Med sin nya film efter "Farväl Falkenberg" och "Apan" hoppas regissören Jesper Ganslandt nå ut till en bredare publik. Det berättar han på ett work in progress-seminarium på Stockholms Filmfestival.
- Mina tidigare filmer är kanske lite… "Se dem om du vill, men du är inte riktigt inbjuden". Dem försökte jag göra personliga och utan någon publik i åtanke. Här hade jag publiken i åtanke. Jag tänkte på hur breda filmer och mer artistiska filmer ser ut i Sverige och internationellt. Det finns ett stort gap. Konstnärliga filmer kan vara intelligenta och smala och riktigt, riktigt bra. De breda är ofta korkade och har inga intentioner. Det finns väldigt få mellanting, men just såna filmer är ovanliga och kul att se. Det blev en utmaning för mig, och något att sträva mot.
"Blondie" handlar om en familj med tre systrar - spelade av Helena af Sandeberg, Carolina Gynning och Alexandra Dahlström - som kommer hem för en födelsedagsfest. Sen blir de kvar, fastän mamman hintar om att de borde återvända till sina liv.
Hade du Marie Göranzon i åtanke för rollen som mamman, när du skrev manus?
- Det fanns många olika versioner av manuset där historien och mammans karaktär tog olika vägar. Men så såg jag Marie på scen i "En familj", och tänkte att det vore perfekt. Hon gav en edge till porträttet av denna knarkande mamma, jag skrattade hela tiden. Om hon kunde göra filmen skulle storyn växa till något nytt.
Är det Carolina Gynnings första långfilm?
- Det står på hennes webbsida att hon hade någon liten roll utan repliker i någon fransk film, med Johnny Depp… Men ja, det är första riktiga långfilmen för henne. Jag ville skapa en karaktär, en kvinna som var väldigt stark och "självklar", men fortfarande sårbar inombords. Sådan är Carolina i verkliga livet, så jag tänkte: "Vill hon prova på att agera med mig? Och skulle hon bli bra?"
Med en erfaren teaterstjärna, en bloggare/modell/konstnär/tv-värd och en skådis utbildad i New York i ensemblen blev inspelningen minst sagt kaotisk, medger Ganslandt. Och Marie Göranzon bidrog inte direkt till att skapa ett lugn på inspelningen, om man får tro henne själv:
- Carolina och jag kan man tycka är två ytterligheter, men vi fann varann ganska snabbt. Vi blev till och med tillsagda att vara tysta, för vi var som två småflickor!, skrattar Göranzon.
- Jesper kallade till ett möte och sa att, "ni pratar och skojar och skrattar alldeles för mycket". Vi kände oss som sjuåringar. Men det var också ett nödvändigt sätt att lära känna varandra, tror jag. De andra två var mer kameravana, vi två hade det jobbigt på olika sätt. Och jag tror vi blev vänner för livet.
Jesper Ganslandt tillägger:
- Det var mycket kaos i början med folk som pratar, folk är inte där när man ska filma. Först ville jag ha det så, ganska fritt och inga regler. Men efter en vecka var vi tvungna att sätta oss ner och skapa lite regler. Ingen pratar eller går på toa när vi filmar. Inga mobiltelefonen. Innan var det kaos, det pågick hela tiden. Men vi hittade ett bra arbetssätt efter ett tag.
"Blondie" är färdiginspelad och klipps just nu, för att få premiär under våren 2012. Jesper Ganslandt avslutar intervjun med att förklara inspirationen till filmen.
- Alla mina tidigare filmer har kanske varit manliga, men så tänker inte jag på dem. Jag ser dem mer som personliga. Den här är också väldigt personlig, den handlar om mödrar, en mor och en familj. På ett sätt är det ett porträtt av min mor och syster och andra kvinnor som stått mig nära. Innan manuset fanns tänkte vi mycket på medelhavsfilm, att göra något som kändes spanskt eller italienskt, inte svenskt. Som en inspiration, vad man vill uppnå. Alla känslor ska vara på ytan och inte så som svenskar gör, som knyter näven i fickan men håller allt inom sig. Så med en medelhavsfilm är det naturligt med en fascination för kvinnorna.
Tror du att filmen blir mer framgångsrik utomlands än dina två tidigare?
- Jag hoppas det, ja. En film med fyra blondiner? Det borde gå hem i Italien.
