Vad var det som gjorde att du tog dig an rollen som Mark Whitacre i "The Informant"?
Det var en av de bästa rollerna som jag blivit erbjuden. Det är lite lustigt eftersom det var ett tag sedan som filmen först blev aktuell, nämligen 2001. Jag var inne på min fjärde runda av omtagningar för "The Bourne Identity" och hade precis haft två filmer som floppat på bio. Eftersom Bourne-filmen hade blivit försenad ett år var det många som trodde att även den skulle bli en katastrof. Trots omständigheterna var det då som (regissören) Steven (Soderbergh) ringde upp mig och sa att han hitta något för oss att göra tillsammans. Det var väldigt konfunderande eftersom ingen hade ringt mig angående ett jobb på nio månader vilket enligt Hollywood-standard måste ha betytt att jag var iskall. Jag tänkte att han kanske ville att jag skulle skriva manus.
Var det verkligen så illa?
Min agent som jag haft rätt länge är alltid väldigt ärlig och han sa att min karriär antagligen var på väg att krascha totalt. Men det jag verkligen älskar med Steven är att han inte bryr sig om sådant eller lyssnar på skvaller. Han älskar bara att göra film och vill jobba med skådespelare som han tycker är rätt för rollen, vilket helt klart var en fördel för mig.
Så om du först pratade om "The Informant" för åtta år sedan, hur tog sig filmen från idé till färdig film?
Det är lite skumt eftersom jag gjorde tre andra filmer med Steven ("Ocean's Eleven"-trilogin) innan vi började med den här. Vi visste hela tiden att om vi hade två månader över så skulle vi göra "The Informant", men det verkade inte som att vi någonsin skulle få det! Vi började nästan två gånger, men försöken stoppades i båda fallen. "The Good Shepard" var en film som jag plötsligt var med i så det satte stopp för det första försöket medan Steven gjorde "Che" vilket än en gång stoppade produktionen. Men på ett sätt så var det faktiskt bra att gå omkring i sju år och veta vi hade kulan i pistolen.
"The Informant" är baserad på en verklig historia. Mötte du den verkliga Marc Whitacre?
Nej, för när Steven hade bestämt att historien skulle berättas som en komedi - och jag tycker verkligen att det är en rolig film - blev det något annorlunda och behövde det inte vara en djup karaktärsstudie, så det kändes inte rätt att träffa honom. Jag vet att han däremot sett filmen och gillade den.
Vad tycker du om de spektakulära sakerna som han gjorde: jobba för FBI, förskingra miljoner med dollar och så vidare?
Jag var tvungen att bestämma själv vad det var som fick honom att agera som han gjorde och jag vill inte säga vad det var. Men det finns absolut flera olika teorier som alla kan vara sanna.
Den stora chocken i början av filmen är att se hur annorlunda du ser ut jämfört med dina tidigare filmer. Du har bland gått upp en massa i vikt. Hur tänkte ni kring det?
Jag mailade med Steven ungefär två månader innan vi började jobba och frågade hur han ville att karaktären skulle se ut och han svarade med ett enda ord: otymplig. Han förklarade att det är en metafor för rollen eftersom han var så svår att definiera. Steven ville inte att han skulle ha några hårda linjer, utan han ville att man inte riktigt skulle se var han började och slutade, på samma sätt som att man inte vet om han ljuger eller talar sanning. De ändrade till och med min näsa - det tog bort de skarpa linjerna med en fejknäsa - och jag hade saker i kinderna som fick dem att se lite mulligare ut och som dessutom tog bort min haklinje. Jag hade också en peruk som var väldigt bra gjord eftersom Marks riktiga kollegor brukade slå vad om han hade en peruk eller riktigt hår. Han hade faktiskt en peruk, men de kunde inte riktigt se den. Det fanns till och med hänvisning i manuset som sa att till och med hans hår var en lögn.
Det har rapporterats om att du gick upp 14 kilo för rollen. Hur lade du på dig och hur gick du ned efteråt?
Allt jag gjorde var att äta som jag gjorde i college och jag gick upp chockerande snabbt. Att gå ned var däremot inte roligt alls.
Vad gillar du mest, att göra stora biosuccér som Bourne-filmerna eller att delta i karaktärsdrivande alster som "The Informant"?
Jag vill bara att det ska finnas utrymme för båda. En del lite mer vågade saker verkar ha blivit vanligare på TV medan filmer verkar bli större och större för att få folk till biograferna. Men jag tror att om man håller sig till en specifik budget och inte har en för lång inspelning, så finns det absolut utrymme för mer tankeväckande filmer som denna.
Ni filmade tydligen den här filmen väldigt snabbt. Handlade det bara om att spara pengar?
Vi hamnade på 30 inspelningsdagar i motsats till att det tar månader att göra Bourne eller Ocean-filmerna. Men att spara pengar var inte det viktigaste målet. Steven hade i stället en tanke om att komediers manus ska skrivas och filmas så fort som möjligt för att få med energin och tempot i filmen. Det gillar jag verkligen och när vi började spelade in var det mer som att vi gjorde en pjäs. Jag kunde allt från början till slut och det gjorde att det blev en väldigt härlig upplevelse. Det var verkligen riktigt roligt.
