Cannes 2019: "Vi behövde ha livvakter på inspelningen"

"Cirkeln"-regissören Levan Akins nya film är ett drama om förbjuden kärlek på ett georgiskt danskompani. Den svensk-georgiska samproduktionen "And Then We Danced" fick en bejublad premiär på filmfestivalen i Cannes, men inspelningen har inte varit någon dans på rosor. Filmskaparna och teamet möttes av fördomar och hot.

Vi träffade Levan Akin för att prata om queerfilm, hur arbetet gick till, och all positiv respons som har kommit in från hbt-ungdomar sedan trailern släpptes.

Vad betyder det för dig att komma till Cannes och Director's Fortnight med "And Then We Danced"?

- Det är en jättestor ära! För mig fanns det liksom inte på tapeten. Jag bara jobbade på och gjorde min film i min egna bubbla. Men producenter skickar alltid in filmer till Cannes, på vinst och förlust. När de återkom och ville ha med den blev jag jätteglad. Jag fattar ju att det innebär väldigt mycket för filmen. Och framför allt i Georgien, det ger den extra legitimitet. Det blir en "stamp of approval", att det här är en film som är värd att se.

 

 

- Cannes betyder jättemycket, framför allt för filmen. Sen blir man alltid glad när någon gillar det man har gjort. Men... Jag gör inte film för mig själv längre. Det var en insikt som mognade med tiden.

Vem har du då gjort den här filmen för?

- Den här gjorde jag för alla ungdomarna där ute, som... Jag vill inte låta högtravande men det var verkligen så. För alla som någon gång varit på bio, och sjunker ner lite i stolen när det kommer ett bögskämt och alla skrattar. Det var dem jag gjorde filmen för.

Hur har mottagandet varit där i Georgien?

- Sen teasern kom ut är det en väldig polemik. Det är å ena sidan väldigt mycket hat, och jag blir kallad för Satan. Och sen kommer det jättemycket support, framför allt från ungdomar. Jag får många meddelanden på Instagram där de tackar mig, och skriver "Det här betyder så mycket för oss". Och det är inte bara i Georgien. Det är många länder där det blir mer och mer extremt. Jag vill inte bli för politisk, men du vet hur situationen ser ut. Jag har fått mail från Polen, en kille som skrev ett jättefint brev.

Det är så fint, och ovanligt, med filmer som faktiskt betyder något.

- Ja! Och jag känner också att åren går, jag orkar inte slösa tid. Jag vill göra saker som känns meningsfulla. Inte bara för mig själv.

 

 

Levan Akin berättar att han är född i Sverige men har georgiska föräldrar. Han har ofta besökt Georgien och sett landet förändras. Sen reste han tillbaka för att göra research inför filmen.

- Jag åkte dit direkt efter "Cirkeln". Jag sökte ett resebidrag från Konstnärsnämnden, och tänkte att om jag får det, så är det ett tecken för att jag ska göra filmen.

- Jag tog kontakt med hbtq-föreningar, hörde mig om läget och lärde känna folk. Så blev jag en del av livet där, och gaylivet. Många av dem du ser i filmen är verkliga människor. De prostituerade som är med i filmen, de står där på riktigt. Filmen är på så sätt väldigt neo-realistisk. Alla miljöer är befintliga. Deras kläder är skådespelarnas egna. "Spirited Away"-planschen är hans.

 

 

- Jag jobbade på ett annat sätt än jag brukar, vilket är kul. Jag hade med mig mina erfarenheter och självförtroendet, att jag vet hur man gör en film. Då kan man släppa väldigt mycket och vara fri. Det gav mycket av den autenticiteten som folk har uppskattat. Och Tbilisi är en karaktär i filmen. Har du inte varit där så måste du åka dit!

- Jag tror filmen kommer betyda mycket för de georgiska ungdomarna, för den handlar väldigt mycket om deras tid.

 

Du berättade om att det kommer mycket hat men också mycket stöd. Hur svårt är det att spela in en gayfilm i Georgien?

- Jättesvårt. Hade inte jag varit svensk hade jag aldrig kunnat göra den här filmen. Vi har inte fått något stöd från georgiska filmcentret. Vi blev saboterade på inspelningen. Vi fick ha livvakter. Vi frågade en danskommitté om de ville hjälpa oss, men de slängde ut oss. Sen började folk ringa runt och sabotera våra kontakter.

Varför görs det så få queerfilmer i Sverige, tror du? Är det något du skulle vilja göra?

- Med den här filmen utforskade jag mer än bara gaytematiken. För mig utforskar den även identitet i sin helhet, och viljan att vara fri. Den här filmen funkar i det georgiska paketet, för det är så annorlunda där. Sen är det extremt i Sverige också. Jag tycker det finns ett behov av något riktigt bra. Jag vill bara inte göra någon komma-ut-historia för det finns så många. "Fucking Åmål" gjorde det så bra, det finns inget mer att tillägga där. Det måste vara något mer, och jag har inte hittat den ingången än. Om den kommer så vill jag göra det, absolut. Vi får se!

- Jag håller på med en tv-serie nu, som jag skriver ihop med två andra. Vi ska göra den nästa vår för SVT. Där finns det en karaktär som man inte har sett på svensk tv förut.