På Cannes Film Festival tidigare i år passade Zemeckis på att berätta mer om sin film.
Det har gått snart 170 år sedan "En julsaga" gavs ut. Vad tror du gör att den fungerar än idag?
När jag som ung läste "En julsaga" för första gången, blev jag hänförd av tidsresandet, de makabra spökena och hur spännande det var. Men det är också en otroligt vacker och mänsklig historia om gottgörelse, och sen är den såklart tidlös och universiell. Den har fortfarande något att säga oss.
Med tanke på hur flitigt filmatiserad den är, varför tror du att det fanns utrymme för en version till?
En bra berättelse tål att återberättas på många olika sätt. Hittills har vi heller inte haft tekniken att återberätta den så som den var skriven. Det är otroligt hur filmisk Charles Dickens fantasi är, trots att filmen inte ens var uppfunnen då. Det var spännande för mig att kunna göra honom rättvisa och överföra alla surrealistiska moment till stora duken.
Var Jim Carrey ditt förstahandsval till rollen som Scrooge?
Självklart. Jag visste att han skulle vara felfri, och perfektionist som han är skulle han ta sig an karaktären med mer detaljkänsla och intensitet än någon annan. Jim gör inte bara en röst, han gör inte bara en dialekt, hela hans kropp och varenda muskel i den förvandlas och blir till rollfiguren. Han är fantastisk som Scrooge.
Men så spelar han också fler karaktärer?
Ja, han gör alla de tre spökena. Några andra skådespelare gör fler roller de också: Bob Hoskins spelar två och Gary Oldman har några fler han också. Vi har en underbar rollista.
Som amerikan, var du någonsin orolig inför att ta dig an en älskad brittisk klassiker?
Vi var väldigt måna om detaljerna och speciellt accenten. Vi hade brittiska experter med oss hela dagarna. Men brittiska regissörer gör filmer om USA hela tiden, och de har ofta ett intressant sätt att se på saker, som en amerikan kanske inte ens skulle upptäcka. Så jag tror att det kan funka åt båda hållen.
Hur kommer 3D-tekniken att förstärka upplevelsen?
Jag tror att när 3D görs på rätt sätt, suger det in publiken i den värld de ser på bioduken. Men tekniken motion capture adderar mycket den också. Och eftersom filmen är digitalt renderad får man se bilder av London som annars vore omöjliga i en vanlig spelfilm, för den staden som Dickens kände till och skrev om finns inte längre.
Hur svårt är det att hitta en balans mellan att utmana filmmedlets tekniska begränsningar, och att helt enkelt berätta en bra historia?
Film har alltid varit en blandning av konst och teknik. En närbild är en specialeffekt. Ljud var något nyskapande en gång i tiden. Men ingen tänker på det idag när de ser en film. Likadant blir det snart med 3D. Vi kommer sluta tänka på hur levande bilden är och bara åka med.
Så i slutändan är berättelsen alltid det viktiga?
Ja, och lyckligtvis har vi en riktigt bra sådan i "En julsaga". Jag menar, vi tar världens elakaste man och visar honom allt han gjort fel... och publiken får följa med på hela resan.
