Bra svenska ungdomsfilmer växer inte på träd, därför är vi glada att se "Bitchkram" uppe på biograferna med start i helgen. Dramakomedin skildrar två omaka tjejers vänskap under en snurrig sommar av popmusik och känslor.
Vi träffade huvudrollerna Fanny Ketter och Linda Molin för att höra om deras favoritfilmer i tonårsgenren, och reda ut vad en bitchkram egentligen är.
Hur känns det nu när filmen är ute, och folk börjar se den och tycka till?
Fanny: Det är skitkul att höra folks reaktioner. Det är en helt annan grej.
Linda: Det blir en helt annan film när folk ser den, och hittar andra nyanser. Någon sa att filmen var "gladångest". Det har vi inte tänkt på.
Fanny: Jag är väldigt peppad på att folk i min ålder ska se den, det är ju en ungdomsfilm.
Det blir ganska långt ifrån "Apflickorna" för din del, Linda. Vad har hänt sedan dess?
Linda: Haha, ja. De hittade mig på Göteborgs filmfestival precis när "Apflickorna" visades, så jag har jobbat med "Bitchkram" ända sen dess. Det har öppnat dörrar såklart. Jag har rest runt med "Apflickorna" jättemycket eftersom det är en festivalfilm. Jag har varit i Indien, Grekland, Rumänien, Polen, Österrike... Överallt.
Hur lika är ni era karaktärer?
Fanny: Jag känner igen mig väldigt mycket i Andrea. Det var lätt att hitta henne. När jag hade läst manus förstod jag henne direkt. När det kom till scener som var jobbiga, skulle jag kunna tänka mig hur Andrea skulle känna sig. Jag känner igen mig väldigt mycket i Andrea. Sen är hon lite snällare än mig. Hon verkar väldigt skön att hänga med.
Linda: Jag känner igen mig i Kristin ganska mycket. Det där att alltid prestera, att man ska göra saker för att finnas. Den där stressen över att det är så himla prestationsinriktat, överallt. Familjen vill att man ska göra en sak, man vill själv göra något annat... Det känner jag igen. Det är nog det viktigaste när jag skulle göra filmen, eftersom det är hennes stora drivkraft.
Varför tror du att det har blivit så prestationsinriktat att vara ung?
Linda: Nu är det konkurrens om allting. Det har blivit så materialistiskt allting, det är pengar och status. Status har blivit så himla viktigt. Man syns överallt, alla vet vad alla gör. Facebook är ju en sådan marknadsföring, man har ju en bild av sig själv som man vill att andra ska se...
Fanny: Man bygger upp ett eget varumärke, det gjorde man inte för tio år sen. Även om man är en del av ett gäng eller en grupp, måste man sticka ut.
Linda: Man måste ständigt göra saker, i flödet, det är skitjobbigt! Då blir det svårt att koppla bort det och bara vara chill.
Fanny: "Hej, nu har jag bakat en kaka. Hej, nu äter jag kakan." Det finns vissa som är helt absurda...
Vad skulle stå med på er egna lista på saker att göra innan ni dör?
Linda: Jag har ingen lista, men visst har jag saker som jag vill göra innan jag dör. Sova under bar himmel, hoppa bungyjump, såna saker. Bli askär, bli dumpad, skaffa en unge och föra generna vidare. Massa småsaker också som att tatuera mig.
Fanny: Jag vill resa väldigt mycket och lära mig mycket genom att resa och utbilda mig. Det är högt på min lista just nu. Att bli så smart att man verkligen kan ta del av diskussioner. Jag vill allmänbilda mig så mycket som möjligt, och skaffa mig många erfarenheter. Och göra annorlunda grejer.
Linda: Man vill dö och vara nöjd! Inte bli gammal och inte ha gjort något. Man vill ha historier att berätta.
Fanny: Högst på min lista är att kunna förändra världen... Ta del av att lösa problem.
Ingen av er nämner några karriärdrömmar. Men är ni kvar i filmvärlden om fem-tio år?
Linda: Vart, hur och när vet man ju aldrig. Men vi är ganska övertygade båda två om att det är det bästa som finns.
Fanny: Det har ju hänt mig rätt mycket bara genom "Bitchkram". I början fick jag roller som inte var så utmanande, jag fick mest spela mig själv. Men ju fler roller jag fick desto mer svåra scener, som både blir en utmaning och roligare och lärorikt.
Linda: Man kan aldrig bli en fullärd skådis, för det är som att bli fullärd på livet. Det kommer man aldrig att bli.
Fanny: Att skådespela är mitt första jobb, nästan. Förutom att plocka äpplen... Man tror ju alltid att man ska prova på många andra jobb runtom i världen, men det här är typ det ballaste jobbet man kan ha. Om man har lite distans till det.
Vad är en "bitchkram", med era egna ord?
Linda: Kristin beskriver det väldigt bra, men det är en kram som bara kommer, utan att man tänker på det. Och som betyder jättemycket för stunden.
Fanny: Det är som en bitchslap, fast en kram.
Vilka påhittade ord använder ni själva till vardags?
Linda: Gud, jag har ju hur många som helst. Jag har slang för allt. Jag är kanske lite efter, men jag säger "ish" nu, haha! Det betyder "typ". Jag säger: "Ja men jag var där igår... ish."
Fanny: Så mögigt! Fast det ordet använde vi mycket på inspelningen. "Mögigt". Ska vi göra om en scen som vi gjorde för fem dagar sen, och så har vi sovit dåligt och ätit dåligt och stylisten inte vet vad hon ska ta sig till... Då är man mögig. Det finns väldigt mycket "mög" i filminspelningar. Men jag kan också ge dig en mögig blick. Det är väldigt mycket såhär "Jag bryr mig inte".
Vad gör ni härnäst?
Fanny: Jag började nyss gymnasiet. Samhäll/samhäll.
Linda: Jag ska börja plugga teater, en ettårig utbildning. Det ska bli skitkul för jag vill byta miljö. Och nu håller jag på med en svensk-rumänsk samproduktion, och en novellfilm för Film i Dalarna. Lite "Scott Pilgrim", lite "Kick-Ass". Den ska vara färdig för att skickas till Göteborgs filmfestival.
Linda och Fannys 5 tonårsfavoriter:
