En kvinna och två män sitter i en bar. Kameran observerar dem på avstånd. Den ena mannen är asiatisk, som hon, och de skrattar åt något. Den andre mannen verkar kännas lite utanför. Vilka är de, och hur känner de varann? Så inleds "Past Lives", där vi får ta del av en ovanlig kärlekshistoria som utvecklas under mer än 20 års tid.
Greta Lee, Teo Yoo och John Magaro spelar huvudrollerna i detta triangeldrama som hyllats stort av kritikerna i både Sundance och Berlin. När filmen nu går upp på svenska biodukar blev det toppbetyg här på MovieZine! "En fullständigt fulländad film om kärlek" skriver Jonna Vanhatalo i sin recension.
I ett nyhetsbrev från A24 skrev du om känslan av att se folk komma ut ur biografen när de just har sett din film. Berätta hur det har varit för dig?
- Det är helt magiskt! Jag känner ett band till publiken, på ett märkligt sätt. Jag vet hur det känns för mig, när jag ser på film och känner en stark samhörighet med filmskaparen. Speciellt när det känns att de verkligen bryr sig om sin film.
- Så jag känner ett verkligt band med alla som sett filmen, och kommit fram till mig och sagt att de gillade den. För jag vet, eller hoppas, på någon nivå att de känner att de står nära mig.
Många kan säkert känna igen sig i historien om före detta älskare, eller relationer som kunde ha blivit. Vad har du fått för slags reaktioner på filmen?
- Det behöver inte vara så att man känner igen exakt den känslan, och vad Nora går igenom. Hennes berättelse är väldigt specifik. Men det kan handla om något annat, som miljön: ”Jag kan inte fatta att jag lämnade New York.” Det är en känsla av längtan eller saknad som publiken känner igen sig i.
- Om filmen framgångsrikt kryper in under skinnet på dig, så kommer du ut och tänker på ditt egna liv. Det blir såklart olika beroende på hur gammal du är, om du är i en relation, eller om du är singel, hur länge har du varit singel, är du vän med ditt ex… Hur du tar emot filmen hänger på var du befinner dig i livet.
- Vi mötte en internationell publik på Berlins filmfestival, och folk från hela världen fann en personlig koppling till den här historien. Jag hörde från en 23-åring som aldrig varit kär att ”nu längtar jag verkligen efter att bli förälskad”. Det är det bästa för mig med att dela den här filmen för världen. Vilket såklart kan vara läskigt!
Du baserar mycket av ”Past Lives” på egna erfarenheter, varför blev det så?
- Det började med något personligt, vilket är öppningsscenen i filmen. Sen tog jag manuset vidare därifrån. Manuset är ju ett eget objekt. Sedan kommer nästa lager, det är ska man göra filmen med skådespelare, ett team och en budget. Så när jag väl gjorde filmen såg jag det som en film med karaktärer. Då var det svårt att tänka på att det började med något personligt. Vid det laget ville jag bara ta mig igenom varje scen och varje replik…! Det handlade om hur man ska göra filmen mer än något annat.
- Det mest personliga för mig var resan mot att upptäcka mig själv som filmskapare. Jag insåg att det här är vad jag vill göra för resten av mitt liv. Och hur speciellt det är. Det är som att bli förälskad. Det blev något väldigt internt för mig. Och det överskuggade snart den där inledande, väldigt självbiografiska scenen. Med tiden blev det en personlig film på ett helt annat sätt.
Det pratas om ”inyeon” - varför valde du att lägga in en koreansk fras istället för att översätta det till exempelvis ”ödet”?
- Jag tror faktiskt inte att man kan översätta konceptet inyeon till ”ödet”. För det handlar så mycket mer om din relation till människor som kommer in i ditt liv. Det är inte bara koreanskt. Det är ett koncept som genomsyrar mycket av österländsk filosofi. Flera andra kulturer har ett eget ord för det.
- Det handlar om hur vi är knutna till varandra genom hur universum har satt oss där. Om jag sitter i ett rum med någon och samtalar om den här filmen, till exempel, så är det inyeon. ”Ödet” räcker inte till, så jag ville introducera det här konceptet.
- Den fundamentala frågan i filmen, som presenteras i öppningsscenen är: vilka är de här människorna för varann? Se på de två huvudpersonerna; Teo Yoo och Nora. Det är inte helt uppenbart. De är egentligen inte ex… de höll handen som barn. De är inte riktigt vänner för vänner håller kontakten oftare. Och deras relation ändras under filmens gång. När de talar på Skype så flörtar de. Vilka de är för varann förändras drastiskt under hela deras liv. Det finns inte ett sätt att definiera det.
