Det är stor förväntan bland filmälskare när Christopher Nolan släpper en ny rulle! Han räknas vid det här laget som ett av filmvärldens riktigt stora namn, och har influerat en hel generation filmskapare med filmer som “Memento”, “Interstellar”, “The Dark Knight” och “Dunkirk”.
Och till helgen släpps “Oppenheimer”, ett stjärnspäckat tretimmarsdrama om männen som skapade atombomben med Cillian Murphy och Robert Downey Jr i spetsen - läs vår intervju med dem båda här...
Inför det omtalade filmsläppet ordnade Universal en filmvisning på AMC Lincoln Square i New York - en av de få biografer med kapacitet för "Oppenheimers" IMAX 70mm-format - med efterföljande pressträff. Filmkritiker från hela världen hade bjudits in för att se filmen och få chans att ställa frågor till Nolan.
Emily Blunt sa att filmen handlar om en man som är lite av en gåta, så du bestämde dig för att använda annorlunda berättartekniker som den icke-linjära kronologin. Varför valde du det, då handlingen blir en utmaning att hänga med i?
- Jag ville överföra den fantastiska boken "American Prometheus" som är över 700 sidor lång med detaljerad information till en cinematisk upplevelse.
- Men man måste också ifrågasätta vad syftet är med historien, om det är att förenkla fakta så publiken kan förstå den. En av de mest intressanta sakerna med Manhattan-projektet var dess enorma omfattning. Nästan 600 000 personer var involverade, en amerikansk jätteindustri! Jag ville ha en skådespelarensemble som återspeglade den aspekten, folket som jobbade på de olika delarna av projektet, och gick hem och pratade om sitt jobb och vad de bidragit med. Det var viktigt eftersom allt är ur Oppenheimers synvinkel, så att vi kan greppa bredden och komplexiteten av vad han fick handskas med.
- Vi som publik delar Oppenheimers upplevelse. Kommer vi inte ihåg namnet på en viss forskare är det okej. Vi visste att den personen var där och ungefär vad de bidragit med.
Hur adapterade du boken till en berättelse sedd genom Oppenheimers ögon?
- Boken tycks vara extremt rakt på sak. Berättelsen är väl underbyggd, och tycks föras fram enkelt och kronologiskt - tills du börjar analysera den för adaptionen och inser att den faktiskt inte alls är okomplicerad. Tvärtom, berättelsen är konstruerad på ett väldigt komplicerat sätt.
- Jag var tvungen att fundera ut en egen struktur. Jag fascinerades av skillnaden mellan fusion och fission, mellan atombomben och vätebomben, och mellan Robert Oppenheimers subjektiva synvinkel och den mer objektiva synvinkeln av honom ur Lewis Strauss perspektiv. Strukturen jag kom fram till flätar samman de två berättelserna, och jag använde färgfotot och det svartvita som hjälp för publiken att orientera sig tills de möts vid filmens klimax.
De extrema närbilderna i 65-millimetersformat gör att det känns som vi nästan kommer inuti karaktärerna. Kan du berätta lite kring det valet?
- Jo visst, jag och Hoyte van Hoytema har arbetat med IMAX 65-millimeter i flera år, och med Wally Pfister som fotograf också på “The Dark Knight”. Jag och Hoyte har använt formatet för spektakulära vyer som planeterna i “Interstallar”, de tusentals männen på stranden i “Dunkirk”, eller actionsekvenser som biljakten i “Tenet” och flygplanet som kraschar in i byggnaden.
- Vi ville använda formatet här för scener som New Mexicos vyer och den annalkande stormen, och vi kunde se att det skulle fungera fint för Trinity-testet. Men Hoyte och jag blev riktigt intresserade av hur det skulle fånga subjektiviteten i berättandet, och skådespelarnas reaktioner så nära inpå via det otroligt skarpa och precisa bildformat som ser vad ögat ser.
- Man kommer väldigt nära, helt enkelt - så länge skådespelarna är bekväma med en gigantisk kamera femton centimeter från näsan som gör det där ljudet. Men jag tror faktiskt att hjälper dem att fokusera, när du sätter igång den där saken och det låter så mycket. Det finns ingen på milsvids avstånd som kan missa att du filmar, och då känns arbetet väldigt viktigt. Energin fokuseras på ett sätt som är oerhört användbart i filmskaparprocessen, och jag tror att bildens djup och det faktum att filmfotot låter omgivningen försvinna hjälper oss att komma in i den här killens huvud.
Du använder vetenskap och teknik för att närma dig mänsklig komplexitet. När upptäckte du och började använda den här blandningen av vetenskap, drama och teknologi?
- Jag ser varje film jag gör som en fortsättning på de saker som jag har lärt mig under min karriär. Jag försöker bygga vidare och utveckla den kompetensen, men jag försöker också fortsätta att utforska mina intressen. Vetenskapens inflytande började med “Interstellar”.
- När jag skrev det manuset från min brors utkast spenderade jag mycket tid med fysikern och Nobelpristagaren Kip Thorne, och ansträngde mig för att förstå det han berättade om olika fysiska lagar. Han hjälpte mig även med den här filmen. Vad det lärde mig är att du kan se vetenskap som torr och matematisk men när du pratar med fysiker på högsta nivå inser du att de handlar mycket om intuition och känslor.
- Många av Einsteins tankeexperiment är väldigt suggestiva, som tvillingarna där den ena går på tåget och den andra stannar kvar på stationen, och när tvillingen på tåget kommer tillbaka är han äldre än sin bror. Jag har använt mig av dessa möjligheter både i science fiction som “Tenet” och verklighetsförankrat som i “Oppenheimer”.
Kan man säga att “Oppenheimer” är en sann historia öppen för flera olika tolkningar?
- Jag tror att Oppenheimers historia gjord på rätt sätt kommer att fungera som ett Rorschach-test för människor. Den är inte specifikt politisk men inbjuder till politiska tolkningar. Den ställer alla möjliga intressanta frågor utan att ge svaren och det passar mig som filmare.
- Oppenheimers berättelse slutar med många intressanta frågar jag gärna vill fortsätta fundera på, men jag har inte svaren på dem och film för mig fungerar bäst när den inte är didaktisk, och inte talar om för publiken vad de ska tycka.
- Det handlar om att bjuda in publiken till en upplevelse som får dem att känna något och tänka något om dessa händelser.
"Oppenheimer" får biopremiär 21 juli.
