Hur var det att återvända för att göra din andra Harry Potter-film?
Underbart, det kändes som att komma hem. Vi har en storslagen atmosfär och det är så avslappnat.
Blir du inte också lite skrämd när du vet vad som väntar?
Det är lite både och. Vid förra filmen kände jag mig rätt självmedveten. Jag insåg inte hur stort det egentligen var förrän premiären, vi åkte till USA och såg hur enormt det var, och så alla reaktioner. Då fattade jag vilken stor grej det var för så många. Nu har jag blivit varm i kläderna, och den här filmen är också rätt annorlunda mot den förra. Den är vuxnare men har också mer humor.
Producenten David Barron säger att det som håller dig igång är att du har energi som hos en fyraåring.
Det och mycket semlor! (skratt) Alla mina tidigare projekt har lämnat mig rätt slutkörd, men det är något speciellt med att jobba med barn - även om de inte är barn längre - som ger mig energi. Jag njuter av det mer än något annat, kanske för att det är så lekfullt. Vi får också enorma resurser och tid, och jag har ett fantastiskt team. Jag har mer inspelningstid än vad jag egentligen behöver, så det blir betydligt lugnare.
Har du märkt någon förändring hos dina skådespelare, som fått flera stora roller det senaste året?
Jodå, de blir bättre och bättre. Emma känns säkrare den här gången, och Dan, överraskar allt mer efter att ha gjort "Equus". De blir bättre och mer sofistikerade.
Vad har du själv lärt dig från den förra filmen?
Allt handlar om att berätta en historia. I ärlighetens namn gör jag samma sak som jag alltid gjort. Jag vill att varje projekt ska bli så bra och uttryckande som möjligt. Jag känner mig säkrare med specialeffekter, det var inget jag hade arbetat med tidigare uppenbarligen. Nu verkar det så enkelt. Jag gillar att den här har en roligare story. Jag skämtade med Mike Newell efter "Den flammande bägaren" och sa: "Du fick all ung kärlek, jag får all tonårsångest". "Fenixorden" handlade om ilska, motstånd och utanförskap, vilket är rätt intensivt. Jag älskar allt det, men det är trevligt med lite rock'n'roll som omväxling. Det blir roligare så.
Har du läst den sista boken i serien?
Det har jag, och den är förtjusande. Jag gillade den verkligen.
När bestämde du dig för att komma tillbaka och regissera "Harry Potter och Halvblodsprinsen"?
Vi var i slutarbetet, vi hade visat "Harry Potter och Fenixorden" för studion och skulle testvisa den för en publik i Chicago. De frågade mig, och jag kände redan att jag ville fortsätta. Så det var nog tre, fyra månader innan filmen släpptes.
Var det inte då du helst hade velat bara rymma ifrån alltihop?
Lustigt nog tänkte jag halvvägs genom förra filmen att jag bara ska göra en, för det här var ju vansinnigt. Men jag fick blodad tand, och de sista månaderna och efterproduktionen var riktigt kul.
Kan du någonsin slappna av när du inte är på inspelningen?
Vanligtvis inte. Jag har svårt för att koppla bort det. Men det är ett viktigt steg i min karriär att få jobba med något såhär stort. Det är svårt att bara släppa det.
Hur skulle du beskriva den här filmen?
Kärlek, trolldrycker och rock'n'roll. Alla dessa underbara ingredienser har vi med. Där finns drycken som ger dig perfekt tur. Du dricker den och allt går som smort för dig. Men man blir lite hög av den. Sen finns det en kärleksdryck som gör dig väldigt kramig. Rupert blev närgången med Jim Broadbent i en scen. Så allt kommer med bieffekter. Vi har så mycket härlig humor, vilket vi inte riktigt fick in sist.
Tänker du på hur filmerna kommer att ses i streck i framtiden, för att hålla en röd tråd?
Ja, och det finns en tråd, vi lägger till små detaljer hos varje karaktär som ska kännas igen mellan filmerna. Det finns en linje som kommer följas ända till slutet.
