Det måste vara stort att bli en av Camerons starka kvinnliga huvudroller.
Jag känner mig så hedrad. Folk nämner Sarah Connor, Ripley, Rose från "Titanic", Jamie Lee Curtis i "True Lies" - hon var grym! Det skulle vara underbart om Neytiri fick en plats bland dem. Som kvinna känns det väldigt bra att jobba med en regissör som förstår kvinnor, och det gör Jim - han respekterar dem. Men jag tror inte han skiljer på kvinnor och män, vi är alla människor med samma kvalitéer. Jim måste vara väldigt medveten om sina egna svagheter och sin sårbarhet, för att kunna skapa karaktärer som är starka men sårbara på samma gång. Mänskliga helt enkelt.
Jim Cameron kräver mycket av sig själv och dem han jobbar med. Vilka scener var tuffast att spela in?
Det var nog kyssarna. Det berodde på allt tekniskt runt omkring. Kyssas kan jag göra gratis, tro mig! (skratt) Men med alla kameror omkring oss, som samlade in information från punkter på våra motion capture-dräkter, fanns inget utrymme för intimitet. De där prickarna hamnade i våra munnar, så det var samtidigt väldigt roligt. Jim skrattade så mycket - han är vanligtvis väldigt respektfull och omtänksam, men ramlar du framför honom är han den förste att skratta!
Vad lockade dig till filmen?
Tja, det är en James Cameron-film och han gör en ungefär var tionde år, och vanligtvis blir det något riktigt minnesvärt. Jag svarade genast "ja" för en sådan chans får man inte ofta. Man vet att vilken karaktär man än får och vad filmen än handlar om, blir det förtrollande och väldigt välgjort. Jag är uppvuxen på 80-talet. Sarah Connor och Ellen Ripley är mina idoler, mina hjältar, mina pirater och rockstjärnor. Jag såg upp till dem.
Vad tilltalade dig mest med din karaktär?
Det jag älskar med både Jake och Neytiri är att Jake lätt kunde ha varit kvinna och Neytiri man. De är så androgyna. De är varelser som båda försöker hitta sitt syfte, och hittar varandra. De försöker förena sina världar och det är väldigt vackert. Jag älskar att Neytiri är så tuff och stark, en krigare, men samtidigt känslig, hon är ett barn, och kvinna. Som Sarah Connor och Ripley i en och samma person, jag vet inte hur jag annars ska förklara det.
Hur stort sci-fi-fan är du?
Jag är ett enormt fan! Till exempel, när jag skulle ut och ge intervjuer för "Star Trek" sa Paramount till mig: "Zoe, så fort du får chansen, säg att det är en bra film för kvinnor att se." Och jag tänkte: "Varför säger de så? Kommer inte de komma ändå? Skämtar ni?" Jag trodde på allvar att varje tjej älskade science fiction. Jag kommer från ett hem där man tittade på "2001", "E.T.", "Cocoon" och "Blade Runner". Och det var sorgligt att inse att inte alla tjejer är som jag. Är det meningen att vi bara ska läsa Jane Austen? Jane Austen är schysst, men Jane Austen i rymden - mycket bättre! Sådan var min mor...
Men vad intresserade dig med sci-fi?
Vad? Jag vet inte. Som filmmakare och konstnär hatar jag att sätta gränser för mig själv. Att spela utomjording - där har vi en utmaning. Jag gick i sju månader och försökte göra mig av med mina mänskliga sidor. Jag kunde sitta med min familj, de frågade om jag ville ha mer potatis och jag bara väste. Sen tänkte jag, "vad håller jag på med?!" Men jag fick lära mig att agera mer djuriskt, istället för att nicka eller skaka på huvudet. Att leva sig in i en karaktär på det sättet är det jag lever för.
Du är uppväxt med science fictionfilmer och har nu varit med i både "Star Trek" och "Avatar". Det måste vara som en dröm.
Ibland har jag fått nypa mig själv. Som att se Jim fixa med kameran, eller prata med Sigourney mitt framför mig. Jag tänkte, "herregud, jag är med i samma film som Ripley och mannen bakom Terminator!"
Vad fick du göra för research för rollen?
Jag såg en hel del på Animal Planet och National Geographic, program om djur och kattdjur. Jag studerade också valar, och särskilt deras intelligens, och även delfiners oskuldsfullhet intresserade mig. Jag kunde vakna mitt i natten och tänka "ökenråttor! Jag måste veta allt om ökenråttor". Jag har också syskonbarn som nu är sex och sju, att se dem växa upp de senaste åren har varit en stor inspiration. I den åldern hålls man inte tillbaka av mänskliga begränsningar, fördomar, eller osäkerhet.
Du och Sam Worthington är verkligen mitt i all action i "Avatar", var ni någonsin i fara?
Jim skapade verkligen en säker miljö där vi ständigt var bevakade och skyddade. Men visst small det till ibland. Vi sprang i en scen och jag tappade plötsligt bort Sam. Då hade jag råkat smälla till honom så att han svimmade av. Han bröt visst lilltån med. Jag blev trampad på av en häst. Jim hörde bara rabalder, och förstod inte vad som hade hänt. Då sa någon, "Ah, hästen stampar på Zoe". Jag såg honom springa i slow motion mot mig, och jaga bort hästen från mitt ben. Jag kunde inte känna benet på två dagar.
Hur länge filmade ni?
Vi började i februari/mars 2007 och blev klara först förra hösten. Jag spelade in mina sista extrascener så sent som i somras.
Förstod du någonsin hur utdraget projektet skulle bli?
Nej, jag tänkte aldrig i de banorna. Vi var en del av något nytt, unikt och väldigt speciellt, och vi jobbade med James Cameron. Då bryr man sig inte ens om det kommer att bli stort. Det är stort för dig, och det är allt som räknas.
Till slut, vilken James Cameron-film är din favorit?
Förmodligen "Terminator" tack vare Sarah Connor.
