"Lost"-skaparen om varför han nu vill regissera efter 30 år showrunner

Den verkliga tragedin som drabbade invånarna i New Orleans efter stormen Katrina 2005, har av någon anledning etsat sig fast i mig. För oss svenskar är det kanske bara en i mängden av naturkatastrofer som drabbat USA, men för mig personligen så hade jag precis kommit dit som utbytesstudent. Visserligen långt ifrån händelsernas centrum, men det var fortfarande något alla pratade om och alla som kunde begav sig dit för att försöka hjälpa till. Det hade ju bara gått några få år sedan terrorattackerna, så det amerkanska folket var under den här tiden fortfarande mycket mer sammansvetsade som nation än det långt mer uppdelade landet vi ser idag.

 

Med det sagt. Så håller jag miniserien "Five Days at Memorial" som en av årets mest gripande nya tv-serier. På många sätt i stil med den tunga tittningen vi fick se när "9/11: One Day in America" släpptes förra året. Den här gången är det däremot ingen dokumentär utan en miniserie skapad av Carlton Cuse ("Lost", "Jack Ryan") och John Ridley ("12 Years a Slave"), där vi framför allt får följa händelserna på ett sjukhus i New Orleans under dagarna efter Katrina - när vattennivåerna steg och all hjälp uteblev.

 

Det resulterade i händelser som hamnade lite i skymundan av de stora nyheterna kring hur många miljarder staden skulle kosta att renoveras, hur många som satt fast i fotbollsarenan Superdome utan fungerande toaletter - och varför George W. Bush flög över staden med Air Force One utan att landa och erbjuda någon slags hjälp förrän flera dagar senare. Det här handlar istället om situationen som ledde till att läkarna vid ett sjukhus kom fram till en punkt när man ansåg det vara bäst att avliva sina patienter, snarare än att låta folk lida en enda sekund till under de omständigheter man plötsligt befann sig i.

 

Jag fick chansen att snacka med den ikoniske tv-skaparen och showrunnern Carlton Cuse om både skapandet av "Five Days at Memorial", men vårt samtal glider sedan även över till faktumet att han efter att ha skrivit manuset till drygt 400 tv-avsnitt - för första gången regisserade flera av dessa på egen hand den här gången. Och hur mycket har egentligen tv-branschen förändrats sedan "Lost" fick premiär för snart 20 år sedan?

 

 

 

- Jag hade lite halvdan koll på vad som hände under Katrina, men mindes givetvis hur det var när man tittade på nyheterna under den tiden. Men det var inte förrän några år senare, när jag läste Sheri Finks bok "Five Days at Memorial", som jag blev helt tagen av berättelsen kring vad som faktiskt hände under den här perioden. Jag hade inte alls koll på detaljerna. 

 

- Jag minns ju hur man såg nyhetsinslag om alla som satt fast inne i Superdome [en arena för amerikansk fotboll som har plats för 80 000 åskådare], vilket var där fokuset verkade ligga kring nyhetsrapporteringen under den tiden. Och precis som vi visar i serien, så var det en del rapportering om vad som hände vid Memorial också... bara att det verkar ha fallit i glömska för de allra flesta. För mig med. 

 

- När jag läste boken så fick jag däremot en väldigt stark reaktion och kände väldigt snabbt att det här var något jag ville berätta mer om genom en tv-serie. Så jag fick vänta ut lite andra producenter som hade fått tag i rättigheterna till boken före mig, men de fick den lyckligtvis aldrig gjord innan jag kunde ta över rättigheterna efter att jag övertalat Sheri om att jag var rätt person för jobbet. Tillsammans med John Ridley.

 

 

 

 

- Nej, det fanns aldrig någon annan version som lutade åt något visst håll. När jag och John först försökte komma överens om hur vi skulle adaptera boken, så var en av de första sakerna vi enades om att vi ville berätta alla delarna av den här historien. Vi beslutade oss därför tidigt för att när vi var med specifika karaktärer, så skulle deras perspektiv och synsätt alltid lyftas fram. När vi är med Dr. Pou, så framhäver vi hennes sätt att se på det som hände. När vi följer utredarna så är det deras sätt att se på saken som ges utrymme. 

 

- Det går egentligen att koka ned det hela till ett ganska enkelt faktum - och det är att "det inte finns några lätta svar här". Det som hände under den här tiden på Memorial, är så komplicerat och vi ville verkligen visa alla tänkbara sidor ur den här händelsen. I princip låta tittarna hamna i ett läge där man kan fundera över hur man själv skulle ha agerat i den här extrema situationen. Under den här typen av omöjliga och desperata omständigheter, som läkarna och sjuksköterskorna vid det här sjukhuset tvingades genomlida. Där man fick fatta väldigt svåra beslut, om inte helt omöjliga sådana.

 

 

 

 

- Jag har ett favoritcitat om filmbranschen som kommer från Akira Kurosawa, som när han var i 70-årsåldern sade att han precis hade börjat lära sig hur man gör filmer. Vilket ju är kul med tanke på att han är en av de stora mästarna när det kommer till filmskapande. Men det jag gillar med hans inställning är ju det här med att man alltid försöker att förbättra och utmana sitt skapande. 

 

- Och det är nog en av de största anledningarna till varför jag nu velat regissera mer själv. Jag har varit en showrunner i över 30 års tid nu och känner att det är något jag gör bra. Men filmskapandet i rollen som regissör, är något som är mycket nyare för mig... och ett sätt för mig att kunna förbättra mina egna kunskaper och mitt hantverk som berättare.

 

- Det finns en utmaning där, särskilt i den här berättelsen också. Där jag och John skrev allt själva, bara han och jag. Det kändes som att vi var så intimt sammansvetsade med den här berättelsen. Vi plockade visserligen in en tredje regissör också, men vi kände både jag och John att vi ville regissera och berätta så mycket vi kunde av den här historien från början till slut själva.

 

 

- Allt har förändrats. Evolutionen av tv-marknaden har varit gigantisk. Jag menar, när vi gjorde "Lost" så fanns det så många saker som var både nya och annorlunda med den serien just då. Grejer som inte brukade visas på tv under den tiden. För målet då var ju att varje serie skulle bli så stor som möjligt, med så många tittare som möjligt. Det var det enda som räknades.

 

- Nu lever vi i en värld, där det är mer viktigt att vara någons favoritserie... och det finns utrymme för så många olika typer av berättelser nu. Det finns extremt mycket mer att välja på idag, vilket också gör att det finns ett behov och en möjlighet att berätta många fler olika typer av berättelser nu. Vi har även rört oss framåt rent kulturellt. Det finns många fler röster och möjligheter för andra typer av människor, som inte fick den sortens chanser för 20 eller 30 år sedan. Vilket jag tycker är en bra utveckling också. 

 

 

De tre första avsnitten av "Five Days at Memorial" finns nu tillgängliga hos Apple TV+. Miniserien kommer att bestå av totalt åtta gripande avsnitt.