desmond i ljuset och tittar ner i det på samma sätt som de tittade ner i luckan, att klara av att referera samtidigt som vi får ny information är en OTROLIG bedrift. Desmond får ljusskenet att slockna, vilket är Man in blacks seger, samtidigt gör detta honom dödlig vilket leder till striden mellan Jack och Locke, den som Lost i stort – tro det eller ej – har handlat om. Man in black säger när han nästan mördar Jack ”du ska veta att du dog för ingenting”, detta är sannerligen inte i Lockes anda, samtidigt hävdar jag ju att Man in black och Locke har mycket gemensamt, hur går detta ihop? Jag skulle säga, som nämnt, att det är den destruktiva sidan av det övermänskliga som vi här ser, vilket gör att övermänsklighet aldrig segrar därför att trygghet kan erbjuda något som inte det förra kan (exakt detta tema behandlar för övrigt The Hauting of Hill house, fast vice versa, jag ska inte säga för mycket...), vilket både är optimistiskt och pessimistiskt: man kan se detta som att godheten segrar, men man kan också se det som om överskridandet, som Locke var ute efter, aldrig kan förverkligas, övermänniskan är en abstraktion som förblir oförverkligad och förverkligas bara som ondska, det vill säga som Ben och Man in black. Beträffande ”alternativblickarna” är det plågsamt starkt, skulle det vara alkohol skulle man dö av alkoholförgiftning av en klunk. I synnerhet drabbar naturligtvis scenen med Jack och Locke mig, där Locke får sin gångförmåga tillbaka. När Locke och Ben försonas ska vi inte ens tala om... Samt Jack möter sin far, den uteblivna försoningen med honom har varit ständigt återkommande såväl implicit som explicit och han förklarar hur det ligger till (och nej för i helvete de var INTE döda under hela serien). Jack lägger sig ner där han vaknade upp i pilot-avsnittet, flyget åker iväg (där Sawyer, Kate och Clarie är av originalkaraktärerna, där Sawyer och Clarie är de enda som börjar på ön och slutar med att de lämnar den) och vi ser i närbild när han stänger sitt öga... Jävlar... Hade man kunnat konvertera till Lost hade jag gjort det.

1. Deus ex machina (säsong 1, avsnitt 19. Locke)

https://www.youtube.com/watch?v=Vb42PdhmDtA
https://www.youtube.com/watch?v=rpyZXuD6oRc
https://www.youtube.com/watch?v=xVIn3jbzHmQ
Avsnittet knyter så GENIALT ihop öns historia med tillbakablicken, här börjar Locke tappa gångförmågan som kopplas ihop när hans far lurade honom på hans njure. Tvivlet manifesteras fantastiskt via en extremt obehaglig dröm där Boone talar om sin barnflicka som ramlar ner och upp för trapporna, samtidigt som Locke ser ett gult plan falla ner, sin mor som pekar på det, samtidigt som han hamnar i rullstolen igen. Det är som tvivel och ångest i bilder. Men hoppet kommer igen när Locke och Boone finner det gula planet som Locke drömde om, men det förloras lika snabbt igen: först när det visar sig att planet bara innehåller Maria-statyer med droger i och sedan när planet faller ner med Boone i sig. Locke tar Boone till Jack och går sedan och slår på luckan, samtidigt som vi ser när han inser att hans far har lurat honom (det är så oändligt tragiskt) och skriket ”jag har gjort allt du ville att jag skulle göra så varför har du gjort så här mot mig?!” (en replik med samma kaliber som ”min Gud, min Gud varför har du övergivit mig?”). Men så plötsligt tänds lucka och hoppet kommer åter: ”då när det är som värst och inget hjälper, brister som i jubel trädets knoppar”...

LOST