Jordan Peeles tredje långfilm ”Nope” är ett sci-fi-mysterium och modern western i ett. En film som är svår att beskriva utan spoilers, samtidigt som den helst ska upplevas utan att du vet alltför mycket på förhand. Men såhär mycket kan man avslöja: Daniel Kaluuya och Keke Palmer spelar bror och syster som blir besatta av ett oförklarligt fenomen i skyn. Är det UFO:n som dykt upp, och varför just vid deras hem?
MovieZine deltog i en presskonferens med de två huvudrollerna där vi bland annat fick veta hur Clint Eastwood påverkade Daniels rolltolkning, vad Keke tänkte första gången hon fick läsa Jordans manus, och hur de själva tolkar filmen som garanterat kommer lämna publiken med flera frågor.
Jordan Peele har skrivit ett fantastiskt manus. Men vad ville han ha ut av er som skådespelare?
DK: Jordan ville ha något jordnära, skulle jag säga. Det är den andra filmen jag gör ihop med Jordan Peele, och han jobbar alltid med fantastiska koncept. Det är ett inferno av stora idéer. Så när jag kommer in måste jag se till att karaktären och allt han går igenom känns jordnära.
Daniel, studerade du klassiska westerns för din rolltolkning? För du känns som en typisk cowboy som uttrycker allt genom sin blick.
DK: Jag hade ”Dirty Harry” på i bakgrunden hemma hos mig. Jag ville inte titta på filmerna, men de stod på och man kunde fånga en scen eller ett ögonblick då och då. Clint Eastwood var en stor inspiration för mig. Men även Sidney Poitier och Harry Belafonte i ”Buck och Herrens högra hand” (1972), för att förstå en svart cowboy. Jag studerade även personer i verkliga livet som hade de där vibbarna. Det stoiska, lugna, tillbakalutade. Jag älskar det och det var det jag ville fånga.
Fanns det några andra filmer som Jordan bad er att titta på som hemläxa?
DK: Jordan förstår att jag inte vill gå ner i det träsket, för jag vill inte vara medveten om att jag är med i film. Jag spelar bara en kille som lever sitt liv. Jag såg ”Närkontakt av tredje graden” så fort han berättade för mig om ”Nope”. Men annars är min roll att fokusera på karaktärens hjärta och relationer till dem han bryr sig om.
Vad tänkte ni egentligen när ni läste hans manus, efter det där första WTF-intrycket?
KP: När jag först läste manus kände jag ”här händer det mycket!” Jag tog tid på mig och insåg att jag kunde lita på Jordan som en god ledare. Mitt jobb är att fokusera på min karaktär och det är det jag gör.
DK: Jag vet att jag alltid kommer bli överraskad när jag läser ett Jordan Peele-manus, så jag blev inte överraskad. Men jag älskade bror-syster-relationen som är filmens hjärta. Det är något man sällan får se. Alla har syskon eller kusiner, och jag är glad att han använde sig av det i berättelsen.
Skräckgenren är spännande för den låter oss möta våra rädslor. Men karaktärerna i ”Nope” är inte rädda för det okända - de vill fånga det på film. Hur tolkar ni det, och vad handlar filmen om enligt er?
DK: För mig handlar det om hur vi fokuserar på saker som inte är bra för oss. Speciellt i Instagram-eran där man spenderar timmar på telefonen. Det som OJ går igenom är att han blir helt besatt av vad som pågår därute. Han vill fånga det med risk att själv bli fångad.
KP: Den handlar också om exploatering. Och hur våldsamt fel det kan gå. Det var något som talade till mig, speciellt som jag växt upp i filmbranschen och varit synlig sedan ung ålder.
Filmen pratar också om hur filmindustrin behandlar barnskådespelare. Ni har båda agerat sen ni var unga. Hur lyckades ni undvika fallgroparna?
KP: Det beror på vad man ser som fallgropar. Jag har haft mina upp- och nedgångar som andra. I industrin är det ibland svårt att behålla huvudet på skaft och behålla en god relation med familjen. Jag har haft tur som alltid stått min familj nära även när det har varit svårt. Även när jag jobbar ihop med min mamma, vilket ibland är tufft, så har vi hittat våra sätt att hantera det.
En annan intressant detalj är användningen av gammal teknologi i filmen. Där finns gamla kameror, lp-skivor… Har ni diskuterat detta?
KP: Jag tror det var viktigt för Jordan. Han uppskattar det gamla på ett nostalgiskt sätt. Jag tror han uppskattar saker som inte skedde snabbt. Det som fick ta tid. Det som krävde en arbetsinsats. Speciellt i denna tid då vi uppskattar det snabba och det omedelbara. Det är bara min tolkning, men det finns så många referenser till gammalt vs nytt, digitalt vs analogt. Han har definitivt något han vill säga.
Hajpen har varit stor redan innan den första trailern släpptes. Var det svårt för er att hålla på hemligheterna kring filmen när folk frågar?
KP: Oh, ja! Det var utmattande med alla frågor. Och det är det fortfarande ibland när folk frågar vad filmen handlar om. För den handlar om olika saker för oss alla. I centrum handlar det om ett syskonpar men det finns onekligen mer än så. Vi kunde inte prata om den medan vi filmade, och vi kan inte prata om den nu för att inte spoila något. Men min åsikt är bara min egen åsikt. Någon annan tar emot filmen på ett annat sätt.
DK: Det är svårt att beskriva filmen. Folk frågar och jag hade samma upplevelse med ”Get Out”. Jordan skapar en upplevelse som måste upplevas på bio. Jag kan aldrig spoila filmen. För även om jag hade berättat så måste man ändå se filmen för att förstå. Det handlar inte om vad som händer, utan hur.
Nu har ni fått chansen att se filmen med publik. Reagerar de så som ni hade trott?
DK: Det är intressant, jag såg den i LA och i London för att se de kulturella reaktionerna. Men Jordan träffar en universell sanning. Folk skrattar eller reagerar på samma saker. Jag gillar särskilt publikens reaktioner på en viss scen där lyset tänds på ranchen och det finns figurer där - jag älskar att se hur publiken reagerar på den scenen.
Som filmen lär oss är det ibland bäst att inte titta. Minns ni en film där ni ångrar att ni inte tittade bort?
KP: Vissa filmer går bara för långt. Som ”Sleepers”, herregud. Den förstörde mig. Den är tung. Jag ångrar inte att jag såg den, men den var tung. I verkligheten ångrar jag ibland en del man ser på nätet.
Slutligen, är vi ensamma i universum? Kan vi vara den enda arten där ute, eller är det arrogant av människan att tänka så? Vad är era åsikter?
DP: Vi är inte ens den enda arten på jorden fast vi verkar tro det. Så… Jag tycker det är ett arrogant tankesätt, men typiskt för människor. Vi är egoistiska varelser.
KP: Nej, jag tror inte vi är ensamma där ute.
"Nope" går upp på svenska biodukar onsdagen 17 augusti.
