Bland de finaste kärlekshistorier som du kan se på årets upplaga Stockholms filmfestival finns "Falling Overnight". Det är en sorglig men otroligt vacker kärlekshistoria om dödssjuke Elliot, som kvällen innan en stor operation faller för Chloe.
Parker Croft, som både spelar huvudrollen och har varit delaktig i filmens manus, är på plats i Sverige.
- Det här är vår internationella premiär. Igår spelades filmen i Polen, men jag åkte inte dit. I USA har vi spelat på kanske 25 festivaler, jag besökte runt 15 av dem. Så det har varit ett festivalår, vi började redan i mars.
Vilken respons har du fått från publiken hittills?
- Man oroar sig ju alltid. Men det har varit rätt positivt. Folk verkar gilla filmens ärlighet, det låter klyschigt kanske för en independent-film, men så är det.
Var kom filmidén ifrån?
- Det allra första fröet till idén kom från regissören Conrad Jackson, han ville göra en tidsbegränsad film som berör dödlighet och kärlek. Jag sa: "Hörru, det låter intressant. Ska vi jobba ihop?" Vi hade träffats redan något år tidigare, under inspelningen av en tv-pilot. Jag och min författarvän, Aaron Golden, hade bara fyra månader på oss att skriva manus. Så vi tre bankade huvudet i väggen under fyra månaders tid, och fick ihop det hela.
Hur förberedde du dig för den delen av rollen som rör Elliots tillstånd?
- Jag började med att intervjua folk som varit med om liknande saker, som gått igenom hjärnoperationer av olika slag. Man försöker verkligen tänka sig in i hur det känns, och därefter är det bara att låta fantasin flöda. Det är rätt enkelt för alla att föreställa sig: om du hade kort tid kvar att leva, hur påverkar det dig?
Er dialog låter så naturlig, hur mycket improviserade ni under inspelningen?
- Folk tror att mycket är improviserat. Det är bra, på ett sätt, vi ville ha den levande känslan av spontant improviserad dialog, men vi ville också hålla historien på rätt spår. Vi skrev stommen i manuset, slängde in dialog som vi trodde kunde funka, och innan inspelningen repeterade vi manuset i två veckor. Under repetitionen skrev vi om dialogen så att orden skulle passa bättre för de karaktärer som vi utvecklat. Visst fanns det improviserade bitar, och felsägningar som vi tyckte var så genuina att vi var tvungna att behålla dem. Men det var inte så att vi satte igång kameran och hoppades på det bästa.
Du har en fin kemi med Emilia Zoryan som spelar Chloe. Känner ni varandra sen innan?
- Chloe var den svåraste rollen att hitta. Vi annonserade ut rollen och fick in 5000 headshots, vilket är en massa. Vi kunde inte provfilma 5000 personer, men vi provfilmade i veckor, med väldigt många. Till slut hade vi en grupp med fem tjejer. Vi trodde egentligen inte att Emilia skulle vara rätt för oss. Hon var okej i några av sina tidigare roller, men var inte så erfaren. Men när vi läste ihop hade vi en sån stark personkemi, och hon gjorde så bra ifrån sig att vi var tvungna att ge henne rollen. Hennes provfilmning ligger faktiskt på nätet, du kan se det där.
Du som varit med och skrivit manus måste ha en aning; kommer Elliot att överleva sin operation?
- Men den sortens tumör som han har, finns det alltid en risk med operationer. Men det farligaste är att det inte finns något botemedel. Det sprider sig. En operation kan ge dig mer tid, men inte bota det. Jag är optimist, jag vill tro att han får mer tid ihop med Chloe. Men det är som en tickande bomb. I bästa fall har han 5, 10 år till.
Så sorgligt! Det var inte svaret jag hoppades på. Jag trodde att de skulle få ett långt och lyckligt liv.
- Det är det tragiska. Det är orättvist. Du skulle inte ana hur många människor som vill se en uppföljare till "Falling Overnight". Det kommer inte att hända. Men vi ska försöka att göra en ny, lika mysig historia.
Missa inte "Falling Overnight" som visas för sista gången på Stockholms Filmfestival nu på söndag (20 november).