- Som någon som känner till ordet inyeon kände jag att det borde introduceras i filmen, som ett svar - ett mystiskt svar - på mysteriet som presenteras i filmens första scen. Vilka är de för varann?
- Och vilka är Teo Yoo och Arthur för varann? Är de främlingar, är de bekanta? De känner inte varann men de båda älskar samma kvinna. Och det är också inyeon.
Nu har du gjort en av årets mest hyllade och omtalade indiefilmer. Har du funderat över nästa steg i karriären? Du har exempelvis varit med och skrivit ”The Wheel of Time”. Skulle du vilja regissera något slags påkostat Marveläventyr, som en del andra indie-regissörer har gjort?
- På ”The Wheel of Time” var jag vara en i manusteamet. Jag var aldrig ens på inspelningen. Det var en underbar erfarenhet och jag hade väldigt kul. Men direkt efter det började jag skriva på ”Past Lives”. Och nu… ska jag göra min nästa film. Jag jobbar återigen med A24 och jag ser fram emot att berätta mer vid nästa tillfälle.
Väcktes det många barndomsminnen till liv under arbetet med den här filmen?
- När jag åkte tillbaka till Korea insåg jag att Korea hade förändrats drastiskt. Det kändes som att besöka ett främmande land. Jag behövde fråga scenografen om hur det hade sett ut förr. Det gällde att hitta de rätta platserna för deras barndom. För platserna jag mindes från min uppväxt fanns inte ens kvar. Korea utvecklas fort. Men det var underbart att få lära känna staden på nytt. Jag hade aldrig jobbat i Korea eller ens varit där i vuxen ålder.
Skype-konversationer kan bli jättetråkiga på film. Hur lyckades du med dem?
- Ja, det var jag alltid orolig för. Det måste ju bli emotionellt. Man förlitar sig såklart på musiken och redigeringen. Teknologin behövdes för hela den emotionella resan. Montaget visar vad de går igenom. Först är Skype ett mirakel och de är glada att se varann. Sedan blir det frustrerande, ju mer de vill vara tillsammans och röra vid varann - för teknologin förblir densamma. Teknologin gör långdistans-relationen möjlig men till slut börjar man att avsky den.
Jag måste också fråga om statisterna i promenadscenen i parken, och hur de är placerade - det ger filmen en drömlik kvalitet. Var det självklart för dig?
- Absolut. Det var mitt önskemål: ”endast par!” Det är en romantisk och vacker plats. Och jag ville sätta Nora och Teo Yoo där för att de skulle se ut och kännas som ett par. Det skulle bli en laddad scen. Och jag ville att alla andra skulle vara par, för vi som tittar vet att de två inte är ett par. Det kan bli väldigt roligt eller hjärtekrossande.
- Absolut. Det var mitt önskemål: ”endast par!” Det är en romantisk och vacker plats. Och jag ville sätta Nora och Teo Yoo där för att de skulle se ut och kännas som ett par. Det skulle bli en laddad scen. Och jag ville att alla andra skulle vara par, för vi som tittar vet att de två inte är ett par. Det kan bli väldigt roligt eller hjärtekrossande.
Skådespelarna som spelar de två männen i Noras liv - stämmer det att de inte fick träffas innan deras karaktärer möts i filmen?
- Filmen handlar om extraordinära möten och extraordinära farväl. Sättet på hur de träffas, och träffas igen, och tar farväl - det är ögonblicken jag tänkte mycket på och fokuserade på. Fast de är tre helt vanliga karaktärer så går de igenom något väldigt ovanligt. Och det är inte påtagligt. Det är inget jag kan lösa med CGI. Allt måste ske i skådespelarnas ansikten. Och publiken måste relatera till dem.
- Jag ville göra något annorlunda. Jag ville att de här två skådespelarna skulle ha en varsin egen relation med Greta Lee, som spelar Nora. För jag visste bara att de skulle bli tävlingsinriktade, skrattar hon.
- Och plötsligt kolliderar deras två världar. Första gången de möttes så rullade kameran. Och deras första möte, första tagningen, det är med i filmen. Det blev magiskt!
Det har släppts många hyllade asiatiska berättelser på film och tv på sistone. Hur känns det att släppa ”Past Lives” just nu, finns det en global aptit för den sortens berättelser?
- Jag är bara glad att det finns utrymme för många olika historier och perspektiv. Det är spännande att det finns utrymme för ”Past Lives” och alla dessa andra historier från samma community, det tycker jag är underbart.
”Past Lives” går nu på bio.
